- Project Runeberg -  Svenskt konversationslexikon / Tredje delen. N - S /
353

(1845-1851) Author: P. G. Berg
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Ringberg.

Ringstedt.

353

Ringberg* Ingrid Catharina, (odd i
Wäs-by 1:49, der fadern Nil» R. var kyrkoherde,
ingick äktenskap 1791 med hist. professorn i Lund
Erland Sam. Bring. Enka 1798 och död 1830.
Donerade, atom anslag till fattiga i Land och
Wä-linge församlingar, 833 K:dr 16 sk. R:gs till ett
stipendium, Bringo-Lagerlöf kalladt, att utdelas ät
någon studerande af slägterne Bring och Lagerlöf
eller i brist deraf i Blekingska nation, dock ägde
nuvarande professorn Ebbe S. Bring rättighet att
bestämma, huru länge kapitalet skulle tillökas af
räntan. Stipendiet utgör nu 1,000 R:dr B:ko.

Ringdahl, Johan Julius, agrée af de fria
konsternas akademi och hjelplärare vid dess
elementarskola, lycklig genre-målare, är född 1813.
Man bar af honom flera vackra taflor såsom:
några fiskande gossar, en Rebecka, en Thetis och
Achilles.

RlngduFva (Columba Palumbus), en gångfogel
tillhörig dufvornas familj, är blågrå med en lång
bvit fläck på vingen och ett hvitgrått band under
den temligen långa stjerten, straxt framom dess
svarta spets. Hannen är obetydligt större än
honan och bar en mörkare rödgrå färg pä bröstet
än denna. Ringdufvan är flyttfogel, samt
tillbringar somrarne i de nordliga provinserna af den
Skandinaviska halfön, dit hon anländer redan i
början eller medlet af April. Dock lärer hon
under fortplantningstiden uppehålla sig äfven i
Blekinge. Dess vistelseort är i djupa barrskogar, der
hon lefver af träd- och gräsfrön, m. m. Efter
kläckningstiden, då ungarne äro flygfärdiga,
samlar bon sig i stora flockar, och drager sig
småningom söder ot, och infinner sig redan i
September månad i Skånska skogarne, derifrån bon
gör utflygter till de afmejade åkerfälten. I
början af Oktober flytta de alldeles ifrån oss.
Ringdufvan häckar tvä gånger under sommaren.
Äggen äro hvita orh två till antalet, samt rufvas af
båda makarne. De läggas uti ett illa bygdt bo i
grenarne af ett träd. Ungarne skola i början
matas med ett ostlikt ämne, som afsöndras i
föräldrarnes kräfva. Ringdufvan, särdeles den unga,
skjutes för sitt smakliga kött, men är svår att
åtkomma i skogen, för sin skygghet och sin vana
att uppehålla sig på toppen af de högsta träden.
Då bon samlat sig i flock och är stadd på sin
flyttning söder ut, kan man dock lätt åtkomma
henne på krypskytte morgnar och eftermiddagar.
Hannens lockton är ett djupt kuttrande läte.

Ringerum, ett gammalt fäste i Östergötbland,
der en konung Ring och hans son Herröder sägas
hafva bott.

Ringhorne (myth.). Så bette Balders skepp,
hvarpå ban och bans gemåls lik brändes.
Naturligtvis brann också skeppet upp, ty då hålet väl
var antändt, drefs Ringhorne ut i hafvet.

Riugkarleby, annex under Glanshammars
moderkyrka i Nerike, * mil O.N.O. från Örebro, vid
Hjelmaren, består af 33 £ hemman, värderade till
118,130 K:dr, med en folkmängd af 848
personer. Arealen är 4,582 tunnt., hvaraf 360 äro
sjöar och kärr. 1 kyrkan bar Bondeska familjen,

som skänkt benne de flesta prydnader, sitt
graf-cbor. Man finner bär Nasla skans, en runsten,
ättehögar, domaresäten och flera andra
ålderdoms-lemningar. I socknen ligga Myrö och Esjdunda
säterier (se dessa ord). Adr. Örebro.

Riugnüs, på Svartsjölandet, i Färentuna socken
i Upland, var, under hedniska tiden,
fylkiskonun-gens säte, efter hvars borg några lemningar ännu
finnas. Det omtalas i Olof den Heliges historia,
hvarest det beter, att Kettil, som var konungens
anhängare mot Svea-jarlen, bodde på "Ringanäs."
Det skall ba stått ännu i Gustaf I:s tid, då han
lät nedbryta det för att använda stenen titi
Svartsjö slott.

Ringstadholiii eller Ringstadaholui, i östra
Eneby socken i Östergötbland, är ett historiskt
namnkunnigt ställe. På en holme i Motala ström,
-J mil från Norrköping, låg detta fäste, i
forntiden bygdt af en viking, och hvaraf lemningar
ännu finna9, äfvensom af stenkar efter den bro,
hvilken vid Fiskeby gått från fasta landet till holmen.
Ett rödt regn, ett s. k. blodregn, skall bär ha
fallit år 1316. Den äldste namngifne ägaren var
riddaren Jon Knutsson Grip, hvars son,
riksdrot-set Bo Jonsson Grip, sedan ägde det, men hvars
son, Knut Boson, år 1388 godvilligt afträdde det
åt drottning Margaretha, troligen emot något
skadestånd i penningar. Här dog år 1391 S:t Britas
son, Johanniter-riddaren Birger Ulfsson, och här
föddes d. 5 Okt. 1409 Carl Knutsson Bonde, som
sedan blef Sveriges konung. - Då Engelbrekt 1434
infann sig utanför Ringstadbolm och frågade
fogden, en Meklenburgare vid namn Henrik Styke,
om ban ville uppgifva slottet, svarade denne
trotsigt, alt han ej skulle göra det, och att, hvad
Engelbrekt än måtte företaga, skulle han ej
kunna eröfra det. Då försäkrade Engelbrekt, att ban
om sju dagar skulle draga honom ut derifrån vid
håret. Han började nu genast bygga en flotta
och på den en skans eller s. k. B ar frid, i flera
våningar med bröstvärn. När Syke såg dessa
fruktansvärda anstalter, sjönk hans mod, ban
begärde fem dagars vapenhvila och, efter dess
förlopp, uppgaf ban verkligen slottet mot fritt
aftåg. Efter Engelbrekts död togo bans mördare sin
tillflykt hit. Riksdrotset Christer Nilsson Wase
förskansade sig här emot Carl Knutsson, men
afstod likväl sedan frivilligt borgen, som Carl lät
iståndsätta. Under striderna mellan Sten Sture d. ä.
och Christian I afbrändes slottet år 1470.
Fin-spångs grundläggare, Louis De Geer, skref sig
"Herre till Ringstadholm." Af slottet finnas nu
mera endast ruiner qvar, men hvilka dock gifva
något begrepp om hvad det fordom varit.

Hingstar var ett instrument, som vallhjonen i
Skåne brukade på v. Linnés tid, och utgjordes af
en staf, på hvars öfra ända flera lösa ringar
voro satta, hvilka vid skakning gåfvo ett
skramlande ljud. Stafven begagnades för att dermed
sammanfösa den skingrade hjorden.

HliiRstedt, Zachris, son af öfverstlöjtnanten
Zachris Andersson, blef 1650 ryttare vid öfverste
Yxkulls regemente, men tjente upp sig till löjt-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 20:12:26 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/skl/3/0351.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free