Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skytte.
lige stiftaren af det parti, som sedan, under namn
af Skytteanska ligan, arbetade på nedsättandet af
Svenska högadeln. Mellan bonom och rikskansleren
Axel Oxenstjerna rådde någon tid en stark
spänning, och bans ovilja mot flera af de rådande
herrarne är nogsamt känd. En berättelse föreger till
och med att ban, vid Gustaf Adolfs tillträde till
regeringen, tillstyrkt den unge konungen att
fullfölja sin faders verk, och genom bela adelns
undertryckande, och indragningen af deras gods
upphöja sig sjelf till en fullkomlig envåldsberre. ilans
mycket omtalade adelsbat synes dock icke hafva
varit af någou särdeles betydenhet, ilan hatade
nemligen blott de förnämare ätterna, ej adeln i
allmänhet, i afseende på hvilkas fördelar och
anseende han ofta verksamt uppträdde. Utom sin
lärareverksamhet för Gustaf Adolf, har ban äfven
beredt sig ett odödligt namn såsom
vetenskapernas beskyddare. Upsala universitet räknar från
honom och Gustaf Adolf ett nytt tidehvarf. Han
var dess förste ordentlige kansler, och alltid
outtröttlig för dess bästa. Han gaf detsamma lagar,
och förökade antalet af dervid anställde lärare på
egen bekostnad, samt undersökte ofta, sjelf
närvarande, dess inre tillstånd. Det var också i
början af bans kanslerstid , som konung Gustaf Adolf
till Upsala akademi skänkte de Gustavianske
arf-godsen, hvarvid kanslerens gällande förord anses
hafva varit ganska verksamt. Tvenne år förut bade
ban sjelf inrättat den Skytteanska professionen i
Upsala. Hans nit för undervisningen sträckte sig
äfven till de mindre läroverken, för hvilka han
sjelf utkastade en plan, som ännu torde förtjena
uppmärksamhet. Hans äldsta dotter, Vendela Skytte,
ansågs för det lärdaste fruntimmer på sin tid.
ßland hans flera utgifna skrifter må nämnas:
Di-sertatio de mechanicæ Artis Prestantia; Problemata
ex Arlium Liberalium Fonlibus desumpla; Oratio de
Svecorum Gothorumque Vetustate et Fortitudine
mi-litari; Een kort underrijsning v t li hvad lionster och
Dygder en Furitehy Person skall sig öfva m. fl.
Skytte, Bengt, yngste son till den föregående
och dennes hustru, Maria Näf, föddes d. 30 Sept.
1614. Af sin fader erhöll ban den bästa
handledning i studier, och begåfvad med en god
fattningsgåfva, utmärkte han sig tidigt för ovanliga
kunskaper. Redan vid femton års ålder åtföljde
ban en beskickning till England, och blef der af
konung Jakob I slagen till riddare. Nitton år
gammal befordrades han till kammarherre, och sju
år derefter till kammarråd. Genom lärdom,
qvickhet och ett smidigt uppförande var ban just
skapad för drottning Christinas hof, der ban äfven
gjorde bastig lycka, sedan drottningen blifvit
myndig. Så blef ban 1646 landshöfding i Upsala; vid
1647 års riksdag var ban landtmarskalk, och 1648
utnämndes ban till riksråd. Samma är blef ban
kansler för universitetet i Dorpt. Derefter erhöll
ban i Helsingland och på Munsön betydliga
förläningar. Vid Amaranter-ordens stiftelse 1651 var
ban en ibland dem, som då af drottningen slogos
till riddare af denna orden. Det vacklande i
fadrens skaplynne och grundsatser öfvergick hos so-
Skytte. 583
nen till ett fullkomligt vingleri, länge doldt, men
slutligen afslöjadt. Än den trognaste slaf för
Christinas envåldsnycker, än i hemligt förstånd med
rörelsepartiet, var han tillika en lismande
framtidsman bos Carl Gustaf. Drottning Christina, lika
nyckfull i sin gunst, som Skytte var ombytlig i
sin tjensteifver, kom snart i ett spändt förhållande
till honom. Efter flera misshälligheter och derpå
följande förlikningar, kom drottningens bitterhet
mot bonom till fullt utbrott 1652, någon tid
sedan han hemkommit från en utrikes resa,
hvarunder ban haft tillstånd att besöka en Tysk
hälsobrunn, men tillika utan permission begifvit sig till
Konstantinopel. Under hans frånvaro upptäcktes
Messeniernes stämplingar, och den äldre Messenius
vidhöll ända in i dödsstunden, att Skytte, som flera
gånger visat sig fiendtlig emot drottningen och
regeringen, uppenbarat honom mycket af hvad hao
sedan meddelat åt sin son. Drottningen befallde
laga åtal einot Skytte, och deltog sjelf under
rättegången i första förhöret, som fördes med
mycken strängbet, men slutligen frikändes ban och
återvann Christinas förtroende, då han förmådde
benne befalla, att alla rättegångshandlingarna skulle
förstöras, utan att någon afskrift finge tagas af
dem. Han ingick åter i rådet, och lät der af
drottningen bruka sig som spejare på embetsbröderne.
Ilans anseende i det allmänna var dock numera
ganska ringa, och ban ansågs af många såsom en
opålitlig och falsk man, en både narraktig och
elak menniska. Saknande alla bättre, så väl
moraliska som religiösa gruudsatser, lefde ban utan
försyn i sedeslösbet och utsväfningar. Som ban
mycket arbetat för Carl X Gustafs upphöjelse på
thronen, användes han i början något af honom,
och ställdes i spetsen för underhandlingarna med
Kurland och Lithauen. Snart aftog dock
konungens förtroende, och ban sattes i overksambet.
Under Carl X:s sista regeringsår lefde ban i London,
dock icke i någon olfentlig egenskap, och efter
konungens död erbjöd ban sig att framföra
Svenska hofvets lyckönskan till den vid samma tid på
Engelska thronen uppstigne konung Carl den
Andre. Anbudet blef likväl ej emottaget, utan den
högtidliga beskickningen lemnades åt en annan.
Sedermera besökte ban flera ställen i Tyskland.
Efter alt, ehuru riksråd, icke på något sätt hafva
tjenstgjort, utan bela tiden vistats utrikes,
befalldes han återkomma till fäderneslandet. Först efter
långt dröjsmål och på förnyad, strängare kallelse,
infann han sig i Februari 1662 och började
deltaga i rådets öfverläggningar. Snart ledsnade man
dock der vid bans närvaro, och 1663 förordnades
ban till president i Wismarska tribunalet med
uppdrag att tillika vara rikets legat i Tyskland. Vid
samma lid utnämndes ban till lagman öfver
Ingermanland, men invecklad i flera rättegångar, och
under yrkan på lönetillökningar samt ersättningar
af mångfaldiga slag, qvarstannade ban framgent i
Stockholm, utan att tillträda dessa befattningar,
oaktadt erhållna förnyade befallningar. Han
tilltalades flera gånger skarpt inför rådet och ålades
alt göra afbön. Omkring denna tid blef ban
be-Del. III. 74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
