Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
534
IjllborK.
IjttfSrhlnrlng.
fäderneslandet* antiqviteter; Beskrifning öfcer
Malmöhus Inn; Blekings historia och beskrifning;
Nomen-ctatur för Nordiska fornlemningar; Anteckningar om
Knutsgillet saml flera Medeltidens inrättningar och
Brodiaskap; Samlingar för Nordens Fornähkare, med
163 plancher, o. s. v. Hans yngre broder,
SJtthorg, »ilolf Magnun, föddes d. 10 Okt.
1771, blef student i Lund 1785, tjenstgjorde
under 1789 års fältlåg på örlogsüoltan och
promoverades till med. doktor i Lund 1794. Åtföljde
s. å. som skeppsläkare en expedition till Tunis och
Algier, blef 1796 provincial-medikns i Blekinge,
men erhöll 1819 tjenstledighet till följd af ett
anfall af slag, förenadt med Hemiplegi och
oförmåga att uttala andra ord, än ja och nej, i
hvilket beklagliga tillstånd ban tillbragte återstoden af
sin lefnad, som räckte till d. %\ Aug. 1828. Har
utgifvit en Beskrt/mng om Bonnehy brunn och
några embetsberättelser.
SJUbriiig, Pehr, föddes d. 25 Okt. 1776 i Drefs
församling, Kronobergs län af bondeföräldrar;
lyckades, icke utan egen ansträngning, att få
studera, blef magister i Upsala 1803, företog,
understödd af del Thuniska stipendiet, 1811 en
utländsk resa, blef 1830 professor i Österländska
språken, R. af N. 0., ledamot af
vetenskapssocieteten i Upsala. Dog d. 12 Jan. 1842, och
efterlem-nande en icke obetydlig förmögenhet, hvaraf ban
testamenterade en del till stipendier för Smålands
nation och andra välgörande ändamål. Ilan bade
äfven under lifstiden icke gnidit på sina tillgångar,
när det gällde att understödja medellöse
studerande, särdeles Småländningar, ehuru han i öfrigt
älskade sparsambet och predikade den för andra. Har
utgifvit en Hebreisk Grammatika och öfversättning af
liera stycken af Gamla Testamentet, såsom
Psaltaren , Jobs Bok, Salomo* Ordspråk, Predikaren, flera
nf Profeterne, o. s. v.
SJOfnrt. Eburu Sverige bar ett af de
fördelaktigaste lägen för sjöfart ett land möjligtvis kan äga,
har denna näringsgren likväl aldrig der uppnätt den
höjd och blomstring inan bordt kunna förmoda.
Alltsedan vikingsfärderna upphörde, och hvilka för
öfrigt icke voro beräknade på något fredens yrke,
förföll sjöfarten och råkade till större delen i
Han-sestädernas bänder. Efter reformationen sökte väl
regeringarna att då och då göra något till äfven
denna näringsgrens böjande, men hvarmed icke
mycket vanns. Under Gari XI:s tid ökades dock
Svenska sjöfarten något, men förföll åter under
hans sons långvariga och förödande krig, så att
ännu 1724 bestod bela rikets bandelsflotta endast
af 150 segel, större och mindre farkoster deri
inberäknade. Under de följande fredsåren och
särdeles under Amerikanska frihetskriget,
förbättrades detta förhållande, och mellan 1783 och 1787
varierade de pä utrikes orter gående fartygen
mellan 974 och 1,024, deras lästetal mellan 64,101
och 71,939, samt sjöfolkets mellan 9,203 och
10,674. Den inrikes handeln sysselsatte äfven ett
icke obetydligt antal fartyg, men hvars belopp
man ej känner. Efter 1808 års krig och Finlands
deraf vållade förlust, minskades rikets sjöstyrka
med allt hvad som i denna vag tillhört Finland.
År 1816 utgjorde likväl rikets handelsfartyg 1,012
stycken, af 64,631 läster och 6,955 mans
besättning. Häraf tillhörde 260 Stockholm, 207
Götheborg, 77 Gefle, 72 Kalmar, 39 Malmö, 35
Carlskrona, o. s. v. Från denna tid förföll likväl
sjöfarten åter, och isynnerhet Stockholms, men har
på de sista åren ånyo börjat stiga, så att
förhållandet 1846 var följande: till inrikes sjöfart
begagnades sistnämnda år 222 fartyg tillhörande
sta-pelstäderne af 5,481 lästers drägtighet; 223
tillhörande sjöstäderna med 5,720 läster och 919
tillhörande landtmän med 19,399 läster, således
tillsammans 1,364 fartyg med 30,600 lästers
drägtighet. Det bör anmärkas soin en väsendtlig brist,
att sjöfolkets antal icke är af kommerse-kollegiuin
uppgifvit. Enahanda är förhållandet med den
utrikes sjöfarten. Denna sysselsatte 728 fartyg med
57,892 läster, hvaraf 115 tillhörde Stockholm.
112 Götheborg, 74 Gefle, 71 Kalmar, 57 Wisby,
32 Malmö, 30 Westervik, 29 Sundsvall, o. s. v
De länder, på hvilka den lifligaste sjöfarten med
Svenska skepp ägt rum, äro: Danmark, hvarifrån
fartyg — antalet är ej uppgifvit — med 39,659
läster anländt; England med 16,189 läster;
Portugal med 9,912 läster; Preussen med 7,637
läster, o. s. v. Till Norrige ba endast fartyg med
5,550 läster afgått, under det Norska med 38,965
läster bit anländt, och från det aflägsna Brasilien
Svenska fartyg med 4,51 I läster anländt. Från
Ostindien och Australien ba fartyg med 1,706
lästers drägtighet hitkommit. Ehuru sjöfarten
sålunda visserligen icke kan kallas betydlig, bar den
likväl under de förflutna 10 åren ansenligt nog
ökat sig, ty 1837 utgjorde de ankomna fartygens
lästetal 157,893 och de afgångna 161,570 laster;
men 1846 var de förras drägtighet 262,987 och
de senares 272,769 läster. Dock bör det
anmärkas, att hvad som något jemnar missförhållandet
emellan förr och nn är ångfarten, hvilken fyller
en betydlig lucka i den inrikes
sjökommunikationen. (Se: Ångfartyg.)
Sjilfiiiiinr eller SJUIappnr. Werwing omtalar
att Cail IX år 1610 skickade Stellan Mörner, med
flera andra, till Titisfjorden vid Vesterhafvet att
upplaga skatt af Sjölinnarne ända ned till
Malao-ger, till lika belopp i penningar och varor, som
de förut betalt till Danske konungens fogdar och
embetsmän. I fall desse senare vid samma
tillfälle infunno sig och sökte bindra uppbörden eller
ville gifva de Svenske blott en del deraf, skulle
de ej emottaga det, utan vända hem igen,
lofvande, att en annan gång återkomma med nog
styrka, att kunna gifva eftertryck åt sina fordringar.
Gränsorna emellan Sverige och Norrige voro
således på den tiden ännu icke tillräckligt
reglerade, när tvist kunde uppstå, huruvida denna del
af Norriges kust borde lyda under Sverige eller
Danmark.
gjiifttrltlnring är den berättelse en skeppare,
efter ankomsten till land, hör afgifva om de
händelser, som inträffat under hans resa och baft
någon inflytelse derpå, eller eljest anses af vigt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
