Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ragnar Lodbrok.
RaguarUk.
26?
redan pà 1600-talet bearbetas åtskilliga
kopparmalmsanledningar; men någon egentlig smältning
skedde först på 1750-talet, då malmletaren Nils
Peter Fongt inrättade en ny kopparby tta vid
Vuo-losjoki. Försöken öfvergåfvos likväl snart,
emedan de ej lönade sig.
Ragnar Lodbrok, en af hedniska tidens
rykt-baraste konungar och kämpar. Om det, som
förtäljes om bonom, tillhör honom allena, eller om
tvenne personer, med samma namn, af sagan
blifvit hopblandade, är nu mera omöjligt att afgöra.
Han var son af Sigurd Ring och Alfbild, och blef,
efter sin faders död, konung i Danmark, medan
Eisten Beli regerade i Sverige. Efter dennes fall
(se: Fa sten Belt) tillträdde ban styrelsen äfven
öfver Sverige. Sedan ban i en strid mot Sigurd
Fofnisbane dödat den sistnämndes son, Alf, fick
han tillnamnet Alfsbane, men hvilket han sedan
utbytte mot det af Lodbrok, tydligen föranledt af
de ludna kläder ban brukade, dä han, genom en
namnkunnig bragd, förvärfvade sin första gemål,
Tbora Borgarhjort (se delta ord). Efter hennes
död gifte ban sig med Aslög, och bans
bekantskap och sammanlefnad med henne utgör ett
karakteristiskt drag i våra nordiska förfäders
sedemålning (se: Aslög). Han tågade under tiden
omkring i oupphörliga härfärder, dels i Östersjön,
dels i Nordsjön, isynnerhet mot England. På
ålderdomen satt han stilla, till dess afunden öfver
hans söners bjelterykte förmådde bonom att ännu
en gäng gifva sig ut i härfärd, för att visa
verlden, det han var densamme som förr. Han seglade
då, med endast två skepp, till England, och på
sin gemål, Aslögs, föreställning om denna styrkas
ringbet, svarade han, att det icke vore någon
konst att intaga landet med stor härsmagt, men
väl att göra det med endast två skepp. llan
landsteg på Northumberlands kust, hvars konung,
Ella eller Etelred, förut varit bonom skattskyldig,
men nu gjort uppror. Denne hade likväl samlat
en stor här, sotn snart nedgjorde Bagnars folk,
och han sjelf blef fången. Dä han icke ville säga
sitt namn, kastades han i en ormgrop. Men äfven
ormarnas bett gjorde ingen skada på den
silkesskjorta, hvarmed Aslög försett honom. Då
fråntog man honom denna, och nu sönderslets han
snart af ormarna. Härunder sjöng ban silt
Bjar-kainal, deri uppräknande de 50 strider, hvari han
kämpat. Ella erfor alltför sent hvilken fiende ban
låtit sä omkomma, och anade genast den hämd, som
väntade bonom af bans söner. Desse utförde den
också verkligen (se: Ella). Händelsen lärer hafva
tilldragit sig i medlet af 9:de århundradet. Dalin
säger till och med bestämdt 860.
Ragnarök (mytb.), verldens undergång, betyder
egentligen gudarnes skymning. De gamle trodde
nemligen, att en tid skulle komma, då hela deo synliga
verlden, med all dess herrlighet, skulle förgås; men
när den dagen eller stunden skulle inbryta, visste
iogen, icke en gäng gudarne, hvilka sjelfve voro
underkastade den, för alla väsenden, gemensamma
naturlagen: att förgås eller förvandlas. Sturlesons
Edda berättar om Ragnarök sålunda: "Först kom-
mer en vinter, kallad Fimbulvinter, då snö faller
från alla kanter, en stark frost herrskar, samt
bistra vindar, hvarvid solens värme förtages.
Denna vinter består af tre sådana vintrar efter
hvarandra, utan någon sommar emellan. Men före dessa
skola tre andra vintrar komma, då hela verlden
varder hemsökt med krig och blodsutgjutelse.
Bröder dräpa hvarandra af girighet, och iogen
skonsamhet äger ens rum mellan föräldrar och barn."
Eddan uppräknar härefter alla de laster, som då
skola berrska, jemte allt det elände, som deraf blir
en följd, hvarefter hon säger vidare: "Då sker,
menniskorna till största förderf, att ulfven (Hate)
uppslukar solen. Den andra ulfven (Skoll) griper
månan och åstadkommer sålunda också mycken
skada; stjernorna falla ned af himmelen; jorden
skälfver; träden ryckas upp med rütterne; bergen
störta samman; alla fjettrar och band brista och
sönderslitas. Fenrisulfven kommer lös. Hafvet
jäser öfver sina bräddar, ty Midgårdsormen råkar i
jätteraseri och söker komina upp pä landet: Dä
blifver äfven skeppet Nagelfare löst. Detta är
gjort af döda menniskors naglar, hvarföre det är
nödigt att varna menniskorna; ty när någon dör,
hvars naglar icke blifvit afskurna, påskyndar ban
derigenom byggnaden af detta skepp, som både
gudar och menniskor måste önska sent blefve
färdigt. Men i denna öfversvämning varder
Nagelfare flolt. Jätten Ilrymer är den som styrer
Nagelfare. Fenrisulfven framfar med gapande mun,
så att öfverkäken rörer vid himmelen och
underkäken vid jorden. Vore det rum dertill skulle
ban gapa än vidare. Eld gnistrar från ögon och
näsborrar. Midgårdsormen utspyr så mycket
etter, att ban sprider det öfver bela luften och
hafvet, ban är mycket förfärlig och håller sig vid
ulfvens sida. Under delta gny remnar himmelen
och Muspels söner komma ridande derutur, anförde
af Surtur; både framför och efler bonom är en
brinnande eld. Hans svärd är ganska förträffligt
och skiner klarare än solen. När de rida öfver
Bifrost, går den i stycken. Muspels söner
framtåga på slätten Vigrid; dit komma ock
Fenrisulfven samt Midgårdsormen. Der möter äfven Loke;
derjemte Ilrymer, samt alla Hrymlussarne. I
Lokes sällskap är allt Hels följe. Muspels söner
hafva en slagtordning ensamt för sig, som är
mycket klar. Slätlen Vigrid är hundrade mil åt alla
kanter. Men när dessa händelser inträffa, reser
sig Heimdal, blåser af alla krafter i Gjallarboinet
och väcker alla gudarne, som derefter hälla råd.
Odén rider till Mimers brunn, för att hemta råd
af Mimer för sig och de sina. Asken Ygdrasil
skälfver, och allt fruktar både i himmelen och pà
jorden. Åsarne härkläda sig, samt alla Einheriarne,
och tåga fram på slätterna. Främst rider Odén,
med sin guldhjelm, den fagra brynjan och spjutet
Gugner. Så tågar han einot Fenrisulfven. Thor
strider vid Odens sida, ulan att kunna bistå
bonom, ty ban har nog med att slåss mot
Midgårdsormen. Frej strider med Surtur och det blir en
svår kamp, som slutas med Frejs fall. Orsaken
till hans död är den, att ban nu saknar sill goda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
