Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Runamo ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
446
Saloinonsholmen.
Saltgräs.
Salouionsholmen, en af de små bolmar, som
omgifva Strömstads hamn, påstås ba fått sitt namn
af en sjöröfvare, som der blifvit bängd.
Holmberg, i sin "Bohusläns Historia", tror likväl, att
emedan Salomon är ett i norden fordom belt och
hållet obekant namn, holmens benämning
uppkommit genom något annat namns förvrängning, och
att detta varit den bekante Sigurd Slembidjakn
(se detta ord), som här afrättades. Det var
äfven i skydd af denna holme som Thordensköld
af-bidade tillfället att angripa Strömstad och der ban
sedan begrof en del af de fallne.
Salomns ljusstake eller StilirrO (Thlaspi
cam-pestre), växer som ogräs på åkrar, särdeles i
lerjord i Skåne, Östergöthland och Upland, men
utrotas utan särdeles svårighet genom åkerns rätta
skötsel-, ätes grönt af geten och svinet, äfven
något af kon, men icke af hästen och fåret. —
Kalomos Sigill, se: Sprängört.
Salshult, ett mtl. frälse-säteri, i Stenberga socken
i Jönköpings län, tillhörde i gamla tider familjerna
Lilje, Drake och Kääf. Det har en ganska
vacker belägenhet mellan sjöarna Salgen och
Galtasjön; en dubbel allé af kastanier och andra
löfträd, 900 aln. lång, för från häradsvägen till
gården, som är ganska välbyggd, ehuru af träd, bar
en god fruktträdgård, betydligt fiske och en qvarn.
Malso, bitter- (Lepidium lalifolium), en ört, som
växer på Landskrona strand och bland ruinerna af
Westerviks slott. I trots af sin bitande skarpa
smak, soin är en blandning af senap, lök och salt,
ätes den af nötboskapen och hästen. I England
kallas den "fattig mans peppar." Trifves gerna i
trädgårdsjord, men bör der ha sitt särskilda läge,
emedan den hör till krypväxterna och lätt
utgrenar sig. På de friska bladen kan slås vinätticka
och nyttjas med fördel till såser och sallat.
Malsofi eller Salsin, äfven Bockskägg
(Tra-gopogon pratense), är en 2-årig växt, som finnes
pä ängar, hvilka hafva lerbotten, mest i Upland
och Skåne. Blomman öppnar sig tidigt om
morgonen och drager sig tillhopa vid solens nedgång.
Örten ätes gerna af nöt-boskapen, men ej af
getterna. Roten eftersökes begärligt af svinet. Denna
rot användes äfven med mycken fördel i
hushållet och föredrages af många framför
hafrerötler-na, den s. k. vintersparrissen. Den bör sås glest,
ett qvarter mellan hvarje stånd, och roten ej
upptagas förr än på sena hösten.
Nalsta eller Salesta, säteri i Tensta socken i
Upland, 2 mil från Upsala, ligger nästan på en
holme i Salsta-sjön. Det är ett urgammalt gods,
som skall ha innehafts redan af lagman Thorgny.
Den första med säkerhet kände ägare är likväl
Greger Knutsson Läma, som lefde på 1200-talet
och skref sig till Salesta. Den kom sedan till
Oxenstjernska slägten, hvars ättlingar skrefvo sig
till detta gods. Erkebiskop Jöns Bengtsson lät
der uppföra en borg, som tros ba blifvit intagen
af Sten Sture. Då erkebiskopen af konung
Christian I fördes till Danmark, kom godset till
Bjelke-slägten, och en ättling deraf, Thure Pedersson B.,
innehade det under Erik XIV:s tid. nan hade ådra-
git sig konungens vrede, hvilken derföre skickade
en trupp knektar till Salsta att gripa bonom; men
han drog upp vindbryggan och försvarade sig
tappert, biträdd af en mängd bönder, som ban i hast
samlat. Knektarne återvände nu att hämta
förstärkning, men under tiden bade Erik mördat
Störarne och tagit till flykten. Under den härigenom
uppkomna förvirringen tindslapp Bjelke den
botande faran. Hans son uppförde det gamla stenhuset
1613, men hvilket 1675 nedrefs af fältmarskalken
grefve N. Bjelke, som i »tället lät uppföra ett
annat af byggmästaren Matb. Spiter, hvilket finnes
aftecknadt i Dalbergs Suecia. Godset tillhör nu
Braheslägten. Här ha funnits åtskilliga samlingar
af böcker, porträtter och vapen, men som flyttats
till Sko kloster.
Salsvärd, Jakob, bette förut Sahlstedt, och
var född 1736 d 10 Okt. i Westerås, der fadern
var slottsfogde och landträntmästare. Slägtens
stamfader var brukspatronen Magnus Sahlstedt.
Kanhända återfinner man bär litteratören, kongl,
sekreteraren Sahlstedts (se ofvanföre) anförvandter,
och det är icke otroligt, att det adelskap, som
1772 tilldelades den då varande löjtnanten vid
arméens flotta, Jakob S., var en slags belöning åt
dess farbroders eller slägtings förtjenster. Jakob
S. bade studerat i Upsala, vid 20 års ålder ingått
som arklimästare vid galèrflottan i Stockholm,
bevistat sjöträflningen vid Frische Half, befordrats
till löjtnant och, efter Pommerska krigets slut,
1768 gjort ett fälttåg i Westindien på ett
Fran-syskt skepp. Återkommen till Sverige 1770,
tjenstgjorde ban på Sveaborg under Sprengtportens
befäl, och har förmodligen utmärkt sig genom sitt nit
vid revolutionen, hvarför ban utnämndes till
kapten och R. af S. O., samt adlades. Dog d. 9 Okt.
1785 såsom öfverstlöjtnant, och emedan ban ej
bade några söner utgick ätten med bonom.
Saltberedning har förr bedrifvits i icke ringa
skala å vestra kusten af Sverige, särdeles i norra
Bohuslän och i trakten af Warberg. No mera
idkas den endast här och der i förstnämnda ort
till husbehof. Saltberedningen kunde dock blifva
en icke oansenlig näringsgren för en del fattiga
strandboar, emedan omkostnaderna derföre äro
eller skulle blifva bögst ringa. Man tillgår dervid
på det enkla sätt, att hafsvattnet uppöses i
bergs-båligbeter, och får afdunsta för solen, då saltet
fäster sig i en skorpa på bottnen och sidorna af
cisternen eller båligheten. Efter stark sjögång,
orsakad af häftiga utanstormar, behöfver man blott
göra sig besväret att hopsamla saltet, hvilket dfi
i stor ymnigbet finnes kristalliseradt i
bergskavi-teterna. Lämpligast för en sådan handtering är
kusten och öarne utanför Strömstad, t. ex.
Kosler-öarne, hvarest bafsvattnet äger den största sälta
pä hela Svenska kusten.
Saltbruket i Stockholm. Se: Megan der, Fredrik.
Saltgräs, llafssälling (Triglocbin maritimum),
växer på hafsstränder och i ängar, belägna nära
hafvet, s$mt äfven på andra med fuktig botten.
Dess saftigbet och salta smak gör den begärlig
för busdjuren, som må väl deraf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
