Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Randver,
Rangordning*
277
hvilrandiga blad, af hvilka mao aldrig träffar två
lika tecknade. Detta randgräs, äfven bandgräs
kalladt, växer vildt i bafsbrynet vid Svansund på
Oroust.
Hanilver, Harald Ilildetans halfbroder, npptogs
af bonom till medregent, men stupade i en strid
fore honom. Han var fader åt Sigurd Ring.
Randäugen, ett stycke mark strax vid
Götheborg. Der stod d. 2 Aug. 1654 en drabbning
emellan Svenskarne under Harald Stake och
Norrmännen ander Hannibal Sebesled, hvilken angrep
de förre med 4,000 man. En Norsk ryttaretrupp
nedhöggs der till sista man, utan att erhålla
bistånd af infanteriet. Sehested drefs tillbaka till
Bohus, och bade, under återtåget, den
omensklig-beten, att uppbränna hospitalet i Gammelstaden
tillika med IB deri inhysta uslingar.
Råne, en forntida fylkeskonung i Bohuslän,
omtalas uti mänga der ännu gängse sägner, såsom
en utomordentligt tapper och stridslysten man.
Han skall haft sin bufvudborg der nu Svarteborgs
kyrka slår och der det äonu synes spår af
befästningar. Denna borg bette Haneborg. Råne lefde
i sländig fejd med sina grannböfdingar på
Wette-land i Skee socken och Hällungstad i Krakstad,
med hvilken senare ban kämpade vid Ellinge, der
en mängd grafhögar utmärka valplatsen och
bevittna den gjorda manspillan. Råne var ständigt
segersäll. Inlagen af bans tapperbet skall en
sköldmö på det i Tanum belägna Heldt fatlat kärlek
till bonom och erbjudit honom sin band. Råne
tycktes i början ej hafva något deremot; men då
bröllopet skulle firas, och bruden med silt följe
nalkades borgen, ångrade sig Råne och red ut på
jagt. Den sköna uppbragtes häröfver, och lät med
stortn inlaga borgen, samt uppbränna den, och
befallde, vid sin alfard från dess nedbrända ruiner,
alt den hädanefter skulle kallas Svarteborg,
hvilket namn den ock alltsedan bibehållit. Dä hon
bunnit vid pass en half fjerdingsväg derifrån,
rastade bon vid en källa, och aftog sin kronprydda
stàlbufva, den hon lade på en slen, i hvilken man
ännu visar en ringformig urgröpning. Källan, hvars
vatten tycktes benne särdeles godt, kallade hon
Godta-källan, hvilket namn den ännu bär. Rånö
varnad af lågorna från sin brinnande borg, bade
återvändt, och upphann benne vid källan, hvarest
en bäftig strid uppstod, i hvilken Råne klöf
hufvudet pä sin förra brud, samt fällde sedan hennes
flyende kämpar vid Slenebed (se delta ord), der
man finner en af nordens skönaste fornlemningar.
Den dräpna sköldmön fördes till sin borg, der en
lång bautabäll ännu pryder benoes graf. Ranes
ändalykt omtalas ej af folksagan, men väl hans
grafställe, hvilket skall vara en ättehög vid
gården Wessjö, der ock några bautastenar äro
uppresta. Uti Svarteborgs kyrkas gafvel finnes
inmurad i en spetsbetäckt nisch, en krönt bild, med
en slags spira i bauden, och hvilken sagan påstår
skall föreställa kung Råne. lians namn ingår
dessutom uti åtskilliga ortbenämningar i trakten. Icke
osannolikt synes, att det är denna af traditionen
si ihågkomne höfding, hvilken ej bör förblandas
med Råne den Götbiske, som gifvit Bohuslän det
gamla namnet Ranrike.
Råne, hvilken i Norska häfder, till skillnad ifrån
en annan af samma namn, bär tillnamnet den
G6-tkiske, var en utmärkt höfding i konung Erik
Wä-derbatts tid. Under det krig, som uppstod emellan
den senare och Norske konungen Harald Hårfager
utnämndes Erik Råne till höfding och
landtvärns-man öfver det omtvistade Bohuslän. Råne
uppfyllde sin plats väl, och lemnade norrmännen många
blodiga strider. För att hindra plundringar i
Westergötland, lät ban slänga Götha elf med
pålning, ehuru med föga framgång, emedan Harald
band sina skepp vid pålarne och härjade
obäm-madt långt upp i landet. Råne stupade slutligen
år 971 (efter den sannolikaste beräkningen), och
med hans fall kommo Bohuslän, Dahl och
Wermland till Norska väldet. Enligt all sannolikhet var
Råne bördig af Westergötblaud, och troligen jarl
deröfver. De försök man förr gjort att bärleda
Bobusläns gamla namn Ranrike ifrån denne person
äro alldeles misslyckade.
Raneslott en förfallen berglemning på ett lågt,
nästan otillgängligt berg i Lur socken af
Bohuslän, emellan tvenne sjöar, de s. k. Borgsjöarne,
säges hafva sitt namn efler en höfding vid narau
Råne, som skall hafva bott derstädes.
Rangeliorp, £ mtl. säteri i Önunis socken af
Westergötland. Derom berättas i åttonde
upplagan af Tunelds geografi, 4:de band. sid. 378, att
det d. 22 Okt. 1621 af Gustaf Adolf skänktes till
ryttmästaren Jon Stårck, hvilken år 1612
utdrif-vit Danskarne ur Skara stad och landet. Men sid.
368 berättas samma sak om samma person,
hvilken der kallas Joo Pedersson, rörande säteriet
Olstorp. Den sistnämnda uppgiften stämmer likväl
öfverens med Stjernmaus matrikel. (Se: Stårck,
Joh).
Rauglelioliiien egentligen Haiigliildaliolmen
kallas en fordom kringfluten, men numera landfast
holme i Götba-elf, midt för kastellgården, der
den gamla Kongabell låg. På denna holme anlade
konung Hakon Hakonsson omkring är 1235 en
fästning, som kallades Niklaborg (se detta ord),
och vann mycken ryktbarhet.
Hniigorilniiig. Sedan statsförvaltningen i Sverige
börjat ordnas mera systematiskt än förut, och en
embetsmanna-bierarki uppkommit, blef äfven fråga
att bestämma en viss rangordning emellan kronans
tjenstemän. Detta skedde under 1600-talet.
Saken ansågs icke den tiden för en obetydlighet;
den gaf tvertom anledning till ganska ömtåliga
öfverläggningar i rådet och vid riksdagen.
Ridderskapet och adeln betraktade rangen såsom en
särdeles vigtig sak för sitt stånd. Frågan
ställdes nemligen i förbindelse med adelns vördighet
och privilegier; det var en strid emellan
bördsadeln och embetsmanna-värdigheten, hvilket var
detsamma som emellan den gamla och den nya
adeln. Frågan om rangordningen visor en sida uf
den stora kamp, soin den tiden pågick emellan
den gamla högadeln och den nya, lägre adeln.
Grefvar och friberrar fordrade rang framför äfven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
