Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Skärma.
Skärthorsdag. 595
skyddsbref för Linköpings domkyrka. När Magnus
Ladulås år 1280 lät en sträng dorn öfvergå flera
af sin slägt och indrog deras egendomar, tillföll
äfven Skärkindsbus kronan. Några lemningar efter
en borg finnas verkligen på llermansbults ägor,
och den böga Saxbacken, som omgifves af
llalleby-sjön. I Hermanshults by bar under flera sekler
bott en bondeslägt, som förmenas härstamma från
Folkungarne och skall förvara flera permebref från
medeltiden. Den nedsjönk från sin höjd till
bond-klassen, när den blef för fattig att bestrida den
rusttjenst, som tillhörde frälsemän. Man har på
Lunnebjörke ägor år 1800 funnit en silfverkalk
med mynt från Krik den Heliges tid.
Skärma brukades fordom för skiika, ropa; hvaraf
beskärma sig.
Skärmtak voro ett slags forntida ofantliga
sköldar, oftast hopfogade af bräder eller bjelkar samt
betäckta med våta hudar, för att icke kunna af
fienden antändas. Dessa skärmtak, hvilka stundom
voro sä stora, att ända till hundra man kunde stå
derunder skyddade, framfördes gemenligen på
särskilda ställningar till foten af de fästen eller
murar, som skulle angripas, dä det aufallande
manskapet under dem sökte genombryta. Fienden åter
sökte och lyckades stundom att krossa
skärmtaken, genom nedkastade stora stenar, eller tända
eld på dem.
Skärnelden, af det gamla nordiska ordet Skära,
skira eller rena , på fornspråket äfven kallad
Skirs-taehlir, Skärslaeldir, troddes under katbolska liden
vara ett särskildt ställe, hvarest de afliilnas
själar en längre eller kortare lid efter döden skulle
uppehålla sig, för att, genom eld och smärtor,
rena sig från allt det onda, som ännu kunde
vidlåda dem ifrån deras jordiska lif, innan de kunde
blifva värdiga att inträda uti den eviga
saligbeten. Ju flera synder man bade på sitt samvete,
de-lo längre ansågs själen vara tvungen alt
dväljas i .skärselden. Deremot troddes att vislandet
derstädes kunde betydligt förkortas genom de
ef-terlefvandes böner, själaringningar och
själames-sor, och till följe häraf erhöllo kyrkor och
kloster ofta riku skänker af fromma personer, för
det att presterne och munkarne genom flitig bön
och messning skulle bereda någon kär anhörigs
snara befriande från skàrseldens plågor. Tron på
skärselden, eller, såsom den pä Latin benämnes,
Purgatorium, är ännu allmän inom alla katbolska
länder.
Skämtad, ett patr. pastorat af 1 kl. i Jönköpings
län och Wexiö stift, Wista härad och kontrakt,
2 mil från Jönköping, beslår af 72^ hemman,
uppskottade till 303,275 R:dr, med en folkmängd
af 2,180 personer och en areal af 22,842 tunnl.,
hvaraf 1,690 äro sjöar och kärr. Jordmånen är
fruktbar och består af lera och injelljord. Derinotn
ligger Landsjön, som genom Haiiaforss å utgjuter
sig i Wettern. Kyrkan var gammal och förfallen,
hvarföre den nybyggdes 181’J och försågs med
ett torn och slagur, samt ett orgelverk. Inom
socknen ligger Lyckis säteri med Drettinge (se detta
ord), hvars ägare bar palronatsiätt till församlin-
gen, och Säby sätesgård, 2 mtl., som fordom
tillhört Lyckås, men af vice presidenten baron
Köhler 1778 såldes till assessor Bråkenbjelm, som
der uppfört en vacker trädbyggnad. Gärden bar
en skön belägenhet och två goda trädgårdar. Vid
arfskiftet mellan enkedrottning Catharina Stenbock
och hennes syskon på Strömsholm d. 16 Maj 1584
tillföll Säby hennes bröder. — På Skärstads
ängen vid Lyckås finnas lemningar efter grifthögar
och på ttosgårds ägor ligger Wista kulle, ett högt
berg, hvarifrån man har en praktfull utsigt öfver
Wettern och Wisingsö. På kullens spets är i en
sten följande inskrift buggen: "Petrus Brahe Comes
in Wisingsborg. R. S. Drolzet. Anno 1671.
Några steg derifrån är en fyrkantig fördjupning i
klippan, som folket kallar: O/ferkällan, hvilken
aldrig uttorkar. På kullens södra sida är en i
berget djupt ingående, genom flera fornsagor ryktbar,
håla, öppen åt söder, men åt alla andra håll
begränsad af tvärbranta bergväggar. En ofantlig
ball, som fordom betäckte dessa väggar, bar vid
medlet af det sist förflutna århundradet blifvit
bortsprängd af skattsökare, som likväl der funno
ingenting. Wieselgren frågar: "Månne ej här
funnits ett Conclave Virginum för orlen?" På Wisla
kulle bodde, enligt sagan, en drake, vaktande en
stor skatt. Ban flög stundom ut, och genom den
öppnade jerndörren såg man då ett bord, hvarpå
låg en stor hund. Äfven säg man tvenne
trolljungfrur dansa der nära intill. Adr. Grenna eller
Jönköping.
Skärtliorsdag, i fordna tider stundom äfven kallad
SkärilagNlielifd, bar sin benämning af det gamla
nordiska ordet Skara, som betyder rena, feja,
emedan man på den dagen borde, såsom en beredelse
till påskhögtidens Grande, rena sig från den aska,
som man, till tecken af djup sorg, under
fastlagen haft strödd öfver sig. Som Kristus om
aftonen på skärlborsdagen instiftade den heliga
nattvarden, har det, så väl i äldre som n_\are tider,
varit ganska brukligt att på denna dag företrädesvis
gå lill skrift, och den bar länge i kristna
församlingen hållits för en beigedag. Bedan år 692
påbjöd kejsar Leo II dess firande såsom
kyrkobög-tid öfver hela kristenheten, och troligt är, alt
enstaka församlingar firat den ännu tidigare. I
Sverige har den på senare tiden upphört att hållas
helig, men betraktas ännu mångenstädes i
landsorterna såsom en lätthelgdag. Pä skärlborsdagen
invigdes under katbolska tiden högtidligen de till
gudstjensten hörande trenne beliga oljorna: då
skulle alla tvaga och rena sig, presterne rakade
sina hufvuden, altarduken aftogs och dammades
ren, sjelfva altaret tvättades med vin och vatlen,
kyrkogolfvet renskurades och helgonbilder samt
öfriga kyrkprydnader fejades och pulsades pä det
nogasle. Uti kristna församlingens första lider
anställdes på skärlborsdagen, hvilken bos de
gamla kyrkofäderne ofta benämnes "Kalkens
födelsedag", allmänna kärleksmåltider, eller s k. "Agapæ",
dä nattvarden annainmades under sång och bön,
allmosor utdelades, och, till tecken af kristlig
ödmjukhet, en tvagning anställdes of de fattiges föt-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
