Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
274 Ramsay.
löjtnant vid Savolax jägare och R. af S. O., då
ban 1791 utnämndes till landshöfding i Savolax
och Karelen; tog afsked derifrån 1S03 och dog d.
11 Aug. 1811. Hans son,
Ramsay, Carl August, född d. 10 Nov. 1791,
gick den civila vägen och blef 1808 auskultant i
Äbo hofrätt. Efter Finlands afsöndring från
Sverige anställd i Finska konseljens kansli-expedition,
der ban 1812 blef registrator och 1814 riddare
af Wladimirs-ordens 4:de klass, förflyttades till
den s. k. Finska kommittén i Petersburg,
befordrades der till protokolls-sekreterare, erhöll
lagmans titel, bleT kanslers-sekreterare vid Åbo
universitet, statsråd och landshöfding i Wiborg 1827.
Ledamot i senatens ekonomi-departement samt chef
för kammar- och räkenskaps-expeditionen,
hvarifrån han tog afsked 1841. Geheimeråd, Glos.
doctor honorarius, riddare af Wladimirs-ordens 2:dra
klass med stora korset. Hans yngre broder,
Ramsay, Gustaf* Adolf, född d. 23 Mars 1794,
ingick 1811 i Svenska arméen, der ban erhöll
tapperhetsmedaljen och småningom befordrades till
kapten, samt tog afsked 1818, med majors titel,
för att gå i Rysk tjenst, hvarest ban 1829 var
öfverstlöjtnant och bataljons-chef vid Ufimska
infanteri-regementet, då ban erhöll medaljen för
Turkiska fälttåget och ett års lön i gratifikation.
Tog afsked ur krigsljensten 1832, blef följande
året vice landshöfding och 1837 ordinarie
landshöfding i Savolax och Karelen. R. af S:t
Annæ-ordens 2:dra klass.
Ramsay, Jakob, en slägting till den
ofvannämnde Joban R., men yngre än ban, inkom till
Sverige under Gustaf Adolfs tid och befordrades
efter band till general-major. Han var
befälhafvare i Hanau, hvilket efler slaget vid Nördlingen
hårdt ansattes af Österrikarne. I trots af de
belägrandes anfall och det missnöjda borgerskapets
stämplingar, försvarade sig R. bär i nära 4 år.
Blott en enda gång, 1636, fick ban någon
undsättning från Lesslie. För öfrigt belt. och hållet
öfverlemnad åt egna krafter, gjorde ban lyckliga
utfall, tillfogade fienden mycken skada och
borttog dess förråder, tills det slutligen lyckades
Österrikarne att, biträdde af stadens invånare, intränga
i fästningen, dä R., efter ett modigt försvar,
omsider blef fangen och dog några dagar
derefter af sår och vanskötsel. Detta skedde 1638.
Ramsberg eller Ramsbyttan , en socken i
Westerås län och stift, 11 mil från Westerås och 3
mil frän Linde, bör till 2 kl. konsist, paslorater.
Hemmanen äro, enligt Stiftsmatrikeln, 63 ^ och
folkmängden 3,437 personer; men enligt Korseli
äro hemmanen 55 £ och folkmängden 3,547.
Arealen är 85,481 tunnl., hvaraf 7,190 äro sjöar och
kärr. Kyrkan, byggd af sten, invigdes d. 19
Juni 1791, och kallades dä Gustaf lll:s kyrka,
men benämnes vanligtvis Ramsbytte kyrka. Det
äldsta kapellet i socknen skall hafva varit bygdt
1487. I socknen ligga Ramibergs bruk, Gammelbo
sätesgård, Ftogfors eller Håkanboda kopparverk,
Pre.il/iammars bruk, Löa, m. fl. andra byttor.
Anmärkningsvärdt nog är, i eo år 1754 af Olof Grau
Rainsellska fideikommisset.
afgifven beskrifning öfver Westmanland, denna
socken helt och hållet öfverboppad, ehoru förf., sid.
31, lofvar att den skall komma "på sitt ställe."
Adr. Lindesberg.
Ramsbergs bergslag. Se: Lindé.
Ham|berg| bruk, i socknen af samma namn,
7 | mil från Örebro, bar vid 2 härdar 674 skepp:d
smide af eget tackjern, som skeppas på Stockholm.
Hammarskatten är 6 skepp:d 15 lisp:d. Ramsbytte
gård, som gränsar derintill, lyder under samme
ägare, brukspatronen C. Eriksson. Bruksstämpeln
är en liksidig triangel med ett kors inuti.
Ramsele, med Edsele annex, ett pastorat i
södra Ångermanlands bärad i Hernösands län och
stift, hör till 3 kl. konsist, pastorater och blef
1837 ett eget sådant, dà det skiljdes frän
Hel-guin (se delta ord). Ramsele socken består af
22 J mtl., uppskattade till 63,375 R:dr. Kyrkan
ar af sten och utan torn. Dess ålder är obekant.
På predikstols-väggen står väl årtalet 1668, men
hvilket sannolikt endast betecknar den reparation
bon då undergick. Hon är mörk och träng,
alltför otillräcklig att rymma församlingen, som
derföre vid större högtider till en stor del nödgas
stå på gången eller på bänkar. Är 1833 väcktes
väl fråga om att bygga eo ny kyrka af träd, men
bvilkel förslag ännu icke kommit till
verkställighet. I socknen finnes ett finbladigt sågverk, det
enda i trakten. I Ranasjöberget, .{ mil från
kyrkan, ha några anledningar funnits till silfverinalm,
inen hvilka icke blifvit närmare undersökta. Till
märkvärdigheter räknas några jettestenar, liggande
i den romantiska Nylandsdalen, dem jetlarne
kastat åt kyrk-klockorna, men slungat förbi dem.
En sådan klocka bar, enligt traditionen, onder
ofredstider blifvit nedsänkt i åbottnen vid
Gran-näset. Försök hafva sed.in blifvit gjorda att
upphämta henne, men det starka rå, som fått makt
dermed, har behållit henne. En annan tradition
omtalar ett kors med frälsarens bild, som funnits
på den s. k. Etricksskogen, som med två bästar
skulle föras till llelgum, men dit de ej kunde draga
det, hvaremot färden gick ganska lält ål Edsele.
Folkmängden är 1,522 personer. Afståndet från
Hernösand 17 mil. Adr. Solefleå.
Hamsellska fideikommisset. Detta stiftades
1789 af brukspatronen Jakob Ramseli, som
genom sin fru, Eva Margaretha Wilkens, blef ägare
af Färna- och Bockhammars-verkeo, jemte flera
egendomar, tillsammans värderade till en million
R:dr. Emedan Ramseli sjelf ej hade några barn,
stiftade han fideikommisset till förmän för sin
slägting, lagmannen Lars Fredrik Dablsson. Ramsell
dog 1804 och redan följande året afled den nye
fideikommissarien laginan Dahlsson vid endast 50
års älder, då fideikommisset öfvergick pä bans son
och dotter, samt till en del på bans enka. I
anseende till någon otydlighet i stiftelsebrefvet
uppkom, omkring år 1830, en långvarig process om
besittningsrätten, emellan dotterns man, grefve
Hermansson och andra pretendenter, bvilken rättegång
på sin tid gjorde mycket uppseende, men slutade
till förmån för grefve Hermansson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
