Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Skara ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Slagbjörn.
Slagordning.
599
efter slafveriet öfven der småningom upphör.
Slafhandeln var redan förut förbjudeh, i sammanhang
med de traktater om dess utrotande, som Svenska
regeringen ingått med den Storbritanniska. I
Sverige får icke någon slaf finnas, utan om någon
sådan införes i landet, upphör bans herres
äganderätt, i samma stund den Svenska jorden beträdes.
Slagbjörn. Se: Biört..
Slngfulk (Palco Lanarius) hörer till roffåglarne
och är ofvantill gråbrun med rödbruna kanter; på
undra sidan hvit med bruna Oäckar. lien och näbb
äro blå; näbbbud och ögonkrets gula. Desslängd
är t fot 8—10 lum; är i Sverige mycket
sällsynt.
ülagrrediivif kallades här i Sverige under
kathol-ska tiden den qvinna, som, utan att vara laggift
hustru genom kyrkans välsignelse, förde en
förtrolig sammaolefnad med någon man.
Slagga betecknade fordom: skrapa ihop med rätt
och oratt.
Slagbecb, Didricb, af Svenskarne kallad
Didrik Slagliök, till börden en Westfalisk
bondson och sedan någon tid barberare eller fältskär,
Jyrkades genom elt smidigt och listigt väsende
ställa sig synnerligt väl in bos Holländska
qvinnan, moder Sig b rit, hvilken var Christian Tyranns
rådgifverska i de flesta mål, och vann derigenom
snart äfven nämnde konungs ynnest. Smickrande
dennes herrsklystnad och våldsamma böjelser,
innästlade ban sig allt mer och mer i den grymme
regenten» innersta förtroende, så att ban blef bans
skriftefader, hans hemliga råd och andra hand, en
tjenare lik sin berre. Då efter Stockholms
eröfring, konung Christian rådgjorde med sina
förtrogna om hvilka mått och steg, som voro de
lämpligaste att företaga emot Svenska rådet och
rikets förnämste herrar, yttrade Slagbecb:
"Sveriges rike och dess råd äro bannlysta utaf den
helige fadern; och kättare, såsom de alla äro, må
ingen bålla tro och lofven. De hafva förgripit
sig mot den heliga kyrkan, thy kan dödsdom utan
omsvep dem alla, såsom det konungen bä*t
behagar, öfvergå; konungen bar nemligen väl gifvit
förlåtelse och låfvat glömska för sin egen person,
men på påfvens o< h kyrkans vägnar har han
hvarken gifvit eller kunnat gifva ett sådant löfte"; och
denna mening antogs. Efter Stockholmska
blodbadet förordnades Slagbecb till ståthållare på
Stockholms slott, blef kort derefter utnämnd till biskop
i Skara, och 1521 erkebiskop i Lund. Dä Gustaf
Eriksson började sitt befrielsekrig, drog Slagbecb,
tillika med Gustaf Trolle och Jöns Beldenacke, i
spetsen för 0,000 man, upp till Dalarna, för att
qväfva upproret straxt i dess början. Danskarne
blefvo dock slagne vid Rrunbäcks färja, då
Slagbecb flydde, först till Westerås, och sedan, efter
slaget vid Rolundsäs, ännu längre undan, ända till
Stockholm. Försedd med konung Christians
uppdrag att föra hela regeringen i Sverige, fick ban
dock föga styra här. Stolt och högmodig, samt
dertill lömsk och grym, hatades ban så väl af
Danskarne, hvilka trodde att upproret förnämligast
var rigtadl emot denne man, och att det skulle af-
stanna om ban straffades, som ock isynnerhet af
Svenskarne, hvilka i bonom sågo uppbofsmannen
till Stockholms blodbad. Föremål för allmänt hat,
och numera, sedan det började gå så olyckligt,
äfven för konungens missnöje, fängslades han
ändtligen samt fördes till Köpenhamn, der ban
lagfördes för mänga begångna skälmstycken, och d. 24
Jan. 1522 på Christian Tyranns befallning
afrättades, lefvande å båle brand.
Slagbecb, Henrik, af Svenskarne kallad
Henrik Slagliök, troligen en slägtinge till den
bekanta Didrik Slagbök, nämnes som en af konung
Christian ll:s höfvidsmän pä Stockholms slott, då
Gustaf Eriksson började sin uppresning, till hvars
qväfvande ban afsände några fartyg ined manskap
och lifsmedel till Weslerås. Han deltog sedan i
Stockholms dagtingan, då ban, jemte de öfrige af
besättningens höfvidsmän, under de Lybske
råd-herrarnes bemedling, erhöll af Gustaf Wasa det
kapitulationsvillkor, att fritt få lemna staden med
vapen och lösören, så många de kunde föra med
sig, och öfverföras till hvilken Tysk bamn de
sjelfva åstundade, emot löfte att på tvä månaders
tid icke deltaga uti några fiendlligbetcr mol Sverige.
SlagliOken eller nitritken hörer till
roflaglar-na, är stor som en höna, bar starka gula fötter,
är askgråbrun på öfre kroppsdelarne,
bvitspräck-lig på magen och undre lifvet, förekommer
sällsynt hos oss och håller sig då i skogiga och
sumpiga trakter; flyger vanligen lågt och långsamt,
samt lefver af de stickande insekterna, såsom
bumlor och bin, men äter äfven ödlor och
grodor m. m.
Slagbrut. I kongl, krigs-vetenskaps-akademiens
handlingar och tidskrift 1833, !:sta häftet,
förekommer en artikel om Slagkrutsaiitaridiimyens
an-vandande titi krigsbruk, hvilken på ett afgörande
sätt synes visa slagkrutsgevärens företräde
framför flintgevär. De försök dermed som anställts
vid de Hannoverska infanteri-regementerna hafva
lemnat det resultat, att !:o under vanliga
förhållanden flintlåsen klicka 20 gånger oftare än
slag-kruts- eller perkussions-låsen; 2:o under en längre
fortsatt skjutning klicka de förra 64 gånger
oftare ån perkussionsgevären; 3:o under häftigt regn
har, efter ?:de flintgevärsskotlet, eldenej mer
varit möjlig, dä under en bel timmes skjutning
perkussionsgevären blott eo gång klickat; 4:o om
gevären utsättas för väta, dels laddade, dels
oladdade, klicka flintgevären två gånger oftare än
perkussionsgevären.
Slagordning utaf flera olika sätt förstodo redan
våra hedniska förfäder att anordna, efter som
lämpligast befanns vid hvarje särskild strid. Den mest
beryktade slagordning, var den af Harald llildetand
begagnade så kallade Svinfylking, då bären
uppställdes på det sätt att den bildade liksom en kil
eller vigge. En äldre uppställning var att alla
krigarne samlade sig oti särskilda flockar, hvilka
benämndes Fylkingar eller llundari, inom hvilka
alla till samma slägt börande eller närmast
hvarandra boende kämpade hvar för sig. Flera
fylkingar bildade tillsammans en ». k. Sveit. När
Del. 111. 70
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
