Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
SchaeiJ.
Schantz.
461
talet i Åbo, der fadern var rådman. Sooen
studerade och blef magister i sin födelsestad, samt
antogs 1684 till kongl, hofpredikant på grefve
Lindskjölds rekommendation. Några ovarsamma
uttryck i en predikan, hållen inför kongl,
familjen Palmsöndagen 1685, ådrogo bonom likväl
tilltal inför bofkonsistorium. Dessa uttryck voro bland
annat, det brödet och vinet, efter consecrationen,
verkligen blefvo Kristi lekamen och blod; att
återlösningen, genom korsfästelsen, kostat Kristus hals
och ben, den timliga och eviga välfärden; att
fäderne i gamla testamentet blifvit saliga genom
skuggan, men vi genom väsendet o. s. v. För
dessa förseelser dömdes ban, efter en vidlyftig
undersökning, af konsistorium att tredje dag Påsk
från predikstolen uppläsa sina villosatser och
bedja alla, som deraf tagit förargelse, om tillgift,
emedan felet skett af förseende, men icke af
oför-sländ och argbet. Märkligt nog skadade denna
offentliga afbön icke bans anseende ej eller hindrade
den bans framtida befordran; tvärtom blef ban 1690
kyrkoherde i Gefle och visitator öfver
Finnmarkerna i Helsingland och Gestrikland, der ban
mycket befordrade kristendoms-kunskapens utbredande.
År 1?0°2 var han præses vid prestmötet i Upsala,
der ban, säger Westén, "med styrka och beder
försvarade sin synodal-disputation." Men när denna
skulle ventileras, blef den på flera fremmande
ministrars begäran, inhiberad, emedan författaren
tillåtit sig några bårda uttryck om fritänkeriet bos
åtskilliga Europeiska nationer. På sin ålderdom
råkade ban ut för en ledsam process, hvars
beskaffenhet ej nämnes, men som påskyndade hans död
1725. lian skänkte sin boksamling till Gefle
gymnasium, soin dermed grundlade sitt bibliothek.
SchaeiJ, Peter von, son af bandianden och
rådmannen i Arboga Johan S., och född derstädes
1700, blef 1731 vice borgmästare i Söderhamn
och väld till denna stads jemte Hudiksvalls full—
mägtig vid det årets riksdag, llär utmärkte ban
sig som en verksam partiman, så att ban följande
året blef häradshöfding i Tveta m. fl. härader i
Jönköpings län, sedan assessor i Götha hofrätt och
i samma beställning adlad år 1751, hofrättsråd
och vice president derstädes. Afled i Stockholm
d. 12 Maj 1761. Hans ätt utgick med sonen,
hofrättsrådet Johan Uiltieim von S., död
d. 13 Okt. 1805. Förmodligen en slägting till
desse,
SchaeiJ, Johan, son af häradshöfdingen Johan
Persson S., född på Ryedahls säteri i Blekinge,
d. 1 Maj 1727, inträdde vid 16 års ålder som
volontär vid fortifikationen, blef sedan fänrik vid
Bousquets regemente, kapten vid Skaraborgs och
genom byte vid Uplands regemente, hvarifrån ban
1768 tog afsked med majors titel; fick S. O. 1770,
och adopterades 1784 på den adliga ätten von
Scbaeijs nummer, samt bivistade 1786 och 1789
årens riksdagar. Genom misshushållning förstörde
ban sin egendom, och då ban på gatan i
Stockholm en gäng blifvit öfverkörd, måste ban
derefter gå på kryckor. Han förstod likväl att draga
parti af denna motgång, släpade sig, troligen utan
särdeles svårighet, i en slags nniform prydd med
ko-kard och svärds-orden, på sina kryckor kring
hufvudstadens gator, ansågs för en sårad, af staten
förgäten, krigare, väckte derigenom mycket
deltagande, insamlade rika allmosor och förde ett
ganska komfortabelt lif. Detta väckte emellertid
mycken skandal och ban inlöstes, icke utan missnöje,
i fribröd på Danviken, der ban aUed d. 22 Mars
1806 atan söner, då äfven bans ättegren utgick.
Schallerus , Heter. Se: Gripen ßycht.
Schantz, Johan Mavid, var född i Stockholm
i första hälften af 1600-talet. Fadern var kongl,
sekreterare och af en gammal adelig ätt från
lles-sen-Kassel. Sonen blef 1666 sekreterare i
riksarkivet, sedan sekreterare vid militiestaten i Skåne,
Halland och Blekinge, förhöll sig väl vid Malmö
belägring 1677; blef derefter sekreterare vid
pri-liminär-u + lerhandlingarnas afslutande med Danmark ,
innan fredskongressen öppnades, och säges ba
"vist särdeles god conduite vid introducerandet af
Svenska kyrkoceremonierna och lagen i bemalde
provincier." Till belöning derföre uppböjdes ban
1681 i adligt stånd. Ätten utgick med sonsonen,
kaptenen Johan Mavid S., som dog ogift i
Götheborg 1753. De yngre bröderne,
Schantz, Ludvig, Fredrik och Cliristiau
von, adlades 1693, då de lade von framför sitt
namn. Den äldste af dem, Ludvig, var då
sekreterare i banken, blef sedan
protokolls-sekreterare, och 1701, efter Lejonmarks afgång,
sekreterare i riksarkivet, med förbigående af den äldre
och förtjentare Palmskiöld, och ined åberopande
af Schantz’ aftagande krafter och syn såsom skäl
för bans befordran, lian gick likväl icke länge
sin medtäflare i vägen, ty han dog redan följande
året d. 2 Okt. 1702, endast 52 år gammal. —
Fredrik var landssekrelerarc i Nerike och
Wermlands län, och blef 1690 protokolls-sekreterare i
senaten, i hvilken beställning ban adlades. Född
1651, död 1697. Cliristiau var, vid sitt
upphöjande i adligt stånd, referendarius i kongl,
kansliet, blef sedan anställd vid Tyska expeditionen af
detsamma, och d. 16 Juli 1701 i Kurland ihjäl—
skjuten af en snappbane, vid 46 årsålder. — De
märkligaste af slägten voro:
Schantz, Johan Fredrik vou, son af
Fredrik von S., född i Stockholm 1680, blef, efter
slutade studier, år 1700, anställd i kongl, kansliet,
1710 registrator vid kommers-expeditionen och
1719 sekreterare i riksarkivet efler Palmskiöld.
Hade vid riksdagarna uppdrag att i rådet
föredraga och expediera presteståndets besvär, hvilket
ban också gjorde till ståndets fullkomliga nöje,
som derför rekommenderade honom till någon
"förbättring till heder och förmåner." 1 följd af denna
rekommendation erhöll ban 1728 kansliråds titel
och blef 1737 öfverpostdiroktör. Afled efter en
långvarig sjukdom d. 24 April 1743.
Karakteristiskt för tidens seder är, att man vid bans graföl,
för att bedra den aflidne och hans embete, drack
de bästa viner ur glas, formade som postborn.
Schantz, Carl Ludvig von, var född i
Stockholm d. 25 Maj 1691. Fadern var Ludvig von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
