Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Puke ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
592
Regeringsform.
Regin.
blef den nästföljande och var gällande först till
1789 och sedan med de förändringar, som
innefattades i förenings- och säkerhetsakten, till 1809.
Regeringsformen 1772 var ämnad att återställa
det regeringssätt, som ägt rum, förr än enväldet
under konung Carl XI infördes. Den innehåller
också åtskilligt om den bögre förvaltningen, som
påminner om 1634 års regeringsform, dock
lämpadt efter tidens förändrade förhållanden; deremot
har den likasom 1720 års regeringsform åtskilliga
stadganden, som saknas i den af år 1634, om
.ständernas privilegier och konungens magt i
förhållande till dem. Förenings- och säkerhetsakten
af 1789 kallades icke regeringsform och var icke
heller någon fullständig lag för regeringssättet,
ehuru den ganska vigtigt ingrep i detsamma. Alla
dessa äldre regeringsformer voro antagna af
regeringen och ständerna gemensamt; den af 1634
var skrifven af Axel Oxenstjerna och godkändes
af ständerna; de af 1660 så väl som 1719 och
1720 uppgjordes vid riksdagen; den af 1772
framställdes af konungen till ständernas besvarande med
ja eller nej och antogs ulan någon öfverläggning;
i sjelfva verket var den så godt som en
oktro-jerad grundlag, d. v. s. påbjuden af konungen
allena. Regeringsformen 1809 uppsattes af elt
dertill utvaldt konstitutions-utskott och pröfvades af
riksstånden i deras plena, hvarefter den
öfverlemnades jemte konungavärdigheten ät Carl XIII, som
stadfästade den. Riksdagen sammanträdde i
början af Maj månad och i slutet af samma månad
var konstitutions-utskottets förslag färdigt. Det
antogs efter två à tre dagars öfverläggning i
riksstånden. Man skyndade nemligen med afgörandet
i anseende till rikets kritiska belägenhet. Derföre
blefvo ock de anmärkningar, som gjoides, till en
stor del hvilande, för att sedan upptagas såsom
förslag till grundlagsförändringar; man ville
nemligen framför allt skaffa riket en bestämd
statsförfattning och sedan jemka densamma i
detaljerna. Sådana jemkningar hafva sedermera skett flera
gånger, så att regeringsformen i sitt nuvarande
skick är i mänga delar olika med den ordalydelse
den bade 1809. Den största svårigheten vid dess
antagande var bondeståndets vägran att erkänna
den 114 §, som ger helgd åt ståndsprivilegierna.
Bondeståndet reserverade sig emot denna §, såsom
ländande till förfång för allmogen och till fördel
för de öfriga stånden, särdeles adeln.
Bondeståndets motstånd var så envist och ifrigt, att det
nästan fordrades magtspråk för alt förmå delsamma
att tillåta sin talman underskrifva regeringsformen.
Detta skedde ej, förr än bela tre veckor sedan
regeringsformen var antagen af de öfriga stånden
och äfven af bönderne, ehuru med förbehåll af
framtida jemkning i privilegierna. Detta förbehåll
förlorade ingenting af sin kraft derigenom att de
nnderskrefvo grundlagen, men ståndet nekade
likväl detta enständigt, ända till dess, att konungen
uppkallade bönderne pä slottet och genom en
allvarsam föreställning förmådde dem att gifva efter.
— Regeringsformen består af 114 §§ och
afhandlar först formerna för konungens styrande magt
och statsrådets sammansättning, samt bögsta
domstolen, sedan ständernas fri- och rättigheter med
dertill hörande frågor, såsom om
justitieombudsmannen, om statsrådets och bögsta domstolens
ansvarighet, samt ingår äfven något i bestämmandet
af reglorna för ständernas verksamhet med utskott
o. dyl. Denna regeringsform är den vidlyftigaste
som Sverige haft och utgör den hufvudsakligaste
källan för vår nuvarande statsrätt.
Regeringstillträde• konungens, sker nu mera
enligt regeringsformen, då ban fyllt 18 år, eller
om ban, vid företrädarens död, är öfver denna
ålder. Han emottager då hyllning och trohetsed af
alla civila och militära korpser och auktoriteter,
samt af hvarje till myndiga år kommen man i
riket. Kröning och hyllning ansågs, ifrån det
kristendomen lyckades införa den förstnämnda
ceremonien, såsom en oundgänglig bekräftelse på hans
värdighet, hvarför man äfven så mycket möjligt
var, skyndade dermed. Under hedniska tiden
skedde tillträdet till regeringen derigenom, att den nye
konungen drack den aflidnes arföl. Alla
fvlkisko-nungarne voro då samlade bos Upsala öfverdrott,
der de intogo sina stolar, men konungen stannade
vid trappsteget nedanför sin faders thron, till dess
Bragebagaren inbars. (Se vidare detla ord, Del. I,
sid. 170.)
Regie kallas den åtgärd, hvarigenom staten, till
förökande af sina inkomster, tillägger sig ensam
och uteslutande rätt att tillverka eller försälja
vissa allmänna behofsartiklar. 1 andra länder
hafva funnits och finnas ännu sådana å tobak, salt,
m. m. I Sverige bar egentligen intet sådant
funnits mer än brännvinsbränningen för kronans
räkning, hvilken infördes år 1775 (se: Brännvin).
Några år senare, eller på 1780-talet, påtänktes
äfven en förpaktning af tobaksförsäljningen, som
skulle öfverlåtas ål elt Preussiskt tobakskompani;
förslaget kom aldrig till verkställighet, men
kostade kronan öfver 50,000 R:dr i ersättningar.
.Det är sådana regier, som menas med monopolier,
bvilka nu gällande regeringsform förbjuder. Man
bar äfven med regie förstått arrenden af kronans
inkomster, då staten öfverlåtit dessas, eller några
vissas deraf, uppbärande mol en bestämd summa,
som vanligen förskottsvis erlades. Sädana voro
fordom icke sällsynta.
Regiment du Roi de Snede var namnet på
elt regemente, som 1808 uppsattes i Carlshamn
af hertigen de Pienne, en Fransysk emigrant, som
en längre tid vistades i Sverige. Regementet
bestod till större delen af Franske krigsfångar, som
kunde förmås att dervid laga värfning. Det
tjenstgjorde någon tid i Carlskrona, men upplöstes i
Juni månad 1809.
Regin (mvth.). Filt gemensamt namn för alla de
högre gudarne eller de tolf förnämste Åsarne.
Regin (mvth.). Reidmars son och Fafners broder
(se: Beiilmar). Dä de bada bröderna bade
tillsammans begått det nidingsdådet att dräpa sin fader,
för at| åtkomma det guld, denne bade erhållit af
Åsarne, ville Regin dela skatten med sin broder,
men Fafner unnade bonom ingen enda penaing,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
