Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Riks-hnfmästare.
Riksmarskalk.
345
af den nya statsskulden. Ifrån denna tid har
riksgäldskontoret oafbrutet funnits till. Någon
statsskuld finnes egentligen icke numera och kontoret
är således i denna del öfverflödigt, men det
fortfar deremot att förvalta de allmänna
bevillnings-raedlen. l)et är ett uppbördsverk för dessa
medel. De ingå till riksgäldskontoret, likasom de
ordinarie statsinkomsterna till statskontoret.
Statskontoret erbåller vid anfordran bevillningsmedlen
ur riksgäldskontoret för att sedan utbetala dem
till de bestämda ändamålen. Riksgäldskontoret
åligger äfven att tillhandahålla regeringen de i
grundlagarne omtalade kreditiverna och emottager
deremot till förvaltning de på statsinkomsterne
uppkommande öfverskottet Riksgäldskontorets
styrelse utgöres af tre fullmägtige ur hvarje
riksstånd, som väljas ståndsvis från den ena
riksdagen till den andra. Det beror då pä hvarje stånd
att genom nytt val behålla de förre fullmägtige
eller ock välja nya, men val äger rum vid hvarje
riksdag. Riksgäldskontorets fullmägtige äro icke
alltid riksdagsmän, men måste dock väljas ibland
sådane personer, som äro kompetente att vara
riksdagsmän och, ifall de voro det, äfven kunde
väljas (ill utskotts-ledamöter. Genom denna
inskränkning äro statsrådets och högsta domstolens
ledamöter, samt justitie-kanslern och
justitieombudsmannen uteslutne från att kunna väljas till
riksgäldskontorets fullmägtige. Riksgäldskontorets
förvaltning granskas af stats-utskottet och
dessutom af revisorer emellan riksdagarne. Dess
politiska vigt i våra dagar ligger förnämligast
deruti, att ständerne genom detta kontor kommo i
tillfälle att sjelfve besörja den financiella
förvaltningen. Derföre har också riksgäldskontorets
befattningar blifvit på flerebanda sätt utvidgade; det
besörjer en ganska betydlig penningerörelse enligt
ständernes instruktion, som utfärdas från
riksdag till riksdag, men utan allt beroende af
regeringen.
niks-hofmästare. Se: Riksmarskalk.
■tikshufvuilhok. Så kallas den sammanfattning
af statens inkomster och utgifter, som af
statskontoret besörjes, och för hvars författande en
särskild afdelning der inom finnes, kallad:
Riks-bokssluts-knnloret. Ett utdrag häraf, under titel:
Kapitalrnkning för Hikshufvvtlboken plägar årligen
med Post- och Inrikes-tidningen utdelas till
allmänbeten, innehållande den summariska öfversigten
af statsinkomsternas och utgifternas tillstånd och
bufvudtitlarnas belopp, det anordnade, det
anslagna, brjsterna och besparingarna för det
ifrågavarande året, samt liqviden mellan statsverket och
riksgäldskontoret. Som det emellertid befunnits,
att det system, hvarefter rikshufvudhoken är
upprättad, icke fullkomligt motsvarar det dermed
åsyftade ändamålet, som var att för rikets ständer
och nationen lätta öfversigten af statsverkets
tillstånd, utan ett särskildt studium för att förstå
densamma, och äfven med det, tillståndet icke
blir fullkomligt klart för den oinvigde, bar vid
de sista riksdagarna fråga väckts om en ny
method för denna hufvudboks uppgörande, och man
lärer na mera vara sysselsatt med utarbetande af
ett formulär dertill.
Riks-jägmästare var, enligt 1634 års
regeringsform den högste uppsyoingsmannen öfver
alla kronans parker och djurgårdar, samt bade
ander sin uppsigt hela jägeristaten, skogvaktarne,
o. d. Riks-jägmästaren var en embetsmän af hög
värdighet, eburo ej alltid ledamot af rådet. (Se:
Riksembete.)
Rikskansler. Se: Kansler.
Riks-markegång. Se: Markegång.
Riksmarsk. Se: Marskembetet.
Riksmarskalk var af gammalt ett af
riksembe-tena, ehuru ej af de fem, som medförde säte i
förmyndare-regering och de högsta platserna i rådet.
Men rådsherre plägade dock riksmarskalken vara.
Hans embetsbefattning var dock hufvudsakligen alt
vara den förste inom konungens bof, och denna
karakter har embetet ännu. Dess första ursprung
är gammalt. Redan under Olof Skötkonung
omtalas en Stallare och denna titel tros hafva
emotsva-rat det embete, som sedermera förekommer under
jV/arjA-titeln, som visserligen var detsamma som
marskalk, ehuru den sedermera kom att betyda en
statens embetsmän — den högsta krigsböfdingen —
mera än en hof-intendent, som den förut varit.
Deremot förekomma då särskilda riksmarskalkar,
såsom bofstateos högsta chefer. Denna betydelse
har embetet ännu i dag; riksmarskalken är den
första vid hofvet och embetet belt och hållet
beroende af konungen, som, enligt regeringsformen,
efter behag förordnar öfver inrättningen af sin
bofslat. I stället för riksmarskalken omtalas i
gamla tider en riks-hofmästare; detta var en Dansk
värdighet, som konung Christoffer införde i
Sverige. Såsom riks-hofmästare nämnas: Bengt
Jönsson Oxenstjerna, Erik Eriksson Gyllenstjerna, Erik
Axelsson Tott, af hvilka de både sistnämnde
samtidigt buro riks-hofstallmästare-titeln under Carl
Knutsons tid. Hvad embetsbefattning den medförde,
är svårt att utreda; den synes hafva varit en hög
titel för dessa mägtiga herrar, mera än någon
egentlig tjenst vid konungens bof, ty den hindrade
icke Erik Axelsson att intaga en lika sjelfmyndig
ställning emot konungen, som de öfrige af deo
tidens magnater. Sturarne hade ingen
riks-bof-mästare, men deremot fick Sten Sture d. ä., då
ban nedlade riksföreståndaremagten, istället
riks-hofmästare-värdigbeten af konung Johan. Under
konung Gastaf I förekommer Thure Jönsson (Roos)
och under Erik XIV, Pehr Brahe, såsom
riks-hofmästare; de senare åren af konung Gustafs
regering efter Thure Jönssons uppror och landsflykt
fanns dock ingen med denna titel. Konung Joban
III antog en riks-bofmästare och en hofmarsk, den
förre för hofvets ekonomi och jurisdiktion, den
senaro för ceremonielet. Hogenscbild Bjelke fick
den förra och Gustaf Banér den senare
befattningen; båda balsböggos af Carl IX och hela deras
historia vittnar om en af konungen vida mera
oberoende ställning, än som kan väntas af cheferne
för dess hofstat; embetet svarade således icke
emot vår tids föreställningar om en boftjenst,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
