Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
546
Skate.
Skalunria.
men hvilka för det mesta tillhöra hedniska tideo.
Med kristendomens införande började skaldekonsten
småningom förblekna och öfvergå dels till
legenden, dels till folkvisan. Dock omtalas, under
konung Sverkers tid, två berömde skalder, Dälder
Sqvaldri och Einar Skulason, hvaraf den senare
skall ha varit den, som först använde rimmet i
sin poesi. Detta skedde i qvädet öfver Norrske
konungen Östens seger vid Lekbergs by öfver de
upproriske bönderne på Hisingen. Ilan sjelf
stupade under Sverkers krig mot Danskarne, och en
runsten vid Holm, ej långt från Halmstad, skall
vara upprest öfver bonom. — Rirger Jarl lärer
varit den siste, som haft en skald vid sitt bof.
(Se: Folkr,nor och Poesi.)
Skate betydde fordom detsamma som hus, koja.
Skalka luckorna kallas om skeppsbord att
betäcka luckorna med presänningar och fastspika dessa
med smala lister, för att hindra vattnet från att
intränga deri.
Skalleruds dal i Nerike är en stor remna i den
bergsslräcka, som utgör sjön Tisarens norra gräns.
Södra stranden af denna sjö består af branta berg,
den norra åter af långsluttande, pä hvars docering
ett betydligt sandlager emellan uppstående
bergkullar utbredt sig och hvarpå vidsträckta mossar
bildats-, midt emot den s. k. Skeppsleden eller
Björnhålan, på en af dessa mossar, ej långt ifrån
Toskebäck, öppnar sig norra bergskedjan med en
remna kallad Skalleruds dal, som i början är
obetydlig men tilltager längre ned i djuplek och bredd,
så att den derstädes bar omkring 150 fots djup
med 30 à 40 fots bredd i botten och omkring 200
fots bredd i dagen; dalens sidor äro branta med
skogbeväxta afsalser; i dess botten rinner en bäck,
som får så mycket vatten från de ofvanför
liggande mossarna, alt den har satt åtskilliga
qvarnar och sågar i gång, men hvilka dock nu, med
undantag af en enda såg, tillhörig Säby lund,
blifvit nedlagda; i bäcken finnes stycken af sandsten,
kalksten och alunscbilfer; på Skallerudsdalens östra
brädd, vid dess öppning mot den s. k.
Hjelmare-dalen, synas ännu lemningar efter en
utan-förskans-ning, hvaraf för icke särdeles läng tid sedan,
gångjernen till portarne ännu suto qvar, och gamla
personer ha varit med vid deras utbrytning.
Fästet har likväl till största delen försvunnit genom
okynnet, som roat sig med alt lossa stenarna och
låta dem rulla utför bergets sidor. Från denna
böjd är en vidsträckt utsigt, emedan man bar
Kilsbergen och en stor del af Iljelmaredalen under
sig.
Skallgång kallas den allmänna jagt, som
austäl-les af bela menigbelcr mot rofdjur. Den sker
under kronobetjeningens och jägeristatens ledning,
och hvarje hushåll i orten ar skyldigt alt deltaga
deri. Den trakt, hvari vilddjuren förmodas
uppehålla sig, instänges af jägarne, som pä detta sätt
omringa djuren och drifva dem framför sig till
jagt-platsen. Sådane jagtplatser äro en gång för alla
bestämda, och skall anställes så snart rofdjur
visat sig, och personer, som äga kreatur, begära
skallgång. Jagtplalsen är fridlyst, sä atl ingen
äger rätt att fälla skog eller jaga i dess
grannskap. Skjulgevär brukas ej af alla närvarande,
utan blott af dem som befälhafvaren utsett; de
öfriga gå med spjut, yxa eller påk. Äfvenså är
plikt föreskrifven för oförsigtigt skjutande.
Skallaberget i Medelpad belyses, vid
sonimar-solståndet, bela natten af solen.
Skallsjü ett af annexen till Lundby
moderförsamling i Elfsborgs län, 2^ mil från Götheborg,
består af 33 J hemman, uppskattade till 313,033
R:dr, med en folkmängd af 1,430 personer och
en areal af 33,511 tunnl., hvaraf 7,660 äro sjöar
och kärr. Kyrkan är af sten och mer an 200
år gammal. Flera af Utfallska slägten äro här
begrafna. I sosknen ligga Floda säteri och
jern-manufakturverk, Näs säteri (se dessa båda ord)
och Högbohohn samt Örnebergs säterier, hvilka häda
böra under Floda. — En skans säges fordom ba
legat vid de s. k. Portarna i denna socken. Adr.
Götheborg och Lerum.
Skaliu. Med detta namn ha på Svenska
riddarhuset funnits tre adeliga ätter: Skälm i Finland, två
ätter, och Skälm af Karelen. Den äldsta af dessa
är den slägt, som en Kils Skalui tillhörde,
hvilken var Joban lifs tjenare; misstänktes, jemte
många andra, af Erik XIV, fäng>lades och lades
på sträckbänken, då ban bekände, troligen dertill
förmådd af plågorna, det Johans afsigt varit att
beröfva konungen lif och rike. Ilan blef sjelf,
tillika med flera andra, d. 1 Sept. 1563 af
konungens nämnd dömd frän lif och gods. Haas
son eller sonson introducerades 1627. — Den
andra, Skälm i Finland, Lar* till Röfvernäs, adlades
1461 af konung Christian I. En Claes S. till
Storgården introducerades I 6 $9. Han var dà
assessor i Åbo hofrätt. Sljernman uppgifver ätten
som utgången, men Rotblieb påslår, att den ännu
existerar. — Skälm af Karelen adlades med en
Johan Mattsson 1649; men ulan atl något
vidare uppgifves om booom. Ätten är ulgängeo.
Skalmeja socken, ett af annexen, till Synnerby
moderförsamling i Skaraborgs län, tj mil fråu
Skara, består af 16 hemman, uppskattade till
62,720 R:dr, med en folkmängd af 522 personer
och en areal af 3,495 tunnl., hvaraf endast 12
äro oländig mark. Kyrkan är af huggen sten och
har en vacker belägenhet. Inom socknen ligger
Häslhulta, 1 mtl. säteri, som i medlet af
1600-talet tillhörde en Lejonhufvud, hvilken sålde del
åt landshöfdingen Soop. En direktör Malm, som
i senare tider ägt det, bar der uppfört en
prydlig karaktersbyggnad af sten. Adr. Skara.
Skalp, i forn-Svenskan detsamma som slida.
Skalunda socken, annex till Rackeby
moderförsamling i Skaraborgs län, vid Wenern, 1 { mil
fiän Lidköping, beslår af I0£ hemman,
uppskattade till 48,140 R:dr, med en folkmängd af 312
personer och en areal af 2,314 tunnl., hvaraf
intet anses oländi°t. Kyrkan skall vara den äldsta
i orten. Det berättas, att invånarne pä södra
Dalsland baft sin gudstjenst bär, tilldess en gäng
16 båtar derifrån under en storm kantrade pä
Weucrn, hvarföre de hemmavarande beslöto alt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
