Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
346
Riksiiiuiieum.
RikarKtt.
och troligen var det mera en hög titel än en
verklig tjenst vid hofvet, eller också sköttes denna
som oftast af andra personer. Carl IX införde
riks-marskalkstiteln och gaf den åt Göran
Stjern-sköld ; regeringsformen 1634 omtalar
riksmarskalken såsom hofvets chef och embetet innehades af
riksråd, men efter statsförändringen 1680 utbyttes
namnet emot det af öfverste-marskalk. Gustaf III
återinförde riksmarskalkstiteln ånyo. Deremot bar
chefen för drottningens och stundom för de kongl,
prinsarnes hof brukat kallas öfverste-marskalk.
Riks-marskalken var äfven domare, såsom
ordförande i öfre borgrätten, till dess att denna
domstol upphäfdes 1844. Den var en särskild
domstol för hofvets tjenstemän, måhända en lemning
af de gamla gårdsrätterna.
Rikaiiiuseuin. Under detta namn finnes för
närvarande tvenne ofTentliga anstalter, det historiska
och det zoologiska riksmuseum, så kallade till
skillnad från den enda, som fordom benämndes
museum: samlingen af konstalster, statyer och
målningar, hvilken nu heter kongl, museum. Det
historiska är det fordna antiqvitets-kollegii samling
af ålderdomslemningar, jordfynd af värde och
dyrbara eller märkliga saker, vid hvilka ett
historiskt intresse är förbundet. Det står under
vitterhets-akademiens styrelse och vårdas af
riksan-tiqvarien. (Se: Antiqvitets-kollegium.) — Det
zoologiska är vetenskaps-akademiens samling af
djurrikets alster, hvaraf dock inga lefvande exemplar
underhållas, och som står under vård af nämnda
akademi, samt särskildt af intendenterne för
detsamma, hvilka äro tre: för samlingarna af
vertebrerade djur, för de entomologiska samlingarna och
för de helmintologiska och malacologiska
samlingarna. (Se vidare: Vetenskaps-akademien.) Detta
sistnämnda museum hålles öppet för allmänheten
Onsdagar och Lördagar mot en afgift af 12 sk.
B:ko. Det historiska kan ej få ses annat än ge-v
nom riks-antiqvariens beredvillighet, men del kongl,
museum hålles öppet Måndagar och Tborsdagar,
ulan afgift.
Hikwproroas. Se: Profoss.
Rikarätt kallas den domstol, som dömmer
statsrådets eller högsta domstolens ledamöter, när de
blifvit anklagade för embetsfel. En sådan
anklagelse emol statsrådet kan endast framställas af
konstitutions-utskoltet, hvilket då anbefaller
justitie-ombudsmannen alt uppträda såsom aktör.
Anklagelse emot högsta domstolen deremot kan detta
utskott icke framställa, ej heller någon annan
afdelning af rikets ständer, icke ständerna in plenis
en gång; den kan blott väckas af
justitie-ombudsmannen eller justitie-kanslern. Dessa båda
embetsmän hafva samma uteslutande rätt att ställa
högsta domstolen inför riksrätt, som
konstitutionsutskottet att anklaga statsrådet. Riksrätt får
endast påkallas vid stora embetsfel; högsta
domstolen kan nemligen blott i det fall ställas för
riksrätt att den "af egennytta, vrångvisa eller
försumlighet sä orätt döint, att derigenom någon,
emot tydlig lag och sakens utredda och behörigen
styrkta förhållande mistat eller kunnat mista lif,
personlig frihet, ära och egendom" — således blott
vid grofva lagbrott. Statsrådet åter ställes för
riksrätt, när det underlåtit att afstyrka sådana
regeringsbeslut, som strida emot grundlagarne
eller allmän lag. Det är således ej öfver politiska
opinioner utan öfver juridiska fakta, som
riksrätten bar att döma. Konstitutions-utskottet, som
ensamt bar tillträde till statsrådets protokoll, är
derföre den enda som får afgöra, om rättegång
inför riksrätt skall äga rum emot statsrådet.
Högsta domstolens handlingar få ej granskas af
stän-derne eller något deras ntskott, emedan ständerne
då skulle inträda på ett för dein fremmande fält,
lagskipningens, men äro deremot tillgängliga för
allmänbeten. Ingen enskild har dock rätt att väcka
ansvarspåstående inför riksrätt, utan blott de begge
ofvannämnde högste åklagnrne, justitie-kanslern
och ombudsmannen. Den förre är konungens
embetsmän och konungen kan genom honom anklaga
de domare, som i högsta domstolen missbrukat
konungens namn. Ty högsta domstolens utslag
anses såsom konungens domar, men konungen kan
likväl icke afskeda denna domstols ledamöter,
emedan de såsom alla domare, böra vara oberoende
af verkställande magten. Justitie-ombudsmannen
åter bar samma magt emot högsta domstolen,
emedan det åligger honom att å folkets vägnar bevaka ’
rättvisans skipande och beifra begångna fel, om
han anser en medborgare icke hafva fått åtnjuta
lag och rätt. Riksrätten är en extra domstol
som icke har någon verksamhet oftare än sådana
anklagelser, som de ofvannämnde, äga rum. Den
dömmer i första och sista hand; dess frikännande
är ovillkorligt afgörande och om den fäller den
anklagande, kan domen icke ändras; dock ka<>
konungen gifva nåd. Men äfven benådningsrätten är
icke oinskränkt, ty konungen kan väl eftergifva
dödsstraff o. d., men icke åter insätta i rikets tjenst
den som riksrätten dömt tjensten förlustig.
Riksrätten dömmer efter allmän lag och — hvad
statsrådet beträffar — tillika efter en särskild
ansvarighetslag. Riksrätten består af vissa högre
embetsmän, nemligen presidenten i Svea hofrätt
och i alla kollegierna, högsta befälhafvarne öfver
så väl hufvudstadens garnison som den derstädes
förlagda eskadern af flottan, de tvenne äldsta
råden i Svea hofrätt och det äldsta rådet i hvarje
kollegium; när högsta domstolen är anklagad sitta
äfven i riksrätten fyra de äldsta statsråden och
vid anklagelser emol statsrådet fyra de äldsta
justitieråd. Hofrätts-presidenten är ordförande och
honom åligger att på anmälan af
justitie-ombudsmannen eller justitie-kanslern utfärda kallelse till
riksrättens ledamöter, äro några ibland dessa
jäf-vige, kan rätten i alla fall dömma om blott tolf
ojäfvige ledamöter finnas. Denna riksrätt bar sin
förebild i 1634 års regeringsform, som omtalar
en dylik domstol i de fall att någon anklagades
"som vore af så hög condition i riket eller ett sä
högt ärende, att det konungens och chronans
majestät anginge." Då skulle alla hofrätterne jemte
resten af rikets råd och höfdingarne i riket samt
borgmästarne i vissa störie städer utgöra en dom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
