Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Rürbloininor.
RKfaax.
425
är bans käraste spis, och för alt åtkomma honom
brukar ban kasta sin urin i bans ögon, då
igelkotten af smarta utsträcker sig och i ögonblicket
blir sin sloga fiendes rof. Räfven jagar mest om
Dälterna och smyger sig vanligen mot vinden på
sitt rof, hvilket hans nlmärkt fina lukt sätter
bonom i stånd alt vädra redan på l&ngt häll.
Träffar han en flock af djur, som ban kan åtkomma,
dödar ban så många ban kan, och samlar dem i
något snår, derifrån han sedan transporterar dem
hem till sitt bo. Räfven lefver aldrig tillsammans,
atom under parningstiden. Denna infaller i årets
första månader och honan framföder i sitt bo,
efter nio månader, fem till sex ungar. Ungarne
födas af de gamla med färskt kött och fogelägg.
Lefvande djur föra de ofta till dem, för att
derigenom lära dem att sjelfve slagta. Mot hösten
fösas ungarne ut, för att på egen band söka sin
bergning. Man finner ofta räfven i tamt tillstånd,
men han måste dock alltid hållas bunden;
merän-deis befriar ban sig förr eller senare, och blifver
då närgångnare på de tama smådjuren än bans
vilda kamrater eljest äro. Icke mindre för
skinnets sknld, som betalas med 6 till 12 R:dr, än
för sin egenskap af ett skadligt rofdjur, är
räfven föremål för ifrig jagt och fångst. Mest
jagas ban med stöfvare, då ban gör vidlyftiga
bugter, för att nä sin kula. Dit inkommen, kan ban
antingen gräfvas ut eller ibjälrökas. Eljest
skjutes ban ganska ofta för skottglugg på åtel. De
flesta räfvar tagas dock i räfsax och i räfgrop
(se dessa ord), äfvensom i s. k. Holk, hvilken
består af en slags fälla. Artförändringar af den
allmänna räfven äro Brandräfven med blåaktig
bringa, Korsräfven med ett svart kors, tecknadt långs
ryggen och öfver skuldrorna, samt den Svarta
räfven, hvilkens skinn, likasom den senares, är
särdeles dyrbart. Om Fjetträfven eller Fjellrackan
(Ca-nis Lagopus), (se detta ord).
Räfblommor (Ononis arvense), en i vestra och
södra Sverige allmänt på feta ängar och vid
vägkanter förekommande ärtblommig växt, med lika
utmärkt prydliga blommor, som vedervärdig och
slinkande lukt, förtäres färsk af nästan alla busdjur.
Räfgrop. Denna, som inrättas för fångst af räf
och äfven varg, består af en rund och djup
brunns-formig grop, innantill beklädd med bräder eller
timmer, dels för att hindra de fångade djuren att
gräfva sig upp och dels för att hindra jorden att
nedrasa. Uti midten höjer sig en stock, på hvars
öfra ända är en trissa, uti hvilken fästas käppar,
hvilkas yttre ander stödjas mot gropens kant.
Käpparne täckas med halm, myrstack och dylikt,
och på trissan sättes såsom lockbete elt fjäderfä,
helst en anka. Då djuret skyndar till, för att
gripa åtelen, gifva käpparne sig undan och djuret
nedstörtar.
RKfhlor, barväpling (Anthyllis vnlneraria),
liknar ganska mycket en klöfverart, men skiljes
derifrån genom sina parbladiga blad med aflångt
lan-s t lika småblad; roten är mångårig och
uppskjuter en tufva af 1 till 2 qvarlers höga stjelkar.
Blommorna, sittande i toppen af de sistnämnda, i
tvenne täta hufvuden, och omgifna af bandlikt
delade blomskärmar, ntspricka i Juli månad, och äro
gula till färgen; fröna mogna i påföljande månad
i enfröiga kapslar, som döljas af det uppblåsta
blomfodret. På torr kalkgrund, t. ex. på Öland,
blifva blommorna högröda och på sandiga ställen
hvita. Växten trifves bäst på torr skarp grund,
och isynnerhet den som är kalkhaltig, hvarföre
dess nytta som foderväxt, särdeles som den är
högst begärlig för boskapen, är ganska betydlig.
Man har i Danmark gjort försök till dess odling i
större skala och deraf erhållit vid frömognaden
omkring 100 lisp:d hö på tunnlandet.
HUf-leken» en på många orter öfvad lek, der en
af deltagarne föreställer räfven, sittande på en sten
eller stol, en anoan föreställer gåsen och de
öfriga hennes ungar, som ställa sig bakom henne,
hålla hvarandra i kläderna och med gåsen i
spetsen gå några hvarf omkring räfven, sjungande:
"Gåsa går på gården och nappar grönt gräs.
Tvy vali den räfven sä falsker han är,
Om sommaren!"
Derefter stanna de och gåsen frågar, om räfven är
hemma? Denne svarar ja, och på gåsens fråga
hvad han gör, säger ban:
"Han sitter på en sten,
och knaper sina ben,
Väntar färskt till qvällen.’’
Då gåsen frågar hvem det skall bli, svarar
räfven: "Du och dina ungar", springer upp och
söker taga någon af dessa, som skyddas af gåsen
med utbredda armar, men hvilken räfven ej får
vidröra, endast kringgå. Den som ban lyckas
taga blir räf nästa gång och leken fortfar så länge
man vill, eller till dess alla ungarna äro tagna.
Leken sker äfven på andra ställen i något olika
form. (Se: Gåsen och gässlingarna.)
Kär-lo (Felix Lynx) är en varietet af lodjuret,
hvilken man förut, ehuru, såsom det på goda skäl
synes, origtigt upptagit, såsom en särskild art af
loslägtet. Enda skillnaden emellan denna och
andra lo’n ar färgen, hvilken hos räf-lon är
rödbrun utan fläckar och streck på kroppen, men
småfläckig på skenklar och ben.
Häfruiiipor (Equisetum) kallas ett allmänt bekant
örtslägte, tillhörigt kryptogamerna. Det bar flera
arter, hvaribland må nämnas Fröken (E. fluvitiale),
som är den enda kryptogam, som kan få namn af
foderväxt, och de egentliga räfrumporna (E.
arvense), hvilka förekomma såsom ett allmänt och
besvärligt ogräs i vattensjuka angar och åkrar.
Dess rot är lång och krypande och uppskjuter i
I till 2 qvarters höga spiror, som äro trinda,
ihåliga, refflade, sköra och ledade, med hvarje
led angifven af en svarttandad skida. Från de
öfra lederna sprida sig kransformigt en mängd
grenar, som blifva kortare i samma män de närma
sig det i toppen sittande ägglika fruktaxet.
Denna växt kallas äfven puggrackor, gökbet och
åkerskäfta.
när»Hx. Denna är ett af de verksammaste och
säkraste medlen till räfvens fångande; men man
bör vid dess anläggning gå till väga med mycken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
