Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Serenius.
Sergel.
501
orden, såsom på den tiden de kallades, hvilka ej
bade nog många anor att kunna bli verkliga
se-rafimer-riddare. Gillet fick 1791 en särskild
instruktion, hvari* dess göromål och behörigbeter
vidare fastställdes, och detsamma uppdrogs att
afgöra alla frågor om i riket inrättade barnhus,
hospitalers och lazarelters inre hushållning,
inkomster och utgifter, betjeningens tillsättande och
för-afskedande, m. m. För närvarande hestår
Serafi-mer-ordensgillet af 6 ledamöter, som biträdas af
general-direktören öfver bospitaler, lazaretter och
karbus i riket, samt bar ett särskildt kansli och
ett kamererare-kontor. —’Tjenstemän och
niuni-cipalbefattningars innehafvare, som en längre tid
med särdeles nit och skicklighet bestridt sina
uppdrag, belönas på Gillets förslag af konungen vid
ordenskapitel med den s. k. Serafimer-medaljen, som
är af guld och bäres på bröstet.
Serenius, Jlnkub, föddes d. 25 Juli 1700 i
Färentuna i Upsala stift, der fadern var
kyrkoherde, blef 1714 student i Upsala, magister 1722,
prestvigdes s. å. och blef, efter faderns död, vice
pastor i församlingen. Ilan var ännu för ung att
bli hans efterträdare. Deremot utnämndes han till
pastor vid Svenska församlingen i London. Denna
bade ingen annan kyrka än elt hyrdt Presbyterianskt
kapell, en omständighet, som Serenius ansåg Svenska
folket ovärdig. Ilan beslöt derföre att skalfa henne
en egen kyrka. Reste för sådant ändamål hem till
Sverige och, för att gifva kredit åt sitt förslag,
utgaf han en afhandling i ekonomien, på hvilken
uppmärksamheten då var i hög grad riktad. Denna
afhandling kallades: Engelske Åkermannen och
Få-raheiilen, och gaf sin författare mycket anseende.
Detta begagnade ban ej till egen vinning, utan till
sin församlings, utverkade tillåtelsen alt kringsända
en stambok, bar den omkring till alla förmögna
och betydande personer, ej blott i Stockholm,
utan äfven i Kiel, Lybeck, Hamburg, Amsterdam
och Haag, och kunde sålunda återvända till
London med en summa, tillräcklig för ändamålet. Han
företog genast arbetet, och hade den glädjen att
år 1728 få inviga sin nya kyrka. Hans
bekantskap med Engelske biskopen Gibson gaf honom
anledning atl författa åtskilliga skrifter och
deribland elt Engelskt och Svenskt Lexikon. Ar 1735
utnämndes ban till kyrkoherde i Nyköping, der
ban ådagalade samma drift, och dess första
omsorg blef att förskaffa församlingen hvad den
saknade: ett fattighus, äfvensom han tog mycken
omsorg om stadens trivialskola. År 1763 blef ban
bükop i Strengnäs och fick kort derefter förslag
till erkebiskop, men var blygsam nog att
undanbedja sig denna värdighet. Han gagnade
emellertid betydligt, på den plats ban innehade,
förskaffade icke blott lektorerne vid gymnasium
förbättrade löner, utan inrättade äfven derstädes en
medicinsk och nalural-historisk lektion, reparerade
kyrkan och biskopshuset samt blef egentliga
anledningen till bibelkommissionens stiftelse, hvarvid
kostnaderna, enligt hans förslag, skulle bestridas
af kyrkornas behållna tillgångar. Blef theol.
doktor 1752, led. af vetenskaps-akademien, och dog
d. 4 Sept. 1776. Ehrensvärd bar tecknat bonom
sålanda: "I England antog ban de Engelskes fria
tänkesätt och grofva seder och bibehöll beggedera.
Vid 1765 års riksdag var han riksdagsman, ej
medborgare. Han blef hård, genom begär att lysa
med en öfverdrifven patriotism och ett Engelskt
bat till Frankrike, hvarifrån ingenting behagade
bonom, knappt dess penningar. Som embetsmän
satte ban ordning, skick och lydnad i alla sina
underhafvande, vårdade sig om skolor och
fattigbus och den allmänna undervisningen. Han var
sträng mot sina prester, sjelf deras eftersyn. Han
bar omsorg om bibliotbeker, för vetenskaper och
de konster, hvilka han ej ansåg tjena till
yppighetens tillväxt eller de högas förmån. Han bade
någon lärdom, mycken qvickhet, skref i alla
ämnen utom tbeologi. Hans Engelska lexikon är
ganska bra." I detta omdöme ligger likväl någon
partiskhet, ty S. skref visserligen äfven i
tbeolo-gien, ehuru ban derjemte skref i många andra
ämnen, till och med satirer. Utom det ofvannämnda
Engelska lexikon (Engelska, Svenska och Latin),
bar ban äfven utgifvit ett företal till grefvinnan
Gyllenstjernas öfversättning af Josephus Flavius:
Christendomens styrka af hedningarnas och särdeles
Flavii Josephi omdömen om Christo-, Mtnneshjelp för
valprostar i Strengnäs stift; flera likpredikningar,
åtskilliga berättelser i vetenskaps-akademiens
handlingar o. s. v. S. var äfven en väldig
riksdagsman, ledde ofta diskussionerna inom sitt stånd, och
Ehrensvärd kallar 1771 års riksdag intill
revolu-tionen: "Funks, Serenii och Westins regering."
Sergel, Jolinn Tollin*. Denne, icke blott
Sveriges, utan måbända hela det nyare Europas
störste bildhuggare var född i Stockholm d. 5
Sept. 1740 af Tyska föräldrar. Fadern var
hof-brodör. Gossen röjde tidigt anlag för den
bildande konsten och fick, vid den nysliftade
målareakademien två förträfflige lärare: Hben och den
äldre Masreliez, hvar|i|| sedan kom 1’Archeveque,
hvilken ban fick biträda vid åtskilliga arbeten till
kongl, slottets prydande och åtfölja på en resa
till Frankrike år 1759. Återkommen derifrån,
vann ban, endast 20 år gammal,
målare-akademiens stora guldmedalj, och nu började man
småningom inse, att mycket kunde vara att vänta af
honom, ehuru man ej anade buru myckel. Hans
lön fördubblades och 1767 tilläts honom omsider,
med ett offentligt understöd, resa till Italien.
Anländ till Bom, betogs han sä vid åsynen af
antikens mångfaldiga mästerverk, att ban kände sig
liksom nedtryckt, genom föreställningen af det
ofantliga afstånd, som skiljde, ej blott bonom,
nian bela den nyare konsten, från den gamla, och
ban betviflade att någonsin knnna uppnå samma
höjd, eller att ens någon knnde det. Han tillbragte
ett år nästan sysslolös, försänkt i åskådande och
begrundande af hvad ban såg, tilldess bans
kropps-och själskrafter omsider återställdes genom en
utflygt till Neapel. Han vände nu tillbaka till Rom
och böljade med fördubblad ifver återtaga det
försummade, studerade antiken, aflägsnade sig från
det konstlade och maniererade, som den Franska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
