Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Hückerskjiild.
Rudbeckius.
31)1
Smolensk. Den äldste af bröderne, Alexander»
bade 1702 blifvit fänrik vid gardet och 1706
löjtnant, då ban, som följde näst efter Carl XII
vid öfvergången af Memelströmmen, blef illa sårad
i knäet, så att ban sedan haltade i bela sin lifstid,
befordrades till ’ kapten vid Mejerfelts dragoner,
deltog i slagen vid llolofzin och Poltava, blef
fången vid Dniepern och förd till Tobolsk, der ban
vistades till 1722; hemkommen fick han kaptens
indelning vid Österbottens regemente med majors
titel och dog, 50 år gammal, barnlös 1732.
Yngre brodern, Carl (iustaf, fick 1722 kaptens
titel och dog 1739 ogift, då denna adeliga ätt
utslocknade.
HUckerskJUId, Reinhold, son af en handlande
i Hedemora och sonson af Gnstaf Adolfs läkare,
adlades 1751 såsom hofrättsråd i Svea hofrätt.
Ätten utgick med hans sonson, majoren och R. af
S. 0. Thure Reinhold It., som dog utan
söner d. 2 Dec. 1811. — En dotter af den
ofvannämnde Rückerskjöld, fröken Anna .Harla R.,
bar 1785 —1801 utgifvit en på sin tid ganska
värderad kokbok, under titel: Hushållsbok, innehållande
säker underrättelse om rätta beredningen aj
hvarjehanda ätliga varor; Fattig mans visthus och kök;
Försök titi en liten Hushåttskalekes, m. m.
Ruckman, Johan (iJuxtaf, född i Stockholm
1780, en af våra utmärktaste nu lefvande
gravörer "synnerligen i det så kallade
punkteringsmaneret, som i senare år gått till en högre grad af
fullkomlighet, i hvilket han för det närvarande
ostridigt är den andre i ordningen inom Sverige."
(Se: Boijes Mål.-Lex.). Ilans fru, Marin
Christina Kränk, var en ganska ntmärkt dramatisk,
och isynnerhet tragisk, skådespelerska vid kongl,
theatern, der hon ganska nng inträdde och som
hon lemnade 1818. Hon afled 1846 vid 77 års
ålder. ’
Hud, Otto, en Dansk höfvidsman, som år 1502
innehade Bohus slott. Ilan bade kort förut, under
prins Christian, sedan Christian Tyrann, belägrat
Elfsborg, der Danska lägret angreps af Svenskarne,
och var den, som, genom sin rådigbet, bidrog att
rädda pfinsen och sine landsmän undan en total
undergång. (Se: Natt och Dag, Åke Johansson).
Ifrån Bohus beslöt ban nu angripa Svenskarne, som
under Nils Ranzows befäl innehade Olofsborg i
Wi-ken. Härtill valde ban julaftonen, då ban
förmodade, att finna Svenskarne, som litade på
julfreden, oförberedde. Detta lyckades också. Ilan lät
sina soldater draga skjortan öfver kläderna, så att
de föga skiljde sig från den ny fallna snön, och
besteg i all tysthet vallarna. Den nästan vapenlösa
Svenska besättningen mördades utan skonsmål. Den
tappre Ranzow drog sig ensam fäktande undan i
torntrappan, der ban länge försvarade sig, men
stupade slutligen för öfvermagten. Rud fick nu
Olofsborg i förläning. Denne man stod i mycken
ynnest bos konung Hans och bade bos honom fritt
språk. Då konungen en gång läste sagan om
konung Arthus och hans riddare af Runda Bordet,
sade han till Rud: "sådana riddare finnas icke mer
som Ivent och Gaudian", hvartill Rud svarade:
"Funnes det blott sådana konungar som Arthus,
så skulle det nog finnas äfven sådana riddare."
Han fick sedan Öland i förläning, men företog kort
derefter en pilgrimsfärd till Jerusalem och dog
under vägen i Landsberg.
Ruda, Klias Wilhelm, son af en
trädgårdsmästare pä Häringe i Södermanland, föddes der d.
3 Sept. 1807, lyckades, icke utan svårighet, att
få studera i Upsala, der han blef magister 1833,
men dog kort derefter i Örebro d. 18 Aug. s. å.
Denna förtidiga död afbröt hans författare-bana,
hvilken ban börjat under icke olyckliga auspicier,
och hvarpå han måhända skulle skördat verkliga
framgångar, i händelse en längre lifstid unnats
bonom. Han uppträdde vid 20 års ålder med
dikten: Brynol/s äfventyr, en humoristisk, men
icke särdeles lyckad, efterbildning af Tegnérs
Frithiof, sedan med poemet: Witdsvinsjagten, som
anses för det bästa af bans större skaldestycken,
tragedien Hagbard och Signe, poemet Aristomenes
på Rhodus, som erhöll Svenska akademiens andra
pris; En Tysk resandes ströfverier pä Svenska
parnassen; en vacker novell: Främlingen från norden,
och dessutom en mängd smärre poemer. Han var
till sin personlighet af en from och mild karakter
och som skald säges om honom i Biog. Lex., att
ban var "en märkvärdigt receptiv natur, som
återgaf alla sångens tonarter lik ett echo, men äfven
deri liknade detta, att återljuden voro betydligt
svagare." Han hade "ett vackert, rent och
ledigt språk, en melodisk flytande versifikation,
sinne och takt för det skickliga, men ètt högre
mått af originalitet, idéer, fantasi, uppfinning,
skarp teckning och djup känsla bade behöfts, för
att lyfta honom till poesiens högre regioner."
Rudaborg bar varit ett gammalt vikingasäte i
Sotbolms härad af Södermanland. Likaså
Redningeborg.
Ruda skans i Öster-Hanninge socken i Upland
har fordom tillhört någon viking, men blott
ganska svaga spär återstå numera deraf.
Rudbeckius, Johan. Denne stamfader för den
Rudbeckska slägten och för en afkomma, som 1740
räknades till icke mindre än 397 barnbarn och
barnbarnsbarn, ledde sjelf sin härkomst från Eriks
af Pommern råd, hofmästaren och riddaren Oxe Ofi—
geson, hvars son var Peder Oxeson, Danskt
riksråd, och om hvilken den föga märkeliga
förtjensten berättas, att ban lärt sine landsmän äta
grodor. Från honom härstammade häradsskrifvaren
eller fogden öfver bela Nerike, Johan
Pedersson Rudbeck, hvilken dog i pesten som
stads-skrifvare i Örebro 1603. Han hade antagit detta
namn från ett gods Rudebeck i Scblesvig Holstein,
som den ofvannämnde Peder Oxeson ägde. Hans
tredje son var den bär ifrågavarande Johau
Rudbeckius, född d. 3 April 1581 i Ormesta
by, Almby socken nära Örebro. Efter fulländade
studier i Upsala, skickades ban till utländska
lärosäten och blef 1602 filos, magister i Wittenberg.
Hemkommen utnämndes han 1604 till matbeseos
professor i Upsala, besökte åter Wittenberg, der
ban isynnerhet vinnlade sig om Grekiskan och
He-Del. III. 50
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
