Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
|tanum.
RattslKgtet.
423
RÅoaini bro öfver Götha elf vid Wenersborg,
är anlagd år 1694 af Polhem, och märkvärdig
derigenom, att ehnrn den är lång och elfven
ganska slrid, är den likväl så fast sammansatt, alt
den trotsat tiden och strömmen.
Håuums säteri, 1 mtl. i Tunhems socken i
Elfsborgs län, ^ m’l frän Wenersborg, har flera
underliggande hemman och lägenheter, qvarn och
ålfiske i Götha elf, en vacker åbyggnad, god
åkerjord och skog af ek, al, gran och fam. Det
säges derom i Tuneld, 8:de upplagan: "belägenheten
är en af de vackraste. Säteriet är väl bygdt;
bufvodbyggnaderna, belägna på en böjd vid Götba
elf, omgifvas på tvenne sidor af en stor och
vacker trädgård samt af Götha elf, och å den andra
sidan af allmänna landsvägen, med utsigt öfver
dalen, emellan de närbelägna f]alle- och
Hunne-bergen, hvilken dal dels med sina branta och
höga klippor, dels med sluttande och skogbevuxna
sidor, föreställer den behagligaste allé."
Ranns, säteri och jernbruk i Fasta socken i
Upland. Denna egendom omtalas redan 1388 ibland
andl ga gods. Erkebiskop Johan Håkansson
förordnade 1423, att Rånäs skulle tillhöra domkyrkan
i Upsala, hvarför det ännu i 1542 års jordhok
kallas konung Eriks bemman. Efter att ha
tillhört åtskilliga ägare, innehafves det nu af aflidne
friherre Axel Reuterskölds arfvingar. Säteriet
består af 2 mtl. och bar en ganska vacker
belägenhet. Hit hör äfven ett tegelslageri. Några
ättehögar finnas på ägorna. Jernbruket bar vid 2
bärdar 1,500 skepp:d smide af eget lackjern.
Af-sättningsorten är Stockholm. Bruksstämpeln är GG
och bistämpeln: Sykes.
Rar kallas de på förkant af masterna och
stängerna horisontell hängande rondhultar; på
stormasten: storrån, stormärsrån, storbramrån,
storbo-venbramrån och storroyalsrån; på fockmasten:
fock-rån, o. s. v. Seglen få samma namn, endast med
den skillnad, att ordet rå förbytes till segel. —
Råsegel föres under den rå, hvarvid det är
fästadt, och Håseglare kallas hvarje fartyg, som
isynnerhet förer råsegel. Galeaser, jakter,
skonertar och slupar äro således icke råseglare.
Råshult, kaplans-boställe i Stenbrohults socken i
Albo härad i Småland, J mtl., är märkvärdigt
såsom Linnés födelseort. Vid landsvägen bar
komministern P. M. Lång uppsatt ett monument till
minne häraf.
Råssaretls säteri. Se: Pjàrås socken.
RåssM, ett reduceradt säteri i Stala socken på
Oroust, har förr tillhört den gamla adliga slägten
Gren (se detta ord), och sedan kommit till
Hård-ska slägten, som ännu äger frälseräntorna deraf.
Efter sägnen skall Råssö i fordna dagar varit ett
väldigt vikingasäte, och stället der
vikingaskeppen under vintern lågo nppdragna, kallas ännu
Skeppsviken.
RåttslHgtet (Mos) bildar en vidsträckt
underafdelning af gnagarnes ordning. Dess kännetecken är
en fjellringad svans af kroppens längd, med ingen
eller ganska gles bårbeklädnad, långa, breda och
nakna öronlappar, klufven öfverläpp, samt egen
tandbyggnad och hofvudskålsform. Slägtet delas
nti Råttor och Möss. Af råttorna märkas först
den Svarta Råttan (Mus rattus), med en svans, som
är längre än kroppen och med ofvan svart och
nnder askgrå färg. Denna råtta var förr ganska
allmän i norden, men blifver nu alltmera sällsynt,
som man tror till följe af den bruna råttans
fortgående utbredande och sannolikt äfven dennas bat
mot den förra. I allmänhet är hon undanträngd
ifrån kusterna, och träffas endast na mera i det
inre af mellersta Sverige. Den Bruna Råttan
eller Skeppsråttan (Mus decumanus) är likasom
föregående ett från utlandet bit med fartyg inkommet
djur. Ännu i medlet af förra seklet var bon till
exempel aldrig sedd på ön Oroast i Bohuslän,
hvarföre man hade till ordspråk om detta land: "att
det var befriadt från tre slags ondt, råttor,
dragoner och vargar", då den deremot na finnes
derstädes, likasom på alla andra ställen i Skandinavien,
hvilka icke äro särdeles långt aflägsna från
hafvet. I Skåne blef hon bekant först pä
1790-ta-let. Skeppsråttan är ofvan brungul med svarta
stickelhår och inunder gråhvit med skarp
färggräns, samt svansen kortare än kroppen. Hon är
den glupskaste af alla råttarter, och så mycket
skadligare, som hon förökar sig alldeles otroligt.
Mest uppehåller bon sig i magasiner och andra
bas, der god tillgång på födoämnen finnes och
som äro belägna i närheten af vatten, hvars
grannskap bon särdeles älskar. Hon är lika
förstörande nle pä åkern och i trädgårdarna, der bon
af-biter sädesbrodden och köksväxter, som i husen,
der hon äter och sönderskär allt hvad hon
öfver-kommer. Namnet skeppsråtta bar bon erhållit
deraf, att bon gerna uppehåller sig i skepp, hvarest
man måste förse henne med föda och vatten om
bon ej skall gnaga bål på fartyget. Af
sjömännen plägar bon betraktas med en slags
vidskeplig-bet, och man bar haft exempel på att sådana
skepp, från hvilka råttorna flytt, haft svårt att
erhålla någon besättning på grund af den tron, att
ett sådant fartyg skalle förolyckas. Man bar
försökt mångfaldiga medel att utrota denna råttart,
men de flesta förgäfves. Får bon fortplanta sig
så, som under de senaste 25 åren, skall hon med
tiden blifva Skandinaviens mest olycksbringande
skadedjur. Af mössen har man i norden iakttagit
tvenne arter: Skogs- och Husmusen. Den förra
(Mus sylvaticus), är mörk på ryggen, gulgrå
eller rostbrun på sidorna och hvit på de undre
partierna, med bestämd färggräns; svansen är något
kortare än kroppen. Kroppens längd uppgår icke
fullt till 4 tam, svansens oberäknad.
Vinterdräg-ten är något olika den bär beskrifna, som är
djurets färg under sommaren. Skogsmusen
förekommer öfverallt på Skandinaviska halfön, kanske med
undantag af de högst belägna delarne deraf. Hon
trifves belst ute på marken, derunder hon gräfver
sig hål och gångar. Liksom alla arter af sitt
slägte förtär hon alla slags födoämnen bon kan
öfverkomma, dock helst ur växtriket. Husmusen,
Skåpråttan (Mus masculus), den minsta af sitt
slägte, träffas öfverallt der fasta menniskoboningar
fin-Del. III. 54
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
