Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Salverpianus ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Schröderheim,
Schulte v. Ritterfeld 477
1792. Ångern och sjelfförebräelsen tros alltsedan
hafva tärt hennes sörjande man och bidragit att
förbittra bans sista lefnadsår.
Schröderheim , Herman, den ofvanstàendes
yngre broder, var född i Stockholm d. 23 April
1749, blef vid 10 års ålder student i Upsala och
vid 21 års magister; prestvigdes 1773, då ban
vid samma tillfälle kallades till hofpredikant;
följande året kyrkoherde i Mönsterås, men som ban
aldrig tillträdde, emedan ban 1776 blef pastor i
Ölme härad i Carlstads stift, hvarmed ban sedan
fick förena Christioebamns sladsförsamling; blef
tbeol. doktor 1779, kontraktsprost 1784, men
undanbad sig öfverhofpredikantsplatsen, som, jemte
storkyrkoförsamlingen, följande året titi bjödos
bonom. Utnämndes 1787 till biskop i Carlstads stift
med bibehållande af sina förra pastorater. I Biogr.
Lex. anmärkes, att S. hade "herdevård öfver nio
församlingar, som 1S1 5 innehöllo en folkmängd af
19,437 personer." Detta var visserligen en
uppenbar mannamån,’sä mycket mer i ögonen
fallande, som biskopens broder var
eeklesiastik-roini-ster; men att biskopar ba haft præbenden bar icke
varit något ovanligt och är det ej heller nu,
och den stora folkmängden bör ej heller så
särdeles öfverraska eller bevisa omöjligbeten af
pastoralvårdens behöriga skötande, när man kommer
ibåg, alt t. ex. professorn, doktor Anders Fryxell,
för närvarande i samma stift innebar ett pastorat
med 17,293 invånare, säkert fler än hvad
Schröderheims församlingar på sin tid innehöllo, och
pastoralvården deröfver bar likväl ej hindrat herr
F. frän fortsättningen af sina historiska arbeten,
hvilka troligen upptaga lika mycken lid som
bi-skopsembetet. Den nuvarande innehafvaren af
Carlstads biskopsstol är äfven pastor i C
församlingar, med 16,922 invånare samt dertill
ordensbiskop. S. dog d. 13 Nov. 1802. Märkligt nog
var ban icke prydd med någon orden. Det
tyckes således som om ban satt mera värde på de
materiella förmånerna, än på ytan.
Schröderstjerna, Samuel, föddes i Stockholm
d. 10 Juni 1720. Fadern var bandianden Henrik
Schröder. Ingick 1738, efter slutade studier, i
bergskollegium, der ban 1747 blef aktuarie; gjorde
följande året, med offentligt understöd, en
vidsträckt utländsk resa, hvarom ban, efter
återkomsten 1752, afgaf berättelse till sekreta-utskottet;
blef direktör öfver de finare jern- och
stål-manu-faktur-fabrikerna i riket med bergmästare namn.
Det säges i Rebbinders "Adeliga Matrikel" att
"Ritare- och Modelleur-Scholan här i Stockholm
leder äfven från bonom sitt första upphof." Blef
assessor i bergskollegium, sedan bergsråd och i
denna beställning adlad 1770 då ban antog
ofvanstående namn. R. af N. O. Gaf, bland annat,
förslag till Ekilstuna fristadsinrältning. Dog d. 3
Jan. 1779. Hans son,
Scliröderatjerna, Paul, var född d. 26 Nov.
1769, ingick vid endast 8 års ålder som sergeant
och, några veckor senare, som underlöjtnant vid
Svea artilleri, der ban 1796 var kapten med
majors titel och öfveradjutant; blef 1801 kommendant
på Carlsten, men bade det missödet att 1804
dömas från alla sina tjenster, emedan en falsk
myn-tare, som på kommendantens eget ansvar var
fängslad, rymt under bans frånvaro. Han återfick
dem likväl sedan efter hand, kaptenstjensten s. è.,
majorsgraden 1806 och öfveradjutantsplatsen 1808.
Avancerade vidare till major vid Wendes artilleri,
öfverste i arméen, fälltygmästare,
general-adjutant, general-major, Kom. med Sv. O. stora kors.
Död d. 29 Apr. 1838. Var en bland stiftarne af
krigsmanna-sällskapet, sedan
krigs-vetenskaps-aka-demien, i hvars handlingar ban låtit införa en
uppsats: Om arméens handgevär, och två berättelser om
anställda försöks-skjutningar.
SchrUer, riodolrid Kauieaion toll, var född
d. 13 Aug. 1611 i Pommern, ingick i Svenska
kansliet, blef arkivarie i Stettin,
legationssekreterare vid fredskongressen i Oliva, assessor och
bofråd i Pommerska hofrätten och 1652 adlad.
Han skall likväl sedan ha råkat i en
injurie-pro-cess med Pommerske kansleren och några andra
ledamöter i hofrätten, men hvars utgång ej
uppgifves, lika litet som hans dödsår. Ätten utgick
med bans son, sterbhus-direktören Henjauiiu
von S., som dog utan manliga arfvingar d. 4
Febr. 1730 vid 85 års ålder.
Schulinan, Otto, var född d. 29 Mars 1601
på Ösel, der fadern var landtdomare och skall,
enl. Adl. Matr., "oskyldigt mist sitt lif." Sonen
blef 1618 pikenerare vid Gustaf Adolfs
lifrege-mente, tjente sedan upp sig så att ban 1635 var
öfverste för en korps, bestående af 4 Finska och
4 Svenska kompanier. Introducerades 1634 på
Svenska riddarhuset, blef 1643 öfverkommeodant
i Leipzig, hvarifrån han tog afsked för sin
sjuk-lighet 1747 med 1,000 R:dr pension och löfte
om guvernementet på Ösel, när det blef ledigt.
Utnämndes 1748 till öfverkommendant i Stralsund
och Vor-Pommern. Dog i Stockholm d. 24 Nov.
1753.
SchulH Johan, föddes 1677 i Romfartuna i
Westmanland, der fadern var en välmående
rust-hållare. Blef student i Upsala 1694, reste
utrikes 1702, återkom följande året då han blef
magister i Upsala och var, enligt Westén, vid
promotionen den förste, som pryddes med
lagerkransen. Lät sedan prestviga sig, blef kongl,
hofpredikant, reste ut till Svenska arméen, der han
tjenstgjorde hos Carl XII, var med vid
kalabaliken i Bender, der han föreställde konungen
nödvändigheten att skona sitt lif. Han hade likväl
det vida större modet, att flera gånger i sina
predikningar ifra mot Carls långa dröjsmål i Turkiet
och hans uppförande derstädes. Detta misshagade
väl flera gånger, men upptogs också vid ett
tillfälle så nådigt, att konungen lofvade honom en
betydande syssla i sitt födelsestift. Till en början
utnämndes ban till legationspredikant vid Svenska
beskickningen i Constantinopel efter Eneman, men
dog på vägen dit af blodstörtning i Adrianopel
1713. S. uppgifves som en stor kännare af
Österländska litteraturen.
Schulte von Hitterfelt, Johan, bette förut
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
