Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rosback.
Rosén,
371
Ungefär liktydigt med: Rosa ingen före ändan,
samma urgamla råd, som Solon gaf Croesus, att
icke prisa någon lycklig, förrän han var död.
RonbacU, Zacharias, var kapten vid
Jönköpings regemente, då han för sina långa och trogna
tjenster, särdeles vid Bohus belägring är 1678,
adlades. Dog d. 1 Juni 1701 i Wismar som
öfverstlöjtnant. fläns son, Carl R.,
regementsqvartermästare vid samma regemente, och med
detsamma deltagande i Carl Xll^s fälttåg, försvann
i November 1704, utan att man erfarit hvart ban
tagit vägen, och ätten utgick med honom.
Rosen, Hutef Fredrik von, d. K., född d.
6 Augusti 1688 i Reval, der fadern var
"Mann-richter", blef dragon vid Stenbocks regemente och
kornett efter slaget vid Grodno; löjtnant vid norra
Skånska regementet och 1711 ryttmästare vid
lifregementet. Från Pultava följde han konungen
till Bender, kämpade åter mot Ryssarne under
Tatar Chans befäl och bade 1713 ett anfall att
utstå af en Turkisk trupp, som han tillbakadref,
hvarföre Carl utnämnde honom (ill
general-adjn-tant. Afgick 1714 med den ambassad, som, under
Grotbusen, skickades till Konstantinopel, och följde
slutligen konungen på dess hemresa till Stralsund.
Här blef han ofta tagen för Carl sjelf, med
hvilken ban hade mycken likhet. I drabbningen på
Ysedom frälste ban konungen, hvars häst blifvit
skjuten, derigenom, att ban gaf honom sin. Han
sjelf undgick döden liksom genom ett under,
skickades till Carlskrona att besörja flottaus utrustning
och ådagalade dervid ovanliga insigter och
duglighet, under den tid ban följde henne; blef öfverste
för artilleri-volonlär-regementet och
öfverkommen-dant på fästningarna i Carlskrona och Carlsbamn.
blef general-major 1722, naturaliserad som Svensk
adelsman 1724 och 1728 öfverste för
Westman-lands regemente, friherre, riksråd 1739,
generalguvernör i Finland 1747, vid ordnarnas stiftelse
Kom. af S. O. och Serafimer-riddare. Vid Adolf
Fredriks kröning grefve. Öfvertaltes 1757 att
åtaga sig befälet öfver arméen i Pommern, men
kände snart att krafterna sveko honom, hvarföre
ban återvände. Ur rådet tog ban afsked 1765,
men återkallades 1769. Härtill svarade ban
likväl: "Jag bar nu fått en högre kallelse"; deri hade
han också rätt, ty han afled kort derefter d. 17
Juni s. å. Hans son,
Rosen, Fredrik Ulrik von, var född 1731,
ingick väl i militärståndet, men befordrades
egentligen hofvägen, ty ban hann ej längre än till
stabs-kapten, hvarifrån ban tog afsked 1762, blef
kammarherre och hofmarskalk,
öfver-bofstallmä-stare, R. af S. O. och 1776 landshöfding i
Åbo. Härifrån tog ban afsked 1781, men
inkallades i rådet 1788, i hvilket ban blef det
sista riksrådet, och hvarifrån ban, efter
säkerhetsaktens antagande, fick afsked 1789. Dog d. 23
Apr. 1793. Var en partiman, som länge
vistats i Frankrike och hade Gustaf lll:s förtroende.
Hans son,
Rosen, <»ustaf Fredrik von, d. y., var född
d. 6 Jan. 1758, avancerade till ryttmästare och blef
1794 landshöfding i Malmöhus län, hvarifrån ban
tog afsked 1812. R. af N. O. Dog d. 2 Maj
1815 med namn af en driftig, nitisk och verksam
landshöfding, så länge allt gick sin jemna gång,
men som tycktes ha förlorat fattningen vid de
oordningar, som föreföllo i hans län vid
förstärkningsmanskapets uttagande, hvarföre Klinteberg
förordnades till vice landshöfding. Hans yngre
broder,
Rosen, .Axel Pontus von, var född d. 28 Jan.
1773, inskrefs som gosse vid Ilelsinge regemente,
sedan vid Svea lifgarde och derifrån till Nerike
och Wermlands, der ban, till följd af sin tur som
gardes-officer vid 18 år blef kapten, sedan
sekundmajor och R. af S. O., landshöfding i
Götheborg 1809, Kom. af N. O., general-major och
general-löjtnant. Död d. 25 Okt. 1834, aktad
och älskad af länets invånare för sitt välvilliga
sinne och sitt glada umgängessätt. — Yngste
brodern, Robert, var känd för sina qvicka infall
och sitt välvilliga väsen. Dog 1819 som
kaptenlöjtnant, general-major, öfver-bofjägmästare och
Kom. af S. O.
nosen, Otto Wilhelm, Fredrik Johan
och Axel Uidrik von, voro äfven söner af
riksrådet grefve Gustaf Fredrik R. d. ä., men blefvo,
besynnerligt nog, icke ansedde delaktige i faderns
adelige värdigheter, utan naturaliserades särskildt
såsom Svenske adelsmän 1746 och introducerades
1752. De voro alla tre officerare, men utan alt
hinna till höga värdigbeter.
Rosen, Adolf Kugéue von, öfverstlöjtnant
vid flottans mekaniska korps, R. af S. O., född
1797, har utmärkt sig som civil-ingeniör med
flera förbättringar i ångmachiners byggande och
är nu (1849) själen i förelaget att i Sverige
an-lägga jernvägar, för hvilket ändamål ban visat
sig ganska verksam, dels genom offentliga
föredrag, dels genom motioner på riddarhuset vid
1848 års riksdag, soin hade till följd att
ständerna anslogo 4 proc. ränta å den projekterade
byggnadssumman för jernvägen emellan Örebro
och Ilult under 15 är från det vägen blir
fullbordad.
Rosén, Gabriel, var född d. 20 Dec. 1720 i
Sexdräga församling af Götheborgs stift, der
fadern, F.rik Rosenius, var kyrkoherde. Blef
student i Upsala 1738, prestvigd 1746 och två år
senare hofpredikant. År 1758 blef ban
öfver-hof-predikant, med hvilket embete då ännu följde
ordens-predikantssysslan; blef 1763 kyrkoherde i
Riddarholms-församling med Bromma till prebende,
konungens bigtfader och hertigarne Carls och
Fredrik Adolfs undervisare i kristendomen; var på
biskopsförslag till Hernösand och Götheborg samt
till Storkyrko-församlingen i Stockholm, men dog
likväl som kyrkoherde i Riddarholmen d. 2 Okt.
1784. Orsaken härtill torde ha varit, att ban
råkat ådraga sig hofvets ogunst genom en
predikan oin "Lärarens skyldighet att predika
lagen hos sin nådiga öfverhet." Den bade till
följd att konungen, år 1767, utnämnde en
annan, (Enebom) till öfverhofpredikant och preses i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
