Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Soldater.
Soldater.
619
egen utrustning ville tjena antingen till häst eller
fots, och derigenom visa, "att Göthanamnet ej
alldeles vore förqväfdt i deras hjertan."
Utskrif-ningarna, verkställde dels efter mantalet, dels
efter gårdatalet, utgjorde dock under denna och
följande tiden den förnämsta källa, hvarur arméen
rekryterade sina leder och ersatte lidna förluster.
De oupphörliga krigen kräfde alltjemt nya offer;
och med bebofvens tillväxt samt den förfärliga
åtgången på folk uppstå nya, förut okända
benämningar Det är från denna krigiska tid, som man
får höra omtalas frälse- orh presteknektar, då
rikets tvenne första stånd, hvilka eljest voro
befriade från utskrifning, måste deri deltaga för
sina underhafvande; sköldknektar, så kallade af den
sköld och hjelm, hvarmed de voro bevärade, och
hvilka öfvergingo på dem sjelfva och deras
efterkommande, hvarförutan de ätnjölo frälsefribet för
sina gårdar, samt bergslags- och fogde-fennika,
hvilkas bemärkelse ligger i sjelfva orden. Men
jemväl på den personliga friheten och rättigheten
alt försvara sig sjelf ägde ulskrifningarna ett
väsendtlig! inflytande; och lagarna utvisa idetia
afseende märkvärdiga tecken (ill stränghet. Redan
i 1569 och 1617 års adelsprivilegier påbjöds, att
adeln, hvars landtbönder inom en mil från
sätesgården, eller den så kallade fredsmilen, endast i
nödfall skulle till krigstjenst utskrifvas, icke
ägde rätt all i ofrerilig tid försvara mera folk på
deras bemman, än som nödvändigt behöfdes,
hvarefter detta stadgande jemväl utsträcktes till
presterskapets nödtorftiga folk. Redan i kongl
förordningen d. 4 Jan. 1 577 bade man vid
utskrif-ningarna följt den grundsats, atl lösa personer
borde först uttagas till krigstjenst, tilldess 1635
àrs riksdagsbeslut skärpte del la stadgande ända
derhän, att sådane personer skulle oskrifne vara
förfallne till knektetjcnst. Den oriktiga åsigten
alt anse krigstjenst såsom ett straff förekommer
ännu i 1798 års krigsarliklar och
värfningsstad-gsn d. 7 April 1802, enligt hvilket senare lagrum
ej allenast lösdrifvare och ur tjensten vräkte eller
tjensllöse betjenter och drängar voro förfallne till
krigstjenst, utan äfven bandlverksgesäll, som inom
14 dagar icke inställt sig i arbete bos mästare;
betjent eller dräng, som under förbuden tid
anträffades å näring, källare eller gästgifvaregård;
och gällde detla äfven för händt verksgesäll, som
tredje resan i lika måtto sig förbröt, äfvensom
för afsigkomne borgare, saml för torpare, betjent
eller dräng, som vållat all ban ej blifvit i mantal
skrifven. Genom kongl, brefven d. 8 Sept. och
d. 13 Okt. 1824 upphäfdes omsider dessa
föreskrifter." Huru man i Gustaf Adolfs tid gick
tillväga vid utskrifningen synes af konnngens full—
magt d. 12 Febr. 162 7 för
utskrifnings-kommis-sarierne, enligt hvilken bönderne borde
sammankallas häradsvis, tillika med presterne, krigsfolket
och kronobetjeningen. På ntskrifningsdagen skulle
kommissarierne, sedan de uppläst sin fullmagi och
efterfrågat om alla voro tillstädes, af presten
emottaga en af honom på förhand, med biträde
af länsmän och sexmän, upprättad rulla på allt
manfolk af 15 àr och derutöfver, och sedan
bä-radsnämnden salt sig, hvarigenom det bela antog
ett mera folkmessigt utseende, skulle allmogen
indelas i rotar, tio skatte- och kronobönder och tio
frälsebönder i hvar rote. I roteskrifningen skulle
man ej gå efler det förut brukliga hemmantalet,
utan efter mantalet, hvilket i allmänhet betyder:
efler antalet af bushåll, ehuru det ibland
utmärker antalet af manspersoner. Den utskrifne borde
vara frisk, stark och manbaftig, så alt ban, "när
så behof göres, dristade sig till alt se en vred
karl under ögonen", saml ifrån 18 till 30 år och
deröfver. Rondens drängar skulle först utskrifvas;
och borde den, som ägde större hemman, sä
mycket som möjligt förskonas. Konungens
mönster-herrar allenast ägde att tillåta lejning, hvilken
året derpå belt och hållet afskaffades. Under
Gustaf Adolfs tid lades grunden till indelningsverket;
och Vester- samt Öslerdalarne ingingo då
ordentliga knektekontrakt med konungen för att slippa
utskrifningen. Dock upphörde ulskrifningarna ej
fullkomligt förr än i Carl XI:s dagar.
Svenska arméen utgöres nu för tiden dels af
ständiga trupper, beslående af indeldt eller
värf-vadt manskap, dels af reservtrupper, hvartill höra
extra roteringen och beväringsmanskapet. Vid
värfvade arméen är rekryteringen ställd på
passevo-lans, vid den indeldta deremot tillbör det
rust-och rotehållare alt sjelfve, eller genom andra,
le-ga folk till ersättande af lediga nummer, saml
sinsemellan öfverenskomma om det lindrigaste sättet
att rekrytera. Från värfning äro vissa personer
befriade, såsom bruksfolk, arbetare vid fabriker,
inanufakturier, boklryckerier, skeppsvarf, sjöfolk.
Hvarje Svensk mansperson, emellan 18 och 30
år, af god frejd och kroppsstyrka, utan lyten och
bräckligbeter, minst 5 fot 7 tum lång, anses
såsom mönstergill karl och får bibehållas till fyllda
55 år. Vid antagandet undfår soldalen af
rust-och rotehållare ett visst belopp i penningar för en
gång, under benämning lega, sedan bau vid
re-kryteringsmötel blifvit godkänd. Vid några
rege-menler utgår legan i kreatur eller persedlar;
hvarföre ock, i kompanichefens närvaro, kontrakt
emellan rust- och rotehållaren samt rekryten böra
upprättas. Tiden, inom hvilken lediga nummer vid
indeldta arméen skola fyllas, är i allmänhet
fastställd till 6 veckor, högst 3 månader. Vid
åtskilliga regementer sker rekryteringen efter skaf.
Manskapels vid indeldta arméen antagando och
in-skrifvande sker vid rekryteringsmöte.
Regementschefen öfverenskommer derföre med landshöfdingen
om termin och ställe för delta möte, hvarom
rust-och rotehållare genom landshöfdingens kungörelse
underrättas. Rust- och rotehållare få sjelfve
eller genom ombud dervid närvara; och lyda de i
öfrigt endast under konungens befallningshafvande,
genom hvars allmänna kungörelser de om sina
skyldigheter underrättas. Vid utbrott af krig bör
indeldta arméen kompletteras; men
rekryteringsskyl-dighelen upphör under den tid kriget påslår, och
vidtager deremot efler ålerställd fred 3 månader
efter det trupperne återkummil lill sin hemort.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
