Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Mnottra.
Snottra (mvth.), en af Asynjorna. Prosaiska
Eddan uppgifver benne såsom vettets och klokbetens
gudinna och säger, att hvarje man eller qvinna
som var klok och förståndig kallades Snotr. Ling
har dock i sitt herrliga poem Gylfe, betraktat
Snottra ur en belt annan synpunkt. Han kallar
benne skämtets glada gudinna, och säger, alt bon
var alldeles för yr, för att ett ögonblick kunna
sitta stilla. Detta tyckes strida mot ordet
förståndig, som Eddan nyttjar.
Siiux- och Tobalinfabriherna i Sverige
utgjorde är 1842 ett anlal af 82, vid hvilka
tillverkades 2,450,918 skålp:d snus och 1,693,446
skålp:d diverse sorter tobak, till ett sammanlagdt
värde aT 1,206,722 R dr. Den största
fabrikationen bedrefs af Th. A. Aspelin i Stockholm med
en tillverkning af 614,699 skàlp:d, dernäst af J.
F. Ljunglöf, äfven i Stockholm, med 500,934
skålp:d, samt af P. C. Rettig i Celle med 344,000
skàlp:d.
Mnårestacl* socken, ett af annexen till Balkåkra
moderförsamling i Malmöbus län, vid hafvet, J
mil från Ystad, består af 18’ hemman,
uppskattade till 87,875 R:dr, med en folkmängd af 612
personer och en areal af 2,245 tunnt., hvaraf
endast 6 äro kärr eller oländig mark. Socknen bar
i allmänhet god åker och äng, småskog och
torfjord. Adr. Ystad.
(juareatHil* säteri, numera Charlottenburg i
ofvannämnda socken, består af 4 g mtl., har en
betydlig åbyggnad af korsvirke, mycken och god
åker och äng, ansenlig skog och lorfjoid, lyder
under Marsvinsholm Vid södra sidan af
Snårestads kyrkomur finnes en stor ättehög, hvarom
berättas, att en kämpe, benämnd .Sigurd Snåren
Sven, der skall vara begrafven, sedan ban stupat
i enviget mot en annan stridsman vid namn Kämpe.
Bfler den förstnämnde skola Snårestads gård och
socken ha fått sina namn.
Mnfiehbauliar. Sådana finnas lägrade på mycket
olika höjd, såväl vid stränderna af Östersjön, som
Vesterhafvet. Vid Östersjösidan träffar man dem
på en höjd af nära 100 fot öfver hafsytan och
vid Vesterhafvet träffas sådana, soin ligga 350
fot högt öfver hafvet, och dessa hufva dock alla
tillkommit under hafsytan. Man bar anmärkt, att
af de snäckbankar, som äro lyftade ur
Vesterhafvet, bestå de öfverst liggande och således de,
som först uppstigit ur vägen, af sådana arter
eller former, som nu lefva i den kallare zonen,
såsom vid Grönland och Spetsbergen; de nederst
liggande af arter, hvilka nu lefva i det haf, som
sköljer samma bergs fot, och de medlerst liggande
äro blandade af arter, som tillhöra både
spetsbergens kallare zon och Skandinaviens mer
tempererade. Professor Nilsson, efter hvilken vi
anföra detta, anser dessa fakla tala för den åsigten,
alt de norra traklerna af Skandinaviska vallen
småningom höjt sig och i en förhistorisk lid
måhända varit belt och hållet försänkt under
hafsytan och kanske betäckt af is, men alt dessa
snäckbankar efter band afsatt sig på sidorna 8f
de ur hafvet småningom uppstigande bergen. Då
Sntt|ilogen. 611
det deremot genom erfarenhetsrön blifvit
ådagalagdt, att de sydliga trakterna af Skandinaviska
vallen alltmera sänka sig, så synes denna
omständighet i förening med flera geologiska och
zoologiska dala bevisa rigtigheten af den förmodan, att
Skåne fordom varit landfast med Tyskland och
utgjort den stora Germaniska kontinentens norra gräns.
Sntick-klflrVer, Illa och <jiul, jfr. Luzern
(Vedicago). Den senare arten äfven kallad
Linnés Höfrö (M. falcata) förekommer äfven vild i
Sveriges sydligare land-,kaper och synes särdeles
passande som foderväxt i kalk- eller mergelballiga
trakter, der den länge kan bibehålla sig på samma
plats och lemna dubbla skördar årligen.
HiiSickor benämndes ett slags forntida långskepp,
hvilka bade böga både fram- och bakslammar,
samt således en viss likhet med en snäcka. På
dem brukade man stundom äfven transportera
hästar Under medeltiden kallades ett slags
krigsfartyg, af omkring 80 lästers drägligbot och
bemannade med cirka 30 man, äfven snäckor.
Snärrinse härad i Westerås län mellan städerna
Westerås och Köping, består af socknarna
Munktorp, Svedvi, Ramnäs, Sura, Kolbäck, Rytterne,
Säby och Berg, utgör tillsammans 369 J hemman
uppskattade till 1,866,133 R:dr, med en folkmängd
af 10,630 personer och en areal af 142,769 tunnl.,
hvaraf 5,040 äro sjöar och kärr. Detta härad
utgjorde fordom Strömsholms län. Här finnas väl inga
egentliga bergssträckor, inen deremot liera insjöar
och vattendrag, hvaribland förnämligast
Kolbäcksån; med hvilken de flesta vattenverk i trakten
drifvas. Jorden är god och skogarna tillräckliga.
Utgör med Tubundra och Siende härader en
lagsaga under Svea hofrätt.
Snäppan (Totanus) hörer vill Vadaresläglet, med
böga men spensliga ben och lång bals, framtårna
dels skilda, dels förenade ined half simhud.
Snäpporna hafva smal näbb och baklän rör vid
marken blott med spetsen De äro flyttfoglar.
tonü ilen ràuuile uppgifves i den gamla
fabelaktiga berättelsen Fundin lloregr såsom den fjerde
regenten af en diktad urgammal nordisk
konungaätt, hvilken, efler stamfadern Fornjoter, blifvit
kallad den Fornjolerska, och hvilken skall hafva
herrskat öfver nordlanden före Odins bitkomst. Snö
den Gamle angifves der såsom en son till Froste
Jolin| (Isberget), saint fader till Thorre (Torr frost)
Drifva, Fönn (kram snö) och Mioll (lös snö).
SiiUkoiiuiisjen. Denna benämning tillades
spefullt konung Gustaf II Adolf, dà ban först
uppträdde alt dellaga i trettioåriga kriget, af hofvet
i Wien och kejsarens anhangare. Man skämtade
bland bolTolket öfver den obetydlige konungen frän
norden, som började våga en kamp mot sjelfva
Tysklands mäklige och segerrike kejsare.
Sno-vwjestàlel, sade man, tycker sig vara bält stort,
och starkt, men det skall försmälta till intet, då
det kommer närmare den södra solen.
SiiMplOiieii. Denna benämning brukade konung
Gustaf II Adolf ofta på skämt gifva d<-n tappre
Ake Tott, hvilken, som konungen sade, alltid
skulle gå förnt och rödja vägen för de andra.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
