Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
532
BJttberg.
SJUblad.
icke motsvarade sin början. Dertill bade han valt
en tjenstemannaväg, på hvilken det fordrades
antingen en bog börd eller en utomordentlig
framgång för att stiga till några högre platser:
utrikes stats-expeditionen. Hans befordringar gingo
således trögt, oeb detta nedstämde förmodligen
bans lynne, till hvars utmärkande egenskaper
någon starkare moralisk spännkraft ej tycktes hafva
hört. Han bann aldrig längre än till
expeditionssekreterare, ibågkoms icke en gång med en stjerna,
och drog sig inom skalet af de måttliga
önskningarnas belåtenhet, lefde för sig sjelf, något litet
för umgänget med sina vänner och för
astronomiens studium, föga bemärkt af allmänbeten och sjelf
liknöjd derför. Dog d. 13 Alars 182». I Biogr.
Lex. säges ban ba haft smak för flaskan, troligen
ett af deu antiakademistiska smädelustens påfund,
äfven som den der förefallande anekdoten om Leopolds
svar till bonom, när bans Smalandsost var slut, ett
infall, som tillbör Lidstrand, och sades åt en
Småländsk rimmande student, men som hvarken passar
in på Sjöberg eller Leopold. Hvad denne
sistnämnde tänkte om bonom, kan synas af bans
verser under Sjöbergs porträtt, der han prisar honom
för lyckan:
"Att se med köld hvad hopens afund gör;
"Att göra verser, seklers bifall värde,
"Ocb ingen gerning, som ban rodnar för!"
Han skref äfven en nekrolog öfver bonom i
Stock-holms-posten. Sjöbergs Skaldestycken utkommo första
upplagan 1796 och den andra tillökt 1820.
IIJMberg, l>ili, son af en arbetare i Trosa,
föddes der d. 14 Jan. 1794, sträfvade från sin
första barndom till sista andedrägt mot behofvet
och försakelsen, icke alltid med framgång, och
både hans kropp och själ lågo under i denna strid,
buro åtminstone de alltför märkbara spåren deraf.
Hvarken hans yttre väsende eller bans inre hunno
förvärfva den bildning, som är ett barn af
umgänget med verlden och man kan tillägga: af vana
vid bildade omgifningar. Han lärde hvarken känna
menniskorna eller verlden och misstrodde och
misskände dem således, ehuru mycket bans fromma
hjerta var böjdt att älska dem. Lifvet var till
det mesta för bonom endast en plåga, och bans
poesi bär äfven stämpelu af att ban så fann det.
Fattig, sjuklig, i strid med sig sjelf och verlden,
misstroende allt omkring sig, var bans allvar och
hans löje en lika sorg, en lika bitterhet, en lika
smärta, ehuru endast i olika former. Genom en
frändes och välgörares understöd lyckades ban att
få studera och lians ovanliga poetiska anlag ådrog
bonom snart uppmärksamhet bland kamrater och
lärare, sä att äfven d. v. kronprinsen, nu konung
Oscar, vid ett besök i Upsala, ansåg bonom
förtjent af uppmuntran och anslog åt bonom en
pension af 200 R:dr. Ett utmärkande drag i
Sjöbergs karakter är, att ban efter ett års förlopp
afsade sig denna pension, emedan ban fruktade att
något hemligt villkor dermed var förbundet, som
ban ej ansåg sig i stånd att fullgöra, enligt
andra uppgifter, af förtrytelse öfver att den så
oordentligt ntföll. Om detta bevittnar hans sjelf-
ständighetssinne, så röjer det à andra sidan äfven
hans misstänksamma lynne, som öfverallt trodde
sig se, om icke fiender och försåt, åtminstone
egennytta och dolda planer. Han blef, med möda
och stark ansträngning mot den tilltagande
sjukligbeten, magister, men lyckades aldrig erhålla
något embete eller befattning, som kunnat betrygga
honom en sorgfriare existens, och dog d. 4 Mars
1828 på lazarettet i Stockholm, endast 34 är
gammal. Såsom författare är Sjöberg allmänt
känd under det antagna jnarnnet Vitalis. Hans
skrifter äro dels af allvarsam, dels af humoristisk
art, de senare egentligen satirer, de förra till det
mesta klagodikter, tankarna äro den lidande, men
af hoppet tröstade, själens, som, missnöjd med
egen och alla andra tings ofullkomlighet, sträfvar
till någonting bättre med redliga, men icke alllid
tillräckliga, krafter, vill förbättra sig och andra,
lika sträng, lika hårdbänd mot båda, och hvari
språket, uttrycket, ofta sakna den finare takten,
den sista handläggningen. Med alla sina brister,
komma bans skrifter likväl atl intaga ett utmärkt
rum bland vår nyare litteraturs alster. Geijer har
i företalet till bans Samlade Dikter, karakteriserat
bonom sålunda: "Liksom bans physik var
motsatsen till hans själsstyrka, så var själen sjelf i
många afseenden sin egen motsats, visande
bredvid och om hvarandra vekhet och kraft, blidhet
och stränghet, ödmjukhet och stolthet, öppenhet
£ocb misstänksamhet, löje och smärta, barnslig
nyck och manligt förstånd. Menniskans
beståndsdelar voro äfven Skaldens, och den högre
harmonien fattades begge."
SJOberg, t||oll’, vetenskaps-akademiens i
kamererare från 1785 och professor vid]
fortifikations-staten från 1792, död i Stockbolm d. »19 Febr.
1806, vid 62 års ålder, har! utgifvit ett arbete
Om Fästningsmurars styrka och en afhandling Om
nyttan af Decimalbråkens antändande i allmänna ock
enskilda räkenskaper, sysselsatte signinder sista ären
af sin lefnad med forskningar öfver uppfinningen af
en simnuichin och förfärdigandet af ett perpetuum
mobile, hvarpå ban använde en stor del af sina
tillgångar.
Sjftberg eller SJilbolet. Se: Lugnås socken.
SJttbergs slott. Se: Elleholms socken.
MJOblad är en gammal Svensk ätt,Jutmärkt, icke
blott för de tjenster dess’medlemmar
gjort*»fäderneslandet, utan äfven för den ålder de uppnått.
Den härstammar från häradshöfdingen i ^Jönåkers
härad i Södermanland, LarsJBirgersson Sjöblad till
Flättna, hvars son, Christer Larsson’, 1529
anföres bland Svea rikes^ råd.j|; Dennes^son), % V^
SJOblad, l*eiler Christerssou , var ännu 1603
ståthållare på Nyköpings slott och bade redan 1568
innehaft sainma befattning på Kalmar slott, och 159S
på Westerås. Men om det är sannt’, att; hans son,
Nils (se bär nedanföre), var född^1519, så måste
fadern Peder väl sjelf ba varit född på 1490-talet
och således lefvat under tre olika sekler.
Åtskilliga krigsförrältningar förtäljas om bonom, såsom
att ban 1598, följaktligen då redan 100-årig,
sändes med sin stjufson Gyllenhjelm att hämma ett upp-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
