Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
522
Siljestrttin.
Sillfisket»
hofpredikant vid Kungsör. Carl XII fattade för
bonom elt särdeles tycke i anseende till bans
munterhet och oförskräckta sinne, så att ban 1698
gjorde bonom till pastor vid drabant-korpsen,
sägande: "Den presten passar bättre för mina
drabanter än för Kungsörs stalldrängar." Ilan
utnämnde honom 4 år senare till kyrkoherde i
Leksand, der ban afled d. 16 Juni 1730, som det
beter bos Weslén "allmänt saknad som en i sitt
ämbete myndig, men tillika älskad Ordningsman,
glad Gästgifvare och pålitlig vän." Ett präktigt
epitafium är öfver bonom uppsatt i Leksands kyrka.
Siljestrttin, Pelir Idnm, docens i
experimen-tal-fysiken vid Upsala universitet, custos macbin.
och tjenstförrättande Tbainisk lektor vid
vetenskaps-akademien, riddare af Franska
hederslegionen, född i Kalmar 181 &, har utgifvit:
Anteckningar och Observationer rörande Norrige,
isynnerhet de nordligare delarne af detta tand, och Ideer
om den altinanna Undervisningen.
Sillebro, nu mera ISrOmsebro , på gränsen
mellan Blekinge och Småland. Här samlades
Ble-kingsboerne i stor mängd år 1436, för alt hindra
Engelbrekts framtågande med sin bär. För sådant
ändamål började de upprifva bron; men innan de
hunnit långt med arbetet, framstörtade Svenska
rytteriet, nedhögg en del af bönderne och dref de
öfrige pä flykten, hvarefter Engelbrekt fortsatte
sitt tåg in i Blekinge.
Si|lén, Carl Gustaf, Lara och Georg
»V|||ie||n af, söner af tygmästaren Carl Si|lén,
hvilken redan af konung Fredrik 1737 fått resolution
på adliga privilegier, men dött 1743 utan att
erhålla något sköldemärke, uppböjdes 1770 i adligt
stånd. Den äldste bade dä kaptens afsked och var,
soin det beter i matrikeln "en namnkunnig
uppod-lare, först vid Calmar och sedan på Öland", der
ban dog 1775, endast 54 år gammal; Lara var
kapten, sedan major vid Götha artilleri och bade
utmärkt sig i Pommerska kriget; Georg
»Vilhelm, född 1724 och död d. 17 Aug. 1794, var
legations-sekreterare vid beskickningen i
Konstantinopel och bemsänd 1755 i stället för en hit
ämnad Turkisk ambassadör att notificera sultan
Mahmud* död; återvände sedan till Konstantinopel, der
ban qvarstannade till 1760. Fick kansliråds titel.
Var väl förfaren i Österländska språken.
Silleriids socken, ett konsist, pastorat af 2 kl. i
Carlstads län och stift, Nordmarks härad och
kontrakt, 8J mil från Carlstad, består af 41 £
hemman, uppskattade till 350,946 R:dr, med en
folkmängd af 3,560 personer och en areal af 75,909
tunnl., hvaraf en femtedel eller 15,950 äro sjöar
och kärr. Äfven denna socken bar sitt namn af
sjön Silén. Den var fordom annex till tillberga
pastorat, men blef, i anseende till sin storlek, ett
eget sådant år 1609. Den kallades rörul Sitterith.
Kyrka fanns här i långt aflägsna tider och af träd;
var i början trång och liten, men utvidgades
efter band. Hon förstördes af elden 1662.
Kyrkoherden Erik Bjurius var härtill den oskyldiga
orsaken, emedan branden kom från en rofàker, som
ban lät svedja nära derintill. Han var nu ange-
lägen att godtgöra den skada ban vållat, och
genom bans drift och verksamhet var en ny kyrka
färdig redan Ire år derefter. Den har sedan
undergått flera till- och påbyggnader saml blifvit
en korskyrka. I Hammarins "Carlstads Stifts
Herdaminne" säges, att "den blef 1768 oljemålad och
då öfverkluddad med en myckenhet groteska och
till en del äfven mindre anständiga figurer." I
socknen bar Buresàs slott legat. Euligt andra
uppgifter låg det i Blomskogs socken. (Se: Buresås.)
Erkebiskop Svebilius var född här på hemmanet
Svensby. Inom socknen ligga Carlsforss och Spar*
kils bruk. Adr. Carlstad.
Sillfisket. Detta intager ett vigtigt rum i den
Svenska ekonomiens historia, och har drifvits
hufvudsakligen i Bohuslänska skärgården, ty den sill
som fångats vid Skånska kusten och på andra
ställen af riket, ar af alltför ringa qvantitet, atl
förtjena tagas i betraktande. I Bohuslän deremot, är
deuua näringsgren urgammal, hvilket, bland annat,
synes af Olof Haraldssons förbud år 1020 alt
utföra sill till Sverige, hvaraf folket i Viken
råkade i stor nöd. Fiskets gyllene tid tyckes dock ha
varit mellan 1556 och 1588. Det drefs dä af flera
tusende fartyg, tillhörande alla nationer; hvarje
skär bebyggdes med fiskarstugor och från
Marstrand allena skola årligen ha utförts 600,000
tunnor. Är 1587 fångade inan likval en sill af
besynnerlig skapnad, hvilken ansågs soin ett förebud
till fiskets upphörande, såsom man trodde, till straff
för folkets synder. Deuna fruklan slog
beklagligen ganska riktigt in, ty följande året försvann
sillen, hvarigenom tusentals menniskor bragtes i
det största elände. Efter 73 års frånvaro
återkom emellertid sillen 1660 och regeringen
utfärdade 1666 en författning, hvarigenom fiskets
idkande inskränktes endast till Svenska undersåter.
Det afbröts likväl under det är 1675 uppkomna
nordiska kriget, och dà sillen i början af
1700-talel, men särdeles 172?, ånyo började visa sig,
kunde man likväl icke draga stor nytta af den
erbjudna fördelen, emedan man saknade både redskap
och skicklighet alt för andamålet begagna den.
Omsider återvände likväl sillen i större mängd ar
1747 och syntes periodiskt hvarje år om hösten
intill 1808, dà den ånyo försvann. Under denna
tid drefs ifrågavarande näringsgren i slor skala,
särdeles mellan 1784 och 1799. Icke blott
mångfaldiga fisklägen anlades i skärgården, ulan äfven
en mängd trankokerier, hvilka 1783 voro 328
stycken, med tillsammans 1,092 kittlar. Man bar
beräknat, att dessa under de lyckligaste ären,
förbrukade ända till 2,400,000 tunnor sill, att under
samma tid insaltades minst 400,000, röktes 4,000,
pressades till pilchards 4,000, förtärdes i
skärgården och länet 80,000 , och utfördes färsk till
kringliggande orter 50,000, sä atl hela sillfångsten
skulle ha varit omkring 3 millioner tunnor. Denna
beräkning kan ej vara annat än på böft uppgjord;
men hvad man känner af tillförlitliga dokumenter
är exporten af sill och tran till utrikes orter
under 30 år, frän 1778 till 1808. Den utgjorde det
förstnämnda året 142,000 tunnor sill och 3,480
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
