Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sicgrotli.
Sigfrid.
509
tillfallen, särdeles vid reträtten från Likala, der
ban kommenderade eftertruppen; blef Kom. med
St. K. af S. O., tog afsked 1792, efter konungens
död, och afled d. 9 Sept. 1802. Har utgifvit ett
par skrifter: Tankar om Svenska grànsfàstningar
samt: Murkeliga uppodlingar och forelaganden t
landthushållningen. Han upphöjdes 1754 af Tyske
kejsaren till Romersk riksfriberre, men blef ej som
sådan naturaliserad. Ätten utgick med hans son,
kanslirådet Carl Ludvig S. , som dog utan
manliga afkomlingar d. 23 Dec. 1805. — Den andra
ättegrenen börjades med
Siegrotli, llana Henrik, son af en Münstersk
landsdomare, Albrecht von Siegroth och Schlawikau
född i Tyskland d. 12 Juni 1629, var först i
Österrikisk, så i Brandenburgsk, Fransk och Holländsk
tjenst, men gick 1655 i Svensk, der ban blef
drabant bos Carl Gustaf, följde bonom i alla bans
fälttåg, och blef slutligen öfverstlöjtnant vid
lifgarde); naturaliserades som Svensk adelsman 1663,
och stupade i slaget vid Lund d. 4 Dec. 1676.
Hans son, ftuxtaF Henrik vou S.« öfverste
för Dalregementet, med hvilket ban gjort alla Carl
Xll:s fälttåg, stupade vid Pultava ogift, då ätten
utgick med bonom.
Siende härad i Westerås län, består af
socknarna Hubbo, Tillberga, Badelunda, lhrsta, Kungsåra
och Kärrbo, närmast omgifvande Westerås,
tillsammans utgörande 204 | hemman, uppskattade till
912,304 R:dr, med en folkmängd af 4,290
personer och en areal af 47,282 tunn)., hvaraf blott
210 äro sjöar och kärr. Jordbruk är bär
hufvud-näringen, hvartill den vidsträckta och i allmänhet
goda åkerjorden lemnar full tillgäng. Utgör med
Tubundra och Snäfringe härader en lagsaga under
Svea hofrätt.
Niene socken, annex till Ilools moderförsamling i
Elftborgs län, mil från Alingsås, består af 121
hemman, uppskattade lill 45 539 R:dr, med en
folkmängd af 555 personer och en areal af 8,378 tunnl.,
hvaraf 2(5 äro sjöar och kärr. Kyrkan är af
gråsten och obekant ålder, men undergick 1788 en
betydlig reparation. I socknen ligger ßrunnlid, 1
mtl. säteri, som på 1750-talet tillhörde baronerne
Alströmer, hvilka här anlaggt ett scbäferi,
hvarest, bland annat, funnos Angoriska getter.
Stället är välbygdt, med en ansenlig trädgård och bar
icke obetydlig skog. Adr. Skara, Guntorp.
Sir (myth.). En af Asynjorna och Thors gemål.
Hon hade förut varit förmäld, sagan uppger icke
med hvilken, men allmänt antages, att bon var
moder till guden Uller. Med Thor hade hon sonen
Thruder. Ilon var mycket skön, isynnerhet var
hennes rika, blonda bår af en utmärkt fägring.
Loke, som visste, att detta hår utgjorde Thors
förtjusning, och hvars högsta glädje var att
förorsaka förargelse, barm och olycka, passade en
gång på när Sif sof och skar af henne det
däje-liga håret. Thor vredgades svårligen och hotade
alt döda Loke, men denne bad om nåd och
lofvade godtgöra hvad ban brutit, lian gick då till
dvergarne Brok och Sindri, hvilka förfärdigade ät
Sif bår af guld, som var af den beskaffenhet alt
då det kom på hufvudet, växte det fast, liksom
annat bår. Sif tycktes hafva varit den ärbaraste
af alla Asynjorna, ty då Loke, på ett gästabud,
förebrådde alla de andra deras lättsinnighet,
nämnde ban icke Sif. Glad häröfver, räckte hon
honom en full bägare och tackade honom för hans
höflighet mot henne; ban svarade då, att ban ej
velat lasta henne, emedan hon haft blott en
älskare och denne var ban sjelf.
Sir betydde fordom hynda, men äfven slägting.
Deraf gudsif (andelig slägting) och kallsif (slägt på
inanssidan).
Sign, nyttjades fordom i stället för signa, nedfalla.
Sigbrii. Denna qvinna, som äfven förvärfvat en
slags tvetydig ryktbarhet, var lill en början
frukt-bandlerska i Amsterdam, der hennes dotters,
Dy-vikas, skönhet ådrog sig d. v. prins Christians,
sedan Christiern Tyranns, uppmärksamhet. Moderns
slughet fjättrade bonom likväl nästan ännu
starkare, och äfven efter dotlerns död utöfvade hon
ett snart sagdt oinskränkt välde öfver den
vildsinte Christiern, som emot henne allena var
foglig och eftergifver Hon ansågs för själen i bans
rådslag och för ansliftarinna af många bans
blodiga och förtryckande handlingar; åtminstone
troddes bon ej hafva afstyrkt dem. Härigenom blef
hon också delaktig i det hat, ban ådrog sig.
Efter tidens vana betraktade man henne tillika som
en trollpacka, hvilken genom hemliga konster och
drycker förhäxat konungens sinne. Hon var
således utsatt för åtskilliga äfventyr, greps en gång
af tvenne bönder, som kastade henne i vattnet,
men hvarur hon räddades och bönderne aflifvades,
samt förföljdes en annan gång af några soldater,
som på henne lossade sina bössor. Då Christiern
1522, måste fly från Danmark, fördes Sigbrit om
bord på fartyget, inpackad i en kista, för att
undgå folkets förbittring. Hon skall nu ha tröstat
den fallne med löftet , att om ban ej kunde längre
vara konung i Danmark, skulle ban åtminstone bli
borgmästare i Amsterdam; ett löfte, som hon dock
icke kunde fullgöra. Hon undkom till Holland, men
hennes sista öden äro obekanta.
Sigfrid, den helige, en af Svenska kyrkans
helgon och apostlar, var till börden Engelsman,
enligt några uppgifter erkebiskop i York, enligt
andra och något troligare, en munk i Gladestone.
Ilan bar uppgifvits som den, hvilken döpt Olof
Skötkonung i Husaby källa, men hvilket af andra
drages i tvifvelsmål, emedan man tydligen
förblandat Sigfrid med den Norske biskopen Jon Sigurd.
Rhyzelius tror, att det var Anund Jakob, Olofs
son, som Sigfrid möjligen kan ha döpt. Man har
betraktat honom soin den förste biskopen i Wexiö,
men dertill linnes intet spår, och sannolikt var han
äldre än Wexiö stifts inrättning. En annan
berättelse är, att ban kommit lill Sverige med tre
sina slägtingar, Unaman, Sunaman och Vinaman,
hvilka troget biträdt honom vid omvändelseverkets
bedrifvande. Om de bärvid gått något oförsigtigt
till väga eller ej, är ovisst; men säkert är, att
hedningarne uppreste sig mot dem, under Gunnar
Gröpes anförande, halsböggo dem och kastade de-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
