Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Riks-stallmästare ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rndén.
RudemhiUld.
395
nådes til) Danmark, blef ban sekreterare i Götba
hofrätt, så assessor derstädes, underlagman i
Nerike och häradshöfding i Konga härad. Adlades
1675 och dog 1687.
■tudén. Toraten, son af kaplanen i Lysviks
församling i Wermland, Haquinus Torstani
Rude-nius och född derstädes d. 9 Mars 1661, blef
student i Upsala 1678, men först 1691 magister.
Ilan blef dock några månader derefter förordnad
till poes. professor i Åbo, sedan theol. professor,
domprost och kyrkoherde vid Svenska
församlingen, 1708 superintendent i Carlstad och 1719
biskop i Linköping, der ban dog d. 9 Sept. 1729.
Var en nitisk, from och välsinnad man, allmänt
aktad både som enskild och ofTentlig person. Var
presteståndets talman vid 1723 och 1727 årens
riksdagar. Ansågs på sin tid som landets
ypperste både Svenske och Latinske poet. (lar
efterlemnat Svenske Poetiske Dichter; Finska Heticons
underdånige Fägnesånger öfver konung Carl XI:s och
Carl XII:» infallne födelsedagar, jemte åtskilliga
lik-predikningar m. fl. — Hans broder, Uengt,
adlades 1712, då ban antog namnet Rudenhjetm, som
statskommissarie, men dog d. 20 Sept. 1723
barnlös, och slöt sjelf sin ätt. — Biskop Rudéns
söner adlades 1719 ander namnet Rudenskiold. De
voro till antalet 5, men hvaraf den andre i
ordoingen och den yngste isynnerhet blifvit bekante.
Den förstnämnde var,
nudeuskiOld, Carl, född i Åbo d. 12 Okt. 1698,
studerade i Upsala och åtföljde 1719 riksrådet Bjelke
på dess beskickning till Wien, hade sedan
åtskilliga dylika uppdrag, men var icke desto miiidre,
anno efter 10 års tjenstgöring, lönlös, tills ban
1729 med ^ traktamente skickades som
kommissions-sekreterare med general-löjtnanten baron
Zü-lich till Polen. Här blef R. 1732 charge daffaires
och hade den tillfredsställelsen att se Stanislaus
enhälligt väld till konung, hvarom ban hos
Svenska hofvet väckt förslag, men också kort derpå
det missödet att se detta val öfverändakastas
genom Ryska vapen och Polackernes feghet och
ombytlighet. nan följde då den numera
landsflyktige Stanislaus till Danzig, men afböjde bans
afsigt att söka en fristad i Stralsund.
Återvände sedan till Sverige, der han vhtades ulan
någon anställning till 1739, då han afsändes till
Preussen som minister och blef kort derefter
kansliråd. Här kom ban snart i stor ynnest bos den
följande året på thronen uppstigne Fredrik den
Store, som en gång bjöd honom att vara ensam
hos sig i Potzdam under 8 dagar, och som i hela
sin lifstid för honom bibehöll samma aktning och
välvilja. Härtill bidrog, utom R:s karakter och
umgängessätt, den omständigheten, att ban under
Österrikiska successions-kriget lyckats rädda
Berlin genom den tidiga underrättelse ban erhållit om
Österrikiska arméens afsigt på denna stad. Ar
1747 hemkallades han för att emottaga
statssekreterareplatsen vid utrikes expeditionen, blef friherre
och 1748 R. af N. O. Invald i sekreta utskottet
och den mindre sekreta deputationen bade han den
lyckan att återställa sin fordne beskyddare, riks-
rådet Bjelke, i ständernas förtroende. Blef 1756
bofkansler och gifte sig med sin fordne gynnares
dotter. Blef 1758 president i kommerse-kollegium
samt 1761 riksråd. Hade tillbud af
kansli-presi-dentsplatsen efter Höpken, men undanbad sig den.
Blef serafimer-riddare, ledamot af vetenskaps- och
vitterhels-akademierna och 1770 grefve, men ulan
att taga introduktion. Då hattarnas välde
störtades 1765 var R. en bland dem som förklarades
ha förverkat ständernas förtroende, och ban måste
afgå ur rådet. Nu skref Fredrik den Store till
honom, erbjöd honom rum i Potzdam och en
anständig pension, för att fä det nöjet att åldras i
hans sällskap-, men R. undanbad sig detta prof på
kongl, nåd, emedan ban ansåg det opassande alt
en person, som innehaft sä vigtiga embeten som
han, skulle emottaga pension af en utländsk
monark. Adlerbeth kallar detta afslag "värdigt en
Romare." År 1769 återfick ban rådsplatsen, men
förlorade den för andra gången 1772, hvilket
Gustaf III i sina anteckningar betraktar som ett
karakteristiskt prof på partiraseriets blindhet. Efter
revolutionen erbjöd konungen bonom valet emellan
elt tredje inträde i rådet och en pension, hvilken
sistnämnda ban antog och tillbragte 11 år i lugn,
dock icke i overksamhet, emedan han var kansler
för Upsala universitet, ledamot i de ofvannämnda
akademierna och i Utile Dulci samt dessutom
förrättade åtskilliga kommunala uppdrag. Dog d. 10
Juni 1783. Var en af riksdagstidernas vackraste
och Uäckfriaste karakterer, om icke någon
djupsinnig statsman likväl en ganska skicklig
embetsmän, hvars diplomatiska skrifter, i anseende till
stilen, betraktas som mönster. Har dessutom
efterlemnat: En stor mans bref titi en Lard, rörande
de publika informationsvarken i riket; Tal om
Svenska språkets art och nuvarande bruk; Sjelfbiografi,
åtskilliga verser i Sahlstedts samlingar o. s. v. —
lians yngre broder, Heiigt, död 1760 vid 58
års ålder såsom statskommissarie och R. af N. O.
skall ba varit utmärkt "genom snille, förstånd,
rättskaffenhet och andra medborgerliga förtjenster."
Den yngste af bröderne och yngst bland sina 15
syskon, var
RndenskiOld, Ulrik, född i Stockholm d. 29
Juni 1704 och buren till dopet af prinsessan
Ulrik? Eleonora på Carlberg, röjde tidigt så vittra
anlag, alt ban, endast 22 år gammal, fick
uppdrag att på drottningens födelsedag, d. 23 Jan.
1727, hålla ett offentligt tal inför ständerna på
riddarhuset. Med dessa anlag förenade sig,
sällsamt nog, äfven de för statsekonomi och mekanik,
så att ban, vid ofvannämnda riksdag, afgaf etl
betänkande om en båtleds öppnande mellan pläden
Björneborg och sjön Püjänä i Finland, hvilket
ansågs sådant, att en mästare icke behöft blygas
derföre. Fick 1730 af ständerna ett anslag att
besöka fremmande länder, för att göra sig bekant
med deras hushållning, och förelog resan i
sällskap med sedermera bergsrådet Heykenskjöld.
Sändes 1740 som kommissions-sekreterare vid en
beskickning till Spanska hofvet, blef sedan assessor
och derefter råd i kommerse-kollegium samt dog
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
