Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skurdgudar.
Skyddsafgift.
581
mångåriga utrikes resor, 1645 utnämnd till
slads-skrifvare i Stockholm. Var författare till den
ansökan, genom hvilken ofrälse stånden vid 1650 års
riksdag begärde kronogodsens indragning, samt blef
i och för denna sin åtgärd ganska förhatlig för
den bögre adeln, som önskade att, så vidt
möjligt var, aflägsna eo sä farlig man. Något
invecklad i Messeniernas sak, skiljdes ban derföre, efter
rättegångens slut, från stadsskrifvaresysslan och
utnämndes i stället 1652 till assessor i Åbo
hofrätt. Ilan undanbad sig flyttningen och lyckades
alt efter någon tid åter komma i drottning
Christinas ynnest, så att bon utnämnde honom till
assessor i kammar-kollegium, på det att ban, efter
önskan, måtte få qvarslanna i Stockholm. Axel
Oxenstjerna lagade dock så, att fullmagten aldrig
blef utfärdad. År 1654 uppdrog Christina honom
något slags inseende öfver hofhàllningen, men
äfven denna befattning kom ban aldrig att tillträda.
Konung’Carl Gustaf var honom mycket bevågen,
saml utnämnde honom 1655 till assessor i Svea
hofrätt, 165S till revisions-sekreteraref 1659 till
häradshöfding i Upland, samt uppböjde bonom 1660
till adlig värdighet med en gård i förläning. Den
efter Carl Gustaf följande förmyndare-regeringen
förflyttade bonom som landtdomare till Rlekinge
1666, hvari man spårar oviljan från 1650 års
riksdag. Afled d. 4 Dec. 1676. Ilan anses hafva
härstammat af den gamla adliga Skunckarnas
stämma från Jemtland, hvilken genom olyckliga
tidskiften kommit i förfall.
Skurilgudur, af fornnordiska ordet Skurdr, som
betydde skärning eller täljning, kallades de i träd
utskurna gudabilder, som under hedniska tiden
mångenstädes i norden uppsattes uti särskilda små
bönehus, vid allmänna vägar, på grindstolparna,
vid böndernas gårdar, o. s. v. De stora i templen
nppsatta gudabilderna benämndes icke skurdgudar.
Skurup, Stora, en sätesgård om I { mtl. i
Mat-tarods socken i Chrislianstads län, bar en vacker
belägenhet, god åker, äng och fiske. Gården
af-brann 1757 , men uppbyggdes genast ånyo. ilos
Gillberg ointalas: "Fordom bar här varit ett sä
starkt spökande på gården, att egaren.
Befallningsmannen Nils Stobæus, Julenatlen 1689 med allt
sitt Folck måste utflytta och söka sig annat
Boställe. Ehuru otroligt detta låter, så skall det
likväl så vara händt. Se Archi. Stobæi Person."
Denna nppgift är likväl gjord 1767!
Skurup|| socken, ett patron, pastorat af 2 kl. i
Malmöhus län, Lunds stift, Wemmenbögs bärad och
kontrakt, vid hafvet, 2 { mil från Ystad, består
af 52 ■ bemman, uppskattade till 251,950 R dr,
med en folkmängd af t,600 personer och en areal
af 7,059 tunnl., hvaraf 485 äro sjöar och kärr.
Socknen har till en del utmärkt god åker, men
mindre äng och någon skog. Åkerbruket bar här
uppnått en mindre vanlig böjd, hvilket får
tillräknas fosterlandsvännen Macklean, hvars egendom
Svaneholm (se detta ord) är belägen härstädes. Adr.
Ystad.
Skutillnvenuer, eller Skutullsvenner,
kallades bär under medeltiden de tjenare, hvilkas be-
fattning var att i förnämare hus uppassa gästerna
under större dryckeslag. Skutillsvennen bade hand
om alla dryckeskärl, iskänkte och bar dem omkring
till hvar och en. Benämningen bade sin uppkomst
från det fornnordiska ordet Skulill eller Skulull,
hvarmed betecknades ett litet rundt bord på en
fot, soin gemenligen brukade framsättas framför
hvarje person i dryckessalen, för att han derpå
skulle sätta sin bägare.
Skuttuiige socken, elt konsist, pastorat af 2 kl.
i Upsala län och stift, Bälings bärad och
Ulleråker kontrakt, 1 J mil frän Upsala, beslår af 62|
bemman, uppskattade till 219,758 R:dr, med en
folkmängd af 955 personer och en areal af 22,055
tunnl., hvaraf 1,500 äro sjöar och kärr. Kyrkan
är af gråsten och ganska gammal samt påbyggdes
1801 med elt prydligt torn. Inom socknen ligga
säterierna Tupen eller Bemersberg, som tillhört Axel
Oxenstjerna, och Ytlerby, båda temligen små, och
soin nu ägas af Upsala akademi. Det förra
uppgifves af Salvius (1741) att bestå af 6 örosland, och
del senare af 8 öres. Vid Ufvcrbo sätesgård, I
mtl., bar fordom varit en masagn. Här ligga till
större delen de s. k. Bàtinge mossar, utgörande
omkring 1,740 tunnl. vatlendränkt och nära
oduglig mark, men hvilka genom en i flera riktningar
företagen stor och kostsam utdikning, blifva mer
och mer gagnande, samt med tiden odlingsbara.
Den södra eller betydligare delen af socknen är
ett vidsträckt slättland, och enda hufvudnäringen
åkerbruk, men nordvestra åter, der Bälinge
allmänning till en del är belägen, är skogbeväxt,
stenbunden och glesare bebyggd, och afsätles
härifrån, utom något spanmål, ved och andra
skogs-elfekter på Upsala. — Allmogen bibehåller ännu
till en stor del sina förläders enkelhet och allvar
i klädedrägt, seder och bruk, är icke fallen för
lyx eller så kallad grannlåt, ulan begagnar till det
mesta hemväida kläder, och qvinfolken äro
allmänt utstyrda med stycke och mössa, såsom
deras förnämsta hufvudbonad. Vid deras större och
mindre samqväm, är det enda anmärkningsvärda,
att isynnerhet vid bröllop och begrafningar
vankas en myckenhet af maträtter, som fördröjer
måltiden till 3 à 4 timmar-, för öfrigt går det
mycket stilla och ordentligt till, sedan bränvinets
bruk mer och mer blifvit bortlagt, hvilket
isynnerhet inträffar med den uppväxande ungdomen.
På flera ställen i socknen finnas efter utseendet
mindre grafhögar, såsom de enda qvarlemningar
från forntiden. Adr. Upsala.
SkutÅn benämnes i sagan den å, vid hvilken
Svearne brände drotten Vanlands lik, och der de
satte bans bautastenar. Detla är det första
grafställe för en Svensk regent, som häfderna veta
att omtala.
Skyddüargirt kallas den skatt, som det åligger
hvar och en inbyggare i Sverige att årligen
utgöra endast för sin person, utan afseende på
yrke eller förmögenhetsvillkor, hvarföre den äfven
är lika för alla. Genom rikels ständers beslut vid
1815 års riksdag bestämdes att den förut vanliga
personliga skyddsafgiften skulle nedsättas och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
