Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
372
■tonen.
Haieandler.
hofkonsistorium, ulan «tt R. visste derom eller
blifvit afsatt. Denna åtgärd upphäfdes väl af
riksrådet, som ansåg R. icke böra förlora sin
öf-verbofpredikantstjeist för det ban blifvit
kyrkoherde i Riddarholmen; men på 1769 års riksdag,
då hofvets parti i börjao var rådande, ogillades
detta beslut och körningens åtgärd fastställdes,
hvarigenom R. förlorade sin hofsyssla, lian var
en af sin tids ypperste predikanter och har
utgifvit en mängd predikningar samt dessutom åtskilliga
skrifter såsom: Aniitatkningar vid tvenne nyligen
utkomna skri/ler, den ena kallad: Vårt eviga
nådaval i Christo Jesu; den andra: Apostolisk
predikan för prester, (som man trodde utgifna af
Rutbström); Svar på inkast emot koppympningen
of Ckais, m. m. Hans son,
Hosén, K rik Ciabrlel von, född d. 2 Maj 1775,
adlades 1816 såsom hofrättsråd i Svea hofrätt,
kamererare vid seralimer-orden och R. af N. 0.;
utnämndes 1825 till justitieråd; ceremonimästare
i survivance vid serafimer-ordeo, sedan
skattmästare vid densamme, R. af Carl XIII:s orden och
Kom. af N. O., president i Svea hofrätt 1836,
hvarifrån ban tog afsked 1845, friherre 1843,
ordförande i musikaliska akademien.
Hosén, Joliiiu, yngre broder till Gabriel R.,
var född d. 8 Mars 1726, blef student i Upsala
1742 och magister i Lund 1748, lät prestviga
sig 1756, emedan det icke lyckats honom att fä
tvenne professioner, hvartill han haft förslag. Han
var emellertid icke lyckligare som prest, utan blef
1759 eloqv. och poeseos lektor i Götheborg, der
han afled d. 6 Sept. 1773. Han hade från
Greifswald 1762 erhållit ett doktorsdiplom. Den tid
embetet lemnade bonom öfrig, använde han på
litteraturen och stiftade i början af 1760-talet, i
förening med lektor Wallenstråle i Götheborg, ett
vittert samfund, som 1778, genom riksrådet grefve
Scheffers förord, togs i Gustaf lll:s beskydd och
fick namn af kongl, vetenskaps- och
vitlerhets-sam-haltet. lian började 1759 utgifva veckoskriften
Götheborgska veckobladet, och 1772 en tidning
efter samma plan som Stockholms Allehanda, kallad:
Hvad Nytt? hvilken tidning sedan efter hans död
fortsattes af bans vänner för sterbbusets räkning.
Har dessutom utgifvit månadsskriften:
Presletidnin-gen samt åtskilliga tal och andra skrifter. Hans
son,
Rosén, C»us<af, född 1772, död 1835 som theol.
doktor och prost i Åby, var en lärd och vitter
man, som verksamt deltagit i vitterhets-samfundets
i Upsala förhandlingar i början af 1790-talet, och
utgifvit: Fragmenter af utländsk litteratur. Hans
son, Johan Magnu» R., bar utgifvit åtskilliga
romaner, theaterstyckcn och tidningen Helios, samt
äfven uppträdt som tonsättare. — Slägtens
stamfader Rosenius bade äfven 4 äldre söner än de
bär ofvannämnde, hvaraf två adlades, den ene
under namn af Hosén von Rosenstein och den andre
Rosenblad, samt en näst den äldste, hvars
lefnadsöden särskildt förtjena omnämnas. Denne var,
Rosén, Sven, född 1708, gjorde, redan som
student, uppseende genom hvad inan kallade bans
pietism, men som egentligen ej var asna* än att
ban ansåg kristendomen i sitt dåvarande skick
ganska förfallen och yrkade åtskilliga, från de
allmänt antagna satserna afvikande, läror om den
yttre gudstjensten, bönen och åtskilliga
kyrkoförfattningar. Som den protestantiska kyrkan på den
tiden icke var särdeles fördragsammare än den
ka-tholska, blef R. mål lör många förföljelser, dömd
till landsförvisning och om våren 1741 med
kronoskjuts a Iförd från Stockholm. Många vänner
ech liktänkande följde bonom under tårar och
välsignelser ett långt stycke på vägen. Ett bevis
buru mannens lefverne öfverensstämde med bang
lära, var att ban, vid afskedet från sin inoder,
vägrade emottaga en penningesumma, hvilken
rätteligen tillhörde bonom som fädernearf, och att
ban icke i Köpenhamn genom en osanning ville
rädda sig från faran att bli värfvad. Man bade
nemligen i Malmö vägrat honom pass, och således
på en gång förbjudit bonom att qvarstanna i
fäderneslandet och att lemna det, ett nytt drag af
det theologiska hatet. Ilan undgick likväl, liksom
af en slump, denna fara, kom till Altona och
Stettin, besökte Herrnbut och 1746 Frankfurt am Mayn.
Här umgicks han med Fresenius, som ingaf honom
fördragsammare tänkesätt, och då bevis bärom
ingaf* till 1747 års riksdag, samt oviljan dessutom
hunnit lägga sig, fick ban anvisning att resa till
de Svenska församlingarna i Westindien. Här
ingick ban äktenskap med ett rikt adligt fruntimmer
af Svensk härkomst, fick med henne en son och
dog omkring 1750.
Rosenacker, A månd, hette förut
.tmumli-son, blef kammarskrifvare i räntekammaren,
sedan kamererare vid ßrebniiska staten och i
sådan beställning adlad 1651; blef öfverkamererare
i ßrehmen och Verden. Ätten utgick med bans
sonson, öfverstlöjloanten och R. af S. O. Rasper
H., som dog barnlös 1753 på
öfverstlöjtnants-bo.slället Kungsnorrby i Östergöthland.
Rosenaüler, Johan, föddes 1664 i Upsala,
der fadern, Erik Hansson Ångerman, var borgare.
Sedan ban genomgått studierna i sin fädernestad,
besökte ban, till deras fullkomnande, fremmande
länder, der ban, bland annat, äfven studerade
fortifikationen. Återkommen blef ban af const.
aca-demicum enhälligt föreslagen till Skytteansk
professor och utnämndes äfven dertill, den förste
Svensk, som denna utmärkelse vederfarits. Efter
19 års berömlig tjenstgöring, tog ban afsked och
flyttade till Storkholm, der han utnämndes till
Censor Ltbrorum, fick först kansliråds, sedan
statssekreteraretitel och upphöjdes 1719 i adligt stånd,
då ban kallade sig Rosenailler, i stället för
Upmark, hvilket namn ban förut antagit. Han var
en lärd man och skicklig talare, författare till
mänga orationer och parentationer, bland andra
Carl XII:s personalier, hvilka på sin tid ansågos
som vältalighetsstycken. Han afled år 1743, med
namn af en slor orator och latinare. Hans son,
hofjunkaren Johan Adrian R., bar förtjensten
att ha grundlagt Corlstads gymnasii bibliothek
derigenom, att ban 1756 ditskänkte sin faders an-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
