Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Roos.
Rom.
kanske emedan ban hoppades fi stvra genom si»
frände, hvarföre han också icke hindrade dennes
val till konung. Blef rikshofmästare 1526. Nu
lärer likväl bans trohet börjat vackla, ty vid ett
möt», som Sveriges oeb Danmarks kommgat höllo
i Malmö, då frågan om Gottland företogs »chr de
Danske rådsherrarne sökte visa Danmarks rätt
dertill, skulle Thure Jönsson vederlägga dem. Han
började likväl nu att hosta och stamma och
kunde ingenting anföra, så att Gustaf sjelf måste
taga till ordet. Westerås reeess orh den dom
rådet i en arfstvist fällt, hvarigenom ban ålades till
konung Gustaf återbära ansenlig» egendomar, gaf
ökad fart åt riksbofmästarens missnöje, och defta
utbröt i en uppenbar resning emot Gustaf. Han
sökte nemligen förmå Westgötherne att hvila hans
slägtinge Måns Bryntesson Liljehöök till konung,
och då detta misslyckades (se: /."’/), flydde han,
jemte biskop Magnus Strömfelt, till Danmark.
Gustaf skref till bonom, att han, för dess två
trogne söners sknll, ville tillgifva honom bans brott
och låta bonom återvända till riket; men Thure
Jönsson svarade, att han ej ville göra det med
andra villkor, än att Westerås recess upphäfdes.
Då återtog konungen sitt lejdebref och Tbure
dömdes på Strengnäs riksdag från lif och gods. Nu
förenade ban sig med erkebiskop Gustaf Trolle och
begaf sig 1531 till Christian Tyrann, hvilken ban
försäkrade, att Sveriges eröfring vore en lätt sak,
och att ban, för att åstadkomma den, endast
behöfde visa sig i landet med 2 eller 3,000 man.
Han var ombord på den flotta, som i Oktober
afseglade från Holland till Norrige, och drog,
jemte Christians höfvidsman, Cordt Pfenni||g, i
spetsen för 1,200 man till Rohus. Till dess
befälhafvare skref ban, prisande Christians mildhet, och
uppmanade bonom till dagtingan, men fick afslag.
Han intog nu Carlsborgs slott i Bohuslän, som
nedbrändes, hvarvid höfvidsmannen Åke Classon
blef skjuten. Derefter infann han sig i Kungbäll,
der Christian hade sitt högqvarter. Men emot
staden anryckte tusentals väpnade män, hvilka ej
kommo i afsigt att hylla Christian. Denne förebrådde
då Thure Jönsson, att ban bedragit bonom med
sina uppgifter om företagets lätthet, och följande
morgon, en dag i början af år 1532, fanns Thure
liggande bufvudlös på en af stadens gator,
förmodligen så lönad af Christian för sina råd. —
Ibland Tbure Jönssons fem söner var Mitran
Domprost till Björnö den siste katholske
domprosten i Upsala. Denne försvarade år 1528
ka-tholska läran, åberopande sig på Decretales, men
hvarvid ban råkade säga Drikitales. Gustaf inföll
skämtande: "ja, J dricken nog och talens vid, men
riket har skadan." Domprosten begaf sig nu till
sin gård Björnö, samlade några förlupne drängar
och gjorde en förhuggning i skogen, men blef
utan svårighet öfvermannad och tillfångatagen.
Lös-släpptes dock efter två års förlopp såsom alldeles
oskadlig, och dog 1543. Af de öfrige sönerne
lära två dött i unga åren och de båda andra,
Jo-lian och Lan, förblefvo Gustaf trogne.
Ron, 4«nstaf Johansson, grefve af Tre
Rosor, skref sig tiü Håga och Lindholmen. Han var
född i Nyköping »531, skickades vid endast 23
års ålder, år 1554, som sändebud till kejsar Carl
V och visade dervid så mycken skicklighet, att
konang Gustaf inkallade honom i rådet. Han fick
4 år senare en annan beskickning till drottning
Elisabeth alt, jemte andra sändebud, fria till
henne för d. v. kronprinsen Erik. Vid denne
sistnämndes kröning var han den tredje af dem, som
då upphöjdes i grefligt stånd och pryddes derjemte
med S:t Salvators-orden. Ar 1563 fick ban åter
ett uppdrag att afhämta Eriks trolofvade brud,
landtgrefvens af Hessen dotter, Christina, men dog
i Rostock 1563. — Af hans söner blef Johan,
grefve till Bogesond, rector illustris i Rostock,
ståthållare öfver Westmanland och Dalarna, men
afhände sig sjelf lifvet i Stockholm 1581. Sten
efterlemnade en son, Johan, som dog 1624 och
slät den grefliga ätten.
Roos, Anna Stina, bar blifvit bekant
derigenom, att bon, förmodligen ensam blond sitt kön,
följde Carl XII noder en stor del af bans krig.
Som det påstås, af kärlek till en högre officer vid
Svenska arméen, anlade hon mansdrägt och
emedan hon var ovanligt lång till växten, gynnade
detta hennes antagande till soldat vid general
Dii-kers regemente. Bevistade sedan alla Carl XII:s
fälttåg, och, efter att ha utmärkt sig vid flera
tillfällen, befordrades bon till underofficer, i
hvilken befattning hon tjenstgjorde åtta år. Efter
kriget tog bon afsked, blef kort derpå antagen
till hofmästare bos grefvinnan Diiker, som mycket
gynnade benne; men händelsevis upptäcktes der
dess rätta kön. Anna qvarblef likväl sedan hos
grefvinnan såsom sällskapsfruntimmer, tills hon
gifte sig med major Irwing. Med honom ägde bon
en dotter vid namn Margaretha Charlotta, som blef
gift med bofpredikanten och kyrkoherden i Bro,
Nils Larsson Sundell. Hon vistades sedan till
döddagar på Bro prestgård bos denne sin måg och
dotter, samt visade alltid, äfven under sin höga
ålderdom, vid flera tillfällen prof på ett manligt
och modigt sinne. Majorskan Irwing dog vid
några och 80 års ålder.
Roos, lirita Jönsdotter, kallas af Sh.
Rosenhane Kltba, och var, enligt Biogr. Lex., dotter
till riksrådet Jöns Ulfsson, men hvilken icke
finnes upptagen i Rådslängden; bade den sällsamma
olyckan att se två sina mäns hufvud falla for
bödelns bila, och att tredje gången blifva gift med
en otrogen embetsmän, som blott genom flykten
undgick ett något nära lika öde. I sitt första
äktenskap hade hon rikshofmästaren Erik Nilsson
Gyllenstjerna, som blef ett af offren vid Stockholms
blodbad; i det andra Måns Bryntesson Liljehöök,
hvilken, efter sitt misslyckade försök att utropas
till konung, måste ntbyta thronen mot sebavotten,
och i det tredje riksrådet Christoffer Andersson
Röd, med hvilken bon gifte sig samma år hennes
förre man balshuggits (se: Röd). I andra
äktenskapet blef hon moder åt den bekanta Grefve Ebba
(se detta ord).
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
