Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sk rif (penningar.
Skrock.
577
Skriftpenningar. Likasom Judiska folket gaf åt
presterna sin ande) i alla de offer de framburo, så
plägade ock de förslå kristna i stället för offer
medföra bröd och vin, då de skulle begå den
heliga nattvarden; men dessa gåfvor utbyttes
sedermera till penningar, soin användes till
presterskapets och de fattiges underhåll. Denna afgift, som
sålunda dels af ovana, dels af nödvändighet
uppkommit, skulle ingalunda emottagas som en
betalning för aflösningen, utan dels som en belöning
för prestens möda, dels som ett tecken af
åbö-rarnes välvilja mot sina själasörjare. I anseende
till det missbruk, som vantron och girigheten
deraf började göra, förspordes dock under Carl XI:s
regering öfver dessa då s. k. Dukpenningar
hvarjehanda klagomål, hvilka då gåfvo anledning till
åtskilliga kungliga förordningar, såsom först år
1688, att i dukpenningarnes ställe, skulle i de
församlingar på landet, der de varit brukliga,
pålysas fyra samledagar om året, nemligen de fyra
fäste- och bönedagarna, då efter böginessaus slut
offer i cboret skulle lemnas åt presterne; i
städerna deremot skulle nattvardsgästerna vid det
tillfälle, då de på fredagen eller lördagen sig till
nattvardens begående anmä|le, presten med någon
frivillig gåfva ihågkomma. Likväl, sedan bönderne till
konungen framfört klagomål öfver de nya
offerpenningarna, soin snart antagit karakter af
tvångs-afgifl, blefvo äfven dessa år 1691 afskaffade och
i deras ställe päskpenningarna fördubblade i de
församlingar, der tillförene varit vanligt att gifva
dukpenningar; dock sä, atl det skulle ske af fri
vilja, ej af tvång. Pä Gottland är dessutom
särskildt förordnadt, att den prest, som besvärar
någon, som vill gå till bigt och herrans nattvard,
skall böta 50 d:lr s:mt.
Skrifvare, Heder, en af Dackens förtrolige
vänner och underbefälhafvare, blef slutligen förrädisk
mol bonom, öfvergick till konung Gustaf, men
af-föll på njlt och blef gripen, och afrätlad år 1543.
Skrifvareberget i Sandby Ottung i Upland, är
ett berg fullristadt med runor, slingrade i band.
Skrock betydde fordom dikt, osanning, således
Skrokvt/ni (ett falskt vittne).
Skrock förekommer utaf mångfaldiga slag
öfverallt i vårt land, särdeles bland allmogen och de
iniodre upplyste, men ej så sällan spåras drag
häraf äfven bland de upplys|are. Det mesta skrock
hvilar ytterst på en historisk grund, och bar
oftast sin källa uti förut inom landet rådande
gudaläror, ty merändels blir en äldre, utrotad religions
satser och heliga bruk ämnen för skrock och
vidskepelse bland en yngre läras bekännare. De
urgamla sägnerna om Dvärgar och Nissar, små
listiga, i bergsskrefvor boende väsen, som finna sitt
högsta nöje uti att gäcka och narra menniskorna,
hafva troligen alstrats af forntida förhållanden
emellan landets ur-invånare och senare inflyttade
folkstammar. Äbäkiga Jättar troddes hafva sin
boning inuti bergen, och stundom dit till sig inföia
bortröfvade menniskor, hvilka då sades vara
bergtagna, och hvilka, någongång återkommande till
de sina, _vissle berätta om mångfaldiga underbara
saker och stora dyrbarheter, som de skådat bos
jättarne i bergen. Ett i den äldsta forntiden bär
i norden boende folk, Jotnarna, har väl till stor
del gifvit anledning till dessa sägner. Vissa träd
ansågos ganska heliga, hvilka man ej vågade fälla,
särdeles de uti södra Sverige på gamla
ättekummel ofta växande vårdträd, isynnerhet Hagtorn,
Almen och Flygrönnen. Den som nedhögg ett
sådant vårdträd, troddes blifva straffad med lamhet
eller någon annan sjukdom, hvarför de, ända in i
senare tider, äfven på skoglösa orter aldrig
fälldes. En Smålänning, som, i början af detta
århundrade, händelsevis råkat att af misstag
nedhugga ett dylikt träd, trodde sig hafva gjort s&
illa, att bao af förskräckelse blef stam för bela
sin tid. I Wärend omfamnar barnsängsbustran
ofta i sin nöd ett almträd, för att vinna lindring.
Flygrönnen tros änna allmänt böta en mängd
sjukdomar, men anses isynnerhet verksam mot all slags
förgöring och trolleri. Den bör då belst upptagas
S:t Hans afton, eller midsommaraftonen, Sannna
afton samlas äfven vissa örter och blommor,
hvilka anses då få en stor läkande kraft för både
menniskor och djur. Om dylika blommor
instickas mellan bjelkarna i stugan, en för bvurje
medlem af familjen, tror man sig, af den blomma, som
först vissnar, kunna förnimma, hvilken af husets
medlemmar först skall dö. Att beligbälla vissa
träd och växter är en lemning af de fordna
Jot-narnes Druidkult. Vid många djur äro äfven skrock
fästade. När bunden äter gräs och svinet drager
strå, anses det förebåda ondt väder. Då katten
tvättar sig bakom örat, eller tuppen gal om
natten, väntar man regn följande dagen. Om katten
slickar sina tassar, tros gäster komma till gården.
Göken tros med sina rop kunna uppenbara
kommande händelser, om man, stående under det träd
der ban sitter, rådfrågar bonom derom. Mänga
tro sig af eko kunna erhålla dylika
uppenbarelser, om de uppstiga på ett berg och ropa
derifrån. Östanvinden anses medföra sjukdomar.
Månens skiften iakttagas med mycken vantro. I ny
skall husbyggnad börjas, såning förrättas, slägt
anställas samt väfstol uppsättas, om arbetet skall
blifva lyckosamt, och i allmänhet anses allt, som
företages i ny, hafva bästa framgång, och det som
sker i nedan blifva mindre lyckligt. Så uttages
icke gerna lysning till äktenskap under nedan,
äfven inom de upplystare samhällsklasserna. I
nedan anses dock de träd böra fällas, som skola
användas till virke, då delta tros blifva starkare.
Nyårsnyet anses såsom särdeles märkligt. Den,
som håller penningar i handen, när ban första
gången skådar det, tros ej komma i penningebebof
under årets lopp. Om man vid dess
varseblif-vande uppslår en psalmbok, tror man sig af den
då uppfallande psalmen kunna sluta till huruvida
man det året blir gift, sjuk, död o. s. v. Af den
gamla nordiska Thorsdyrkan qvarlefva ännu många
spår, synnerligast uti södra Sverige, der
Ihorsda-gen anses märkligare än andra dagar. Då
begrafvas icke gerna några lik, inga brudpar vigas,
inga barndop bållas på en sådan dag. Den, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
