Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
308
Reuterholm.
Reuterholm.
hus lagsaga. Under baus broders välde
uppblomstrade äfven bans lycka ganska bastigt; ban blef
ledamot af bögsta domstolen, president i Götba
hofrätt, Kom. af N. O., president i statskontoret
och, tre veckor före förmyndare-regeringens slut,
president i Wasa hofrätt. Alla dessa befordringar
hade ban erhållit inom fyra år, ehuru ban var
utmärkt för ingenting annat än sitt högmod och sin
sjelfklokbet. Dock har han förtjensten att ha
samlat de s. k. Rrvlerholmska Pn/iperen, som
regeringen är 1824 köpte af bans enka för 8,000 K:dr.
Dog d. 19 Jan. 181 I. Hans yngre broder,
Reuterholm < (Vuntaf Adolf, född d. 7 Juli
1756, är den namnkunnigaste af slägten. Tidigt
invigd i ordnarnas mysterier, i den tidens alla slags
svärmerier och, om ej sjelf fattad af det grubbel,
de stundom alstra i svaga hufvud, åtminstone
bekant med den nytta deraf kan bämtas, blef ban
känd af hertig Carl, som egnade honom en
synnerlig vänskap, och öfver hvilken ban sedan i
mänga år utöfvade ett nästan despotiskt välde.
Han lärer ej ingått i någon tjenst mer än
hofvets, der ban blef kammarherre, men på 1789 års
riksdag uppträdt som ifrig oppositionsman mot
säkerhetsakten. Till följd deraf borde bans klient,
hertigen, också till oppositionen; men det
berättas, att Gustaf III skall, för att åstadkomma sin
broders omvändelse till andra grundsatser, gifvit
Reuterholm en pension af 1,000 R:dr, hvilken
också haft åsyftad verkan. För att dölja delta
förhållande, var det nödigt, att ban tills vidare icke
mer visade sig offentligt, enär den fordne
fribets-förfäktaren ej kunde straxt derefter uppträda som
en förfäktare af den oinskränkta konungamagien,
och ban lemnade derföre landet och reste till
Italien. Straxt efter konungens död återkom ban
likväl, och blef nu, mindre genom verkligt embete, än
genom sitt intlUande på regenten, den allena
styrande under bela förmyndare-regeringen, lian lät väl
endast utnämna sig till president i
kammar-revisionen , soin icke var något af de bögsta embetena, men
lät göra sig till excellens, pryda sig med
kommen-dörstecknet af N. O. och Seraf.-orden, hvarigenom
Gustaf lll:s testamente öfverträddes, i hvilket det
var regenten förnekadt att utnämna riddare,
upphöjde sin broder, såsom ofvan är sagdt, till böga
platser, framdrog sina slägtingar och vänner, och
aflägsnade isynnerhet alla Guslaf lll:s gunstlingar,
eller som förmodades hysa någon tillgifvenhet för
den aflidne monarken. Hans regering var icke
otan sin förtjenst. Han erkände Kranska
republiken, hvarföre riket lärer ha fått en gåfva af 40
tunnor guld, bibehöll freden — som det likväl
torde varit honom svårt att bryta, emedan ban
saknade all militärisk talang — och vidtog en och
annan nyttig anstalt; men ban gjorde, mindre sin
regering, än sin person, förbatad genom sitt
högmod, sin stötande aristokrati både i principer och
handlingar, sin bämdgirighet och sina förföljelser
mot den aflidne konungens vänner, hvilket hos
allmänheten ansågs lika med förföljelser emot allt
stort och ädelt inom landet. Han kan ej
beskyllas för egeooylta, — ban skall dock ha i Peters-
burg fått 40,000 rubel i presenter, för det han
förmådde Gustaf Adolf att ditresa — men haos
fåfänga gick ända till löjlighet. I hans rum
funnos 15 olika monumenter uppresta till bans ära,
blå bandet målades på bans porträtter, gjorda
långt förut, och en vagnstistel, hvaraf ban varit
nära att genomborras vid ett par hästars
skenande, visades der förgylld. Den anställda processen
mot Armfelt och dess förtrogne, jemte den låga
hämdutöfningen mot fröken Rudensköld (se dessa
ord), väckte allmän afsky, hvaremot den
Nether-woodska historien ådrog bonom ett lika allmänt
åtlöje. Del berättas, att, i underhandlingarna med
Frankrike om republikens erkännande, skall
Svenska regeringen intercedera| för den då fångna
drottningen Marié Antoinette, och Robespierre
lofvat att frigifva henne mot en penningesumma; men
att när negociatiunerna voro slutade, och
regeringen sjelf fatt penningar, skall Reuterholm ej mera
hrydt sig om saken, icke en gång alt derom
underrätta Österrikiska hofvet, utan den olyckligas
hufvud föll för guillotinen. — I början af sin
styrelse ville R. spela liberal och utfärdade en
tryckfrihetsförordning, men den återtogs snart, när
tryckfrihetens alster icke bebasrade den enväldige. Han
ambilionerade att synas vitter och konstvän, och
lät derföre intaga sig i vetenskaps- och
målareakademierna. Men då ban ej lyckades äfven
vinna en plats i den Svenska, straffade ban denna
missaktning för sin vilja, genom akademiens
upphäfvande, hvar|i|| som förevändning togs några
uttryck i Silfverstolpes inträdestal öfver Fersen.
När befallningen härom utgafs, skall någon ha
frågat Kellgren: "Nå, hvad tycks oin, bur den
lille korpralen" (ett spcnamn, som man gaf hertig
Carl) "nu burit sig ål?" — Härtill svarade K. med
hopbitna tänder, som ban ofta plågade: "Han är
inte korpral, han är gemen." Mot slutet af sin
styrelse sökte R., som då greps af fruktan för
efterräkningens dag, försona sig med åtskilliga af
dem ban hittills förföljt. Thorild blef
bibliotbe-karic i Greifswald, Lagerbring öfver-postdirektör,
Toll hemförlofvades från Wismar, fröken
Rudensköld utsläpptes från spinnhuset, o. s. v.; men det
var då för sent. När Gustaf Adolf sjelf tillträdt
regeringen, yrkade hertigen på någon högre plats
för bonom. Konungen svarade, att ban sjelf
kunde anhålla derom. Då R. infann sig, erböll ban i
stället förebråelser för sitt bögmod, sin
hämdgi-rigbet och misshushållning, jemte tillsägelse att
sköta sin tjenst i kammar-revisionen. R. begärde
då afsked från denna tjenst, mot erhållande af de
3,000 R:dr i pension, hvilka hertigen i sådant fall
lofvat bonom. Konungen ansåg sig ej sk)ldig alt
honorera ett sådant löfte, om R. sjelfmant gick
bort. Han gjorde det nu, förbjöds alt vistas 10
mil nära Stockholm, men fick emellertid för syns
skull kallelse att infinna sig vid kröningen i
Norrköping, hvilket han dock icke gjorde; begaf sig
till Hamburg och andra Tyska orter, der ban
lefde ganskn indraget, men efter 1809 års
revolution återkom han, skref till Carl XIII, åberopade
sina gjorda tjenster, deras gamla vänskap, talad*
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
