Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Remedium ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rlkaakulden.
Riksakiilden.
349
förhåller sig; men i en år 1809 af grefve J.
Liljencrantz utgifven skrift, kallad: Anmärkningar vid
Stats-Utredningens Berättelse af år i79\ om
Stals-varkets tillstånd vid Konung Gustaf Ili.s dod, säger
ban, att innan ban 1786 lemnade förvaltningen af
tinans-ärenderna, var statsbristen, som i
mångfaldiga år besvärat statsverket, till fullo liqviderad,
så att den från 1787 års början icke kändes, samt
alt "Högstsalig Konungen sä ädelmodigt och för
att göra Realisation sä m.vcket säkrare och
varaktigare, gifvit Banquen vid pass 2,700,000 R:dr
mera, än Riksens Ständer sjelfve och deras
Banco-Utskott begärt eller kunnat förvänta, samt till
statsverket återgifvit de hypotbicerade och för det
samma i så lång tid saknade Krono-Ränlor, nemligen
stora Sjö-Tulls-lnkomsten, Kopparräntan m. m.,
hvarigenom Statens Intrader vunnit den ansenliga
tillökning år 1778, som Stats-Utredningen
omtalar." Huruvida några nya lån under denna tid
blifvit upptagna och ökat riksskulden, omnämnes ej.
Under förmyndare-regeringen bade någon ny
utländsk skuld åsamkats, hvaraf ständerna vid 1800
års riksdag ålogo sig att betala återstoden 266,633
R:dr 4 sk. 7 r:st. Vid nämnde riksdag beslöto dc
en realisation af riksgäldssedlarna, som nnder
tiden mellan 1793 och 1799 ökats från 1 1,342,000
R:dr till 16,037,000. Sådant skulle ske på det
sättet, alt 15 millioner af dessa sedlar af banken
inlöstes med 83^. procent af deras värde, så att
60 skilling riksgälds gåfvos för en riksdaler
specie. Detta var mer än deras verkliga kurs, som
höll sig öfver 70 sk. Beslutets verkställighet
mötte också oöfvervinnerliga svårigheter, hvarföre
regeringen , efter många öfverläggningar, nödgades
genom skrifvelse till bankofullmägtige af d. 5 Okt.
1802 förändra de fastställda realisationsgrunderna
och öka rabatten från 16^ till 33^- procent. För
verkställigheten häraf bade ständerna åtagit sig en
förmögenhetsafgift och i 1 5 år af bevillningen
anslagit 300,000 R:dr, hvarförutan riksgäldskontoret
i Leipzig upptog ett lån af 1,350,000 R:dr
konventionsmynt.
Vid 1809 års riksdag uppgafs den utländska
skulden efter pari-kurs till 9,887,981 R:dr, den
inländska till 192,708 R:dr; bankens
försträckning 7 millioner, och den genom kriget uppkomna
skulden till 1,747,629, statsverkets särskildta äldre
skulder till 810,266, m. m. och totala skulden till
27,938,585 R:dr. Den inrikes skulden dels
godt-gjordes genom successiva inbetalningar till banken
af 720,000 R:dr årligen, dels genom myntvärdets
allmänna förfall till följd af bankens
sedel-emission för krigsbehofven och den deraf föranledda
nya realisationen, eller som den benämndes:
mynt-bestämningen , stadgad genom lagen af d. 1 Mars
1830 och satt i verkställighet d. 1 Okt. 1834,
då silfver började utve.xlas mot 128 sk. kurs, d.
v. s. att riksdalem af banken inlöstes med 12 sk.
Härigenom har den inländska skulden försvunnit,
och sista minnet deraf faktiskt upphört dä
riksgäldssedlarna med 1845 års slut ej mer af
kontoret inlöstes, och sålunda förlorade allt värde.
De hade nu varit gångbara i 56 år, eller frän d.
<7 April 1789, då konungens kungörelse om
riks-gäldskontorets inrättning och verksamhet
utfärdades, hvarefter d. 22 i samma månad kungjordes,
att dess obligationer och sedlar skulle med 3
procents ränta emottagas i all kronans uppbörd till
deras fulla värde. Man fann likväl snart
omöjligbeten af denna ränleberäkning pä små summor,
hvarföre den upphörde med 1792.
Riksgäldssedlarnas minsta värde var i början 2 R:dr 24 sk.,
men sedan utgåfvos de ända till 12 sk.
Den utländska skulden återstod emellertid. Till
dess afbördande vidtog regeringen tvenne utvägar:
den ena var ett förslag till ständerna vid 1812
års riksdag, hvari klagas öfver Franska
regeringens förfarande, som låtit tillkännagifva, alt
enligt folkrätten alla reklamationer, ansökningar och
fordringar bos Franska styrelsen voro genom
krigstillståndet nu och för alltid dödade. "Ej mindre",
beter det, "vid tillämpningen af denna, utaf en
främmande stat, till direkt förfång för Svenske
undersåter, antagna princip, än i betraktande af
den sedermera inträffade ockupationen af
hertigdömet Pomern, oansedt den lemnade garantien åt
Sven-ka rikets intéret, äfvensom af de
oberäkneliga förluster, Svenske undersåter lidit, dels
genom vänskapliga nationers kaperier under lofliga
handelsföretag, dels förmedelst dekreter om
förändringar i underlagda staters financer, hvaraf det,
som rörer förra Konungariket Holland, påbjuder
en realisation, hvilken med två tredjedelars afdrag
å beloppet träffat sjelfva de vänskaplige
makter-nes undersåter» der egande fordringar, dervid
jemväl Kongl. Maj:ts kärälskelige Herr Son, 11. K. II.
Kronprinsen, selt den för ett af honom i
Holländska fonderna nedsatt betydligt kapital på en gång
till en tredjedel förminskas — bade Kongl. Maj:t
funnit det vara hög tid att söka någon säkerhet
och fond för Sveriges Kronas och dess
undersåter skadeslösbål lande, samt att ett nedsättande af
Utländska Riksgäldens belopp sålunda skulle
ifrågakomma, icke under tillämpning af andra staters
grundsatser allena, ulan för eget försvar, och
såsom medel till ett utbyte mot lika reela fördelar
och effekter." I anledning häraf föreslog
regeringen att upphöra med all betalning af statens skuld
i Holland, Brabant och Genua; att anse en
tredjedel af nämnde skuld såsom uuderpant för Svenska
statens indemnisation för lidna förluster, dock utan
ränta pä denna tredjedel, men att afskrifva de
öfriga två tredjedelarna och att af de indragna
fonderna beläcka Svenske undersàters fordringar bos
Franska regeringen, uppgående till ett belopp af
2,995,937 livrés, hvaraf två tredjedelar skulle
utbetalas till fordringsägarne, men det öfriga
användas till rikets nytta och öfverlemnas till
landtbruksakademien såsom dess fond. Lånen i Hamburg och
Leipzig skulle likväl qvarstå orubbade.
Borgarståndet förkastade väl den föreslagna afskrifningen,
men de öfriga tre stånden antogo den.
Vid 1815 års riksdag aüät regeringen till
ständerna en ny proposition, hvari föreslogs, att
af de 24 millioner francs, som Fransyska
regeringen åtagit sig erlägga för ön Guadeloupes åter-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
