Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Salnecke.
Salomon.
445
drade bonom. S. lär verkligen ba varit en
utmärkt predikant och tillika en ganska nitisk
kyrkoherde, hvarför bans minne länge stod i högt
anseende inom bans församling. Han afled der d.
30 Mars 1706, endast öl år gammal. I kyrkan
är elt prydligt epitafium upprest öfver bonom,
nära 8 alnar bögt och 5 alnar bredt, der hans,
hans hustrus, 4 söners och 4 döttrars porträtter i
förgylda gipsmedaljonger äro uppsatta. En af
sönerne adlades som ryttmästare och kallade sig
To>-nerhjelm.
Salnecke sätesgård i Gryta socken i Upland,
tillföll, genom byte med Gari Ingbersson år 1302
Sko kloster, men kom sedan till erkebiskopen Jöns
Bengtsson Oxenstjerna mot vederlag i andra gods.
Genom Westerås recess föll den under kronan och
skänktes af Gustaf Adolf åt doktor von Dijk och
sedan åt sekreteraren Filip Toltler. Drottning
Christina gaf den år 1641 åt öfverbergmästaren
Grisback, som uppbyggde det nuvarande stenhuset.
Egendomen tillföll sedan bofqvartermästaren Asp.
Den bar isynnerhet goda ängsmarker.
Salomon, Krnst Didrik, son af
badare-ålder-mannen i Stockholm S., föddes der d. 21 Okt. 1746,
blef regements-fältskär vid gardet 1773 och
promoverades till doktor 1775; ntnämndes 1783 till
assessor i coll. medicum och 1788 till förste fält—
medikus vid arméen i Finland, der ban
tjenstgjorde ända till krigels slut. Efter freden skulle ban
resa bem och bade gått ombord på en båt,
hemma i Nagu socken, åtföljd af två nnga karlar,
men öfverfölls mellan Äbo och Åland af en
nordlig storm, hvarunder ban omkom. Saknades som
en utmärkt kunnig, flitig och driftig läkare,
hvilken mycket bidragit till ordnandet af collegii
bibliothek och efterlemnat en skrifven förteckning
öfver Svenska läkare och alla intill den tiden i
Sverige utkomna medicinska arbeten Hans yngre broder,
Salomon, Klias, var född d. 9 Mars 1751, och
blef 1775 elev hos general direktören Acrell,
hvilken begagnade honom till åtskilliga kirurgiska
förrättningar inom hofvet. Ilana härvid ådagalagda
skicklighet äfvensom hans angenäma sätt alt vara
och bans fördelaktiga yttre ådrogo bonom Gustaf
III:» uppmärksamhet, så att ban år 1 772 erhöll
assessors fullmagt och ntnämndes till konungens
förste lifkirurg i snrvivans. Denna ynnest ökades
ännu mer, då ban år 1783 fält behandla
konungens armbrott på Parola malm. Han fick medfölja
på den Italienska resan och blef år 1784 i
Bologna nppböjd till förste lifmedikus samt assessor
i coll. medicum. Denna utmärkelse var så mycket
större, som Salomon ännu icke var promoverad
doktor, hvilket ban ej blef förr än följande året,
eller d. 14 Juni 1785. llans vård om konungens
armbrott bade af seraGiner-gillet belönats ined en
gåfva af 3,000 d:lr k:mt. Äfven genom Gustaf
III:i död tog bans lycka icke slut. Gustaf Adolf
utnämnde honom till Ridd. af W. O., lin förste
tjenstgörande lifmedikus och vice pripses i
collegium medicum med arkiaters titel. Sjaklighet tvang
honom likväl att år 1807 taga afsked från båda
dessa befattningar, och ban afled d. 19 Febr. år
1808, icke fullt 57 år gammal. Han tyckes ha
varit klen stilist och Latinare, hvilket dock ej
hindrar, att ban kunnat vara en skicklig praktikns.
Mest känd är S. genom den misstanke som kastats
på honom, att ban, jemte Acrell, genom Gustaf
lll:s vårdslösa, kanske förrädiska, skötsel ander
bans sista sjukdom, varit egentligen vällande till
hans död. Detta grundar sig pä ett yttrande i
Dalbergs "Anteckningar", att konungens tillstånd
under första veckan efter mordskottet ej gaf
anledning till några farhågor, men alt Acrell natten
mellan d. 25 och 26 Mars tillstyrkt, nästan
påtrugat konungen en citronglace, efter hvars
förtärande ban påtagligen blifvit sämre och döden
följde tre dagar derefter. Sådant skulle ba skett i
samråd med vissa förnäma slägter, hvilka man
ämnat genom pöbelns uppretande undanrödja, då
konungen skulle visa sig i sin blodiga skjorta frän
slollsbalkongen och yttra några ord, hvarigenom
den förut väl plägade och behörigen uppviglade
massan skulle bringas i raseri och utföra den
infernaliska planen. Wieselgren bar en vidlyftig
uppsats härom i Biogr. Lex., och synes ej
obenägen att sätta tro dertill, stödjande sig på tvenne
auktoriteter: Skjöldebrands yttranden och Dalbergs
manuskript, förvaradt på Löberöds bibliothek.
Några mindre trovärdiga källor kunna likväl
svårligen citeras. Skjöldebrand var en redlig man, men
mycket böjd att låta hänföra sig af sin inbillning,
dessutom fiendtligt stämd mot Gustaf 111 och en af
d. v. hertig Carls favoriter, till hvilkas taktik det
hörde, att tro allt som kunde vara förklenligt för
konungen. Dalberg var en skicklig läkare för
invärtes sjukdomar, men ej känd som någon
utmärkt kirurg. Dertill var han, alldeles utan
orsak, uppbragt mot Gustaf, i bög grad egoist och
egenkär, afundsjuk på sina embetsbröder och bär
särdeles förlrytsain öfver att man hindrat bans
tillkallande, som konungen önskat, hvilket han
isynnerhet tillräknar Salomon, som ban kallar "den
nedriga personen, som bade att tacka inig för det
ban var." Tvenne läkare, hvaraf den ene var
Sveriges störste kirurg, skulle således låtit bruka
sig till verktyg för en rädd och uppskrämd
aristokratisk liga, att uppsåtligt mörda en åt deras
vård förtrodd patient, och hvilken patient dertill
var deras konung, hos hvilken de enskildt stodo i
förbindelse! Denna insinuation är så skändlig, så
ohygglig, alt man ej bör lyssna dertill utan de
obestridligaste anledningar, aldraminst när inga
sådana finnas. De båda männens bela lefnad och
död vederlägger den för öfrigt fullkomligt. Acrell
var vid konungens sjukdom 74 år, lefde ännu i
14 år och dog vid 88 års ålder med det
fullkomligaste sinneslugn utan sjukdom, nästan jollrande
roed döden. Tror man, alt han skulle det gjort
med samvetet befläckadt af elt konungamord?
Salomon var väl icke så gammal, men lefde dock
ännu i 16 år, och åtnjöt hos Gustaf Adolf samma
nåd och välvilja som hos Gustaf III. Tror man,
att den fromme sonen skulle skänkt sin ynnest ät
cn man, pi hvilken ens skymten af en misstanka
hvilade, alt ba vållat hans faders död?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
