Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Serafimer-orden ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skam.
Skandinaviska sällskap. 547
bygga en egen kyrka. I socknen ligger Skaiunda
sätesgård, hvilken fordom tillhörde Upsala Öde.
Man har här anmärkt åtskilliga ålderdomslemningar.
Till sådana höra Skalenehogen, i form af en kägla,
14 famnar bog och 106 i omkrets nere vid foten.
Gräfningar äro här anställda, men utan att man
funnit något. En annan hög, liony Skjolms hug,
bar fordom varit ett tingsställe och många
fasle-bref äro här utfärdade. På Lindun, en holme,
betäckt med löfskog och för ortens invånare en
vacker lustplats om sommaren, synas lemningar af
ett slott. Stallet har varit vid sidan åt sjön. Pä
denna holme finnas ännu hjortar och rådjur. Den,
eller rättare den derä liggande borgen, intar ett
rum i historien. Då Folke och Carl Algotssöner
bade bortröfva| Svantepolk Knutssons dotter från
Lindön och derföre af den stränge Magnus
Ladn-lås dömdes till döden, måste do här undergå sitt
straff, på samma ställe, der våldet föröfvats. (Se
vidare Lindö.) Adr. Lidköping.
Skam betydde fordom äfven kort. Skamstund (en
kort tid). I Weslmanlandslagen säges: "Jak var
med bonda minum skæmber æn jak skoide, ok
vit vildum badben" (jag lefde tillsammans med
min man kortare tid än jag borde och vi båda
ville. Skamder död (en bastig, oformodad död).
Skam är fattig mans skada. I den af
Christoffer Grubb utgifna Ordspråksboken, gifves en
förklaring på delta ordspråk liksom på de flesta
andra. Denna förklaring är märklig nog såsom
betecknande forntidens i många fall skiljaktiga
åsigter från vara. Vi skulle i närvarande tid vara
benägne att tyda ordspråket pä den falska blygsel,
som afhåller den faltiga från del ärliga arbetet,
den lödiga omtankan eller den försigtiga
sparsain-heten, och förmår honom att ingenting företaga
till sin bergning eller förleda bonom att lefva
öfver sio förmåga. Grubb åter förklarar det
sålunda: "Om en fattig blyges all ligga, så måste ban
svälla." På den tiden (1665) var tigga icke
an-sedt med det förakt som nu. Det var nemligen
dä ojemförligt sällsyntare, utvägen tillgreps aldrig
sinnat än framlvungen genom den verkliga nöden,
som ej på annat sätt kunde hjelpa sig, och den
kristliga barmhertighet, mindre anlitad och
tröttad, var ej obenägen all bispringa hvar behofvet
tog henne i anspråk. Att denna åsigt icke
tillhörde Sverige allena, synes på Grubbs citationer
från Tyskan, der ordspråket finnes alldeles
ordagrannt, och från Erasmus af Rotterdam som
säger, att "den får frysa, som är för lat att ligga."
Det var då icke ett ok>nne, en vanart att anropa
medlidandet, ulan del ansågs för en dumhet, ett
bevis på lättja, att icke göra det.
Skamper nyttjades fordom i stället för amper,
sedan i detta ord, liksom i många andra, sk
blifvit utelemnade
Skandien och Skandinavien äro gamla
benämningar på Sverige och Norrige. De äro af
Romerskt, icke af inhemskt ursprung. Den förste
författare, som känner namnet Scandinavia och
Scandia är Plinius den äldre i sin Historia Nalnralis.
lian föieställde sig dessa länder såsom öar och
den belägenhet, han låter dem intaga, utvisar
tydligen en aning om Sverige och Norrige. Skandien
och Skandinavien ansågos för särskilda öar;
något senare visste geografen Claudius Ptolemæus
ifrån Eg)pten att berätta om fyra öar, soin
kallades de Skandiska. På folkvandringens lid talar
Jordanes i sin Göthiska Historia oin en stor ö,
Scanzia eller Scandia, och uppräknar en mängd
folk, som bodde der; bland dessa förekomma namn,
som häntyda på Svenska och Finska folkstammar.
Föreställningarna om dessa länder voro i hög grad
orediga; man icke blott gjorde ett land lill flere
och balfö till ö, utan sammanblandade äfven
norden med det östra Europa, Skandinavien med
Sky-tbien, hvilket egentligen betecknar nordöstra
Eo-ropa eller det land som nordboerne sjelfve kallade
Svithiod hin mikta eller stora Svithiod. Scaudinavia
och Scandia troddes vara öar norr oin Europas fasta
land, och detta åter föreställde man sig långt
mindre, än det verkligen är. Der de R>ska länderna
äro belägna, tänkte man sig ett haf, som skiljde
den nordliga kusten i samma riktning från vester
till öster som Medelhafvet, och i detta nordliga
haf ansågos de Skandinaviska öarne ligga. El t
ännu äldre namn på samma länder är Baltia, som
man äfven tänkte sig såsom eo ö i det Baltiska
hafvet, Östersjöns gamla namn. Från fremmande
historieskrifvare bar således det Skandinaviska
namnet inkommit i vårt språk och lilteralur såsom en
bistoriskt-poetisk benämning på Sverige och
Norrige. Politisk betydelse har det aldrig baft; eu
stat eller ett rike med namnet Skandinavien har
aldrig funnits.
Skandinaviskt sällskap kallas de föreningar,
som de senare ären blifvit ingångna så väl inom
som utom Skandinavien, för all verka i och för
den för Sverige, Norrige och Danmark
gemensamma nationalitetens utbildande. Dessa sällskapers
ändamål är just att utveckla känslan af en
nationalitet, icke Svensk, Norsk, Dansk, ulan
Skandinavisk. Deras grundsats är alt dessa trenne
nordiska stater utgöras af samma folk, och all
derföre den närmaste förening emellan dem bör
befordras. Denna grundsats fordrar dock icke
någon förening till ett enda politiskt samhälle, ty
den inre nationella enbelen kan finnas äfven under
särskilda regenter och i vissa fall olika
sambälls-inrättningar; men den fordrar en innerlig
förbindelse i andligt afseende genom litteraturens
ge-mensambet. Sällskapemas ändamål är således
närmast litterärt, och de hafva äfven verkat i denna
riktning. Det Skandinaviska sällskapet i Upsala
bar öfversändt en mängd Svenska skrifter till
Köpenhamn och derifrån erhållit dylika prof af
Danmarks nyare litteratur. Derigenom har
uppkommit ett Skandinaviskt bibliothek; genom denna
litteraturens gemensanibet och genom känslan att de
tre nordiska folken äro bröder af samma stam,
verka de Skandinaviska sällskaperna för
befordrandet af fred och förtroende emellan folken. Nar
Skandinaviska sällskap bilda sig i aflägsna länder,
hvilket skett t. ex. i Amerika, hafva de
naturligtvis äfven det särskilda ändamål all sammanhålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
