Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
510
Sig fri di.
Siguiuud Yölsungsson.
ras hofvadcn i en sjö. (Om sagan med dessa
hufvuden och deras återfinnande, se: Gunnar Grö/>e.)
Sigfrid fortsatte sedan ensam i 47 år sitt fromma
värf och skall isynnerhet ha varit nitisk att
utrota slafveriet. Enligt Afzelius började han del pä
ett ställe, som ban kallade U-tvägns-torp eller de
otvagnas hem, och der förvärfvat så tnycken
kärlek, att folket, när ban måste lemna orten, bådo
bonom gifva sig ett minne. Ilan gaf dem dä sin
vandringsstaf, hvilken ännu förvaras bakom
altaret i Utvägnstorps kyrka och visas för de
besökande. Den fört jente mannen dog slutligen i
Östrabo, der ban satt sig ned och inrättat den första
församling, som det tros 1067, d. 15 Febr.,
hvilken dag ännu bär bans namn.
Sigfrid! , Johannis, bar I G I 9 i Wiborg
utgifvit en öfversättning af sagan om Mårtens gås,
kallad : Ren Instigit och korlviligh Poetisk Diehl om
Mårtens Gàds, försvenskat alf J. S.
Sigfrids, Sit eller Lovers liauin. Se: flayby
socken.
Sigfrids kKlla, Sit. Se: Svingarns socken.
Sigfridsson, Sigfrid, var eo af dem, hvilka
hertig Carl 1599 lät halshugga, tillika med Sten
Finke, m. fl.
Sigge var en af Odens söner, som skall ha blifvit
konung i Frankland. Sb. Rosenhane gör vid
denna uppgift den ganska riktiga anmärkningen:
"Huru är det möjeligt, att Sigge, som lefde inemot
Hundrade år före Christi tid, kunde vara Konung
öfver en Nation eller elt Samfund, som ej omtalas
förr än i 3:dje Seculo?" Deremot anser han icke
omöjligt , att ban kunnat regera öfver något
stycke land, som Frankerne sedan innehaft.
Siggeboda blyglansanvisning i Lindes socken i
Westmanland, arbetades på 1770-talet, mera i
afseende på blyvinst än för dess silfverball; men som
försöket ej lönte kostnaden blef detsamma instäldt,
Sigge Fridulfsson, var Odens egentliga namn.
Se vidare: Odén.
Siggesta, säteri på Wermdön, med Eke och
Kräkelund, 2£ mtl., bar en ganska vacker
belägenhet vid en vik af Saltsjön. Det var från äldre
tider ett allodial-frälse, tillhörigt Wasa-slägten,
hvarifrån det tillföll kyrkan, och det tros, att ett
kloster, Helgeaudshus eller Gille, här varit
beläget, hvilket dock är obestyrkt. Till följd af
Westerås recess, återtog Gustaf I det såsom ett
slägt-gods. Erik XIV skänkte det åt amiral Jakob
Rag-ge. Det har sedan varit i flere ägares bänder.
Siggn omtalas som höfding på Stockholms slott år
1306 och en annan Siggo Hiilmgerssou såsom
konungens embetsmän 1348-; men Stjernman
erkänner att det är ovisst, om han varit lagman i
Upland eller Wermland.
Sigill. Att bekräfta sitt namns underskrift med
sigill är ett vederlaget bruk vid upprättande af
dokumenter, som skola hafva laglig kraft och
verkan. Men detta är i de flesta fall icke något
ovillkorligt villkor.
Sigillet, ett af regalierna vid Carl IX:s kröning.
Se: Regalier.
Sigismund, den ende Svenske konnng med detta
namn, son af Johan III och hans Polska gemål
Catharina Jagellonica, var född i föräldrarnes
fängelse pä Gripsholm d. 20 Juni 1566, i det ruui,
som ännu visas der. Genom åtskillige Svenske
herrars intriger, som begagnade Johans svaghet och
fåfänga för egna planer, blef han uppfostrad i
ka-tholska läran och väld till konung i Polen d. 9
Aug. 1587, samt krönt i Krakau d. 27 Dec.,
under namn af Sigismund III. Eller sin faders död
blef ban konung i Sverige d. 19 Nov. 1592, men
utan kännedom om landet, ulan särdeles kärlek
för det, fiendtlig emot dess religion, icke utan skal
misstrogen mot sin farbror, hertig Carl, och
omgifven af personer, som för ingen del bemödade sig
alt stifta fred och ett godt förstånd dem emellan.
Ilan kom ej till Sverige förr än i September
följande året och landsteg i Stockholm d. 30. Hans
katholska prester, hvilka ban alltför mycket
g)n-nade, blefvo här snart föremål for folkets ovilja,
och mänga bullersamma uppträden föreföllo
mellan protestanter och katboliker, hvarvid blod
stundom flöt. Så börjades bans regering i sitt
verkliga fädernesland. Rlott med svårighet kunde han
förmås att underteckna Upsala mötes beslut, så
att hans kröning kunde försiggå i Upsala d. 19
Febr. 1594. Han qvarstannade sedan icke länge i
Sverige, ulan gick redan d. 14 Juli ombord på
sin flotta, då ban \ille medföra riksklenoderna,
hvilka han endast på Nils Gyllensljernas
föreställning kunde förmås att qvarlemna. Deremot
medförde han sin späda dotter Catharinas lik, som
blifvit född och död under vistandet i Stockholm.
Vidriga vindar uppehöllo flottan, så att bon först
d. 4 Aug. kunde lemna Elfsnabben. Under bans
vistande i Polen växte misshälligheterna mellan
honom och hertig Carl, och Sigismund återvände
ännu en gång till Sverige 1598, för att med en
Polsk krigsmakt kufva det och sin farbroder (se
trälTningarna vid Stegeborg och Sidngebro). Efter
den sistnämnda afreste S. äter till Polen, och då
han d. 25 Okt. lemnade Kalmar, dit ban för storm
nödgats inlöpa, lemnade ban äfven för alltid sitt
ärfda konungarike, mot hvilket ban sedan förde
ett blodigt och förbittradt krig i mer än 30 år
(se stilleståndet vid Slumsdorff). Ständerna uppsade
bonom, på riksdagen i Linköping d. 19 Mars 1600,
all tro och lydnad. Afled i Warschau d. 30 Apr.
1632, efter nära 45 års regering. Han var en
godsint, redlig, godbjertad man, till det yttre af
ett behagligt utseende och af en fördelaktig
gestalt, icke oskicklig som fältherre, men för ingen
del vuxen de brydsamma förhållanden, hvari ban
lefde. Något tungsint och obeslutsam, fick ban
spenamnet rex craslinus eller morgondagskonung
af Polackerne, hvilkas tillgifvenhet ban dock i
viss grad ägde. Var två gånger förmäld (se Anna
och Constantia).
Sigmund VUIsungsson (mytb.). Fader till
Sigurd Fafnersbane. Sturlesons Edda säger, att
"Sigurd Völsungsson var så mägtig, att ban drack
etter, utan att det skadade bonom, saml att bans
söner, Sinfjötle och Sigurd voro så bårdskinnade,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
