Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
254
Pälhäue.
Quensel.
geringen erhållit ett anslag, stort 333 R:dr 16
sk. B:ko.
Pälkäne, en socken i Finland, i grannskapet af
Tammerfors. Der stod den 6 Oktober år 1713
en trälfning emellan Svenskarne, som under
general Armfelts befàl förskansat sig i ett
derva-rande pass, och en långt öfverlägsen Rysk styrka,
under amiral Apraxin och furst Galitzin.
Ryssarne blefvo tillbakodrifne; men Armfelt ansåg dock
rådligast, att, efter stridens slut, öfvergifva sin
ställning och draga sig tillbaka till Tammerfors.
Päpling betydde fordom en yngre prest, eller en
ännu- icke i embetet invigd.
Pä-Pälle, en Finne, som i Erik Läspes tid
inkom till Sverige, i spetsen för en flock af sine
landsmän, och säges hafva upptäckt Sala
silfvergrufva, hvaraf ett schakt derefter kallas
Finngruf-van. En sådan benämning linnes äfven pä en ort
i Nya Kopparberget, på hvilket sagan således
också kan lämpas. Pa-Pàtle (rättare: Pää-Palle,
huf-vud-Pälle), betyder Slarnfader-pelle.
Päronträd (Pyrus communis), ett allmänt kändt
fruktträd med mångfaldiga artförändringar (man
bar räknat ända till 300 sådana), högstammigt
och med uppåtgående grenar, hvilka äro försedda
med piggar ända ut på småqvistarne, förekommer
vildt växande äfven i Sverige. Måhända är det
dock från aldra första början bär förvildad!,
emedan det förekommer nästan icke annorstädes än pä
ställen, som fordom varit bebyggda. Vildpäronets
frukt är liten och bård, och kan icke förtäras rå,
äfven då den nätt sin fulla mognad. Dess
hufvudsakliga nytta ligger uti sjelfva trädslaget, hvilket
utmärker sig genom sin hårdhet, finhet, färg och
lätthet att emottaga polering. Af odlade
päron-sorter känner man icke mindre än 300 slag, af
hvilka de flesta ganska väl tåla vårt luflslreck.
Pörte, på Finska Pirtli, stugor, der röken gàr
in i rummel vid eldande!, hvilka ännu förekomma
på ålskilliga ställen inom Finnmarkerna. De
hafva öppning genom en trädpipa på taket, der
röken utsläppes, emedan elden göres i en ugn, ntan
murad skorsten. Innanredet består vanligen af ett
långt bord och bänkar kring väggarne. Stundom
hafva de äfven lafvar, och begagnas då äfven
såsom badstugor.
Q-
Q. Denna bokstaf, ehnru icke fremmande för
Svenska språke!, der den af ålder vari! begagnad, är
likväl i detsamma den mest öfverflödiga, emedan
den ej användes mer, än i några få ord, och aldrig
annat än framför bokstäfverna u eller v, hvilka
genom sammansättningen dermed bli lika ljudande.
Den skulle således lätt kunna umbäras, och en och
annan skriftställare har försökt att utbyta den emot
K; men biiiills har sådan! ej blifvi! allmännare
antaget, ntan den bibehålles ännu, likt mycket
annat, af gammal häfd.
Quedlinburg är ett adligt jungfrustift i
Öfver-Sachsiska kretsen, stiftadt af kejsar Henrik år 937.
Det tillhörde kurfursten af Brandenburg och lyder
nu under Preussens konung. Det har blifvit
bekant i Svenska historien deraf, al! ivä Svenska
fruntimmer derstädes varit abbedissor, nemligen
Aurora Königsmark och prinsessan Sofia Albertina (se
dessa ord). Den sislnämnda ålnjöl likväl endast
någon inkomst härifrån; men Aurora var verklig
abbedissa, och hennes stoft hvilar i stiftskyrkans
grafhvalf.
Quensel, Conrad, en på sin tid utmärkt
fysiker och astronom, föddes i Stockholm d. 16
April 1676. Fadern var d. v. häradshöfdingen,
sedermera assessorn i Åbo hofrätt, W. J.
Quensel. Gossen var af en liten och klen
kroppsbyggnad, men röjde ovanliga själsanlag, hvilka äfven
i tid utvecklades, så att han vid 10 års ålder
inskrefs bland de studerande i Upsala, hade, vid icke
fyllda 17 år, redan predikat flera gånger och vid
lä år promoverades han till magister i Åbo, en,
isynnerbet då för tiden, ganska sällsynt tilldragelse.
År 1701 föreslogs han af akademiska senaten i
Pernau till math. professor derstädes, ty sä känd
och aktad var han för sin lärdom och sina
insigter. Unn utnämndes också dertill af Carl XII, och
qvarstannade vid nämnda universitet ända till dess
Ryssarne år 1710 framträngde mot staden. Då
flydde ban med sin familj till Stockholm, men
inträffade der just under pestens härjningar, hvaraf
hans busfolk angreps, en son bortrycktes, och
hans älskade hustru smittades, så at! hon afled i
Umeå, di! han flyllal, i hopp alt der vara i
säkerhet. År 1712 utnämndes han till math.
professor i Lund, och förblef, ända till sin död d. 13
Jan. 1734, en af detta lärosätes förnämsta
prydnader. Han förstod, alt, på ett dittills o vanligen
lättfattligt och praktiskt sätt, föredraga den eljest
torra malbematiken, hvarigenom hans föreläsningar
blefvo ganska flitigt besökta. Var äfven
hemmastadd i sin tids humaniora. De årliga almanackorna
i Sverige utgåfvos af bonom från 1715 till 1732.
liar efterlemnat flera uppsattser af värde i Upsala
vetenskaps-societets handlingar, och dessutom mänga
disputationer, såsom: de cyclo solari; de cyclo lunæ ;
de Tonitru; m. fl._ Hans sonson,
Quensel, Conrad, son till prosten och
kyrkoherden i Ansås i Skåne, Jakob Q, var född d. 10
Dec. 1767, blef student i Lund 1783 och
magister derstädes vid 19 års ålder 1787. Hans båg
drog bonom tidigt till naturhistoriens studium.
Förd af denna håg gjorde ban 1789 en resa till
Lappmarkerna, der ban upptäckte flera nya insekt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
