Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
626
Soop.
Sorunda.
Nerike med Nora och Lindes bergslager, samt 1654
tillika landshöfding öfver Wermland. Utnämndes
1657 till riksråd. Blef 1660 kammar-råd,
sedermera president i reduktions-kollegium, hvarifrån
han 1663 åler fick afsked; derpå guvernör öfver
drottning Hedvig Eleonoras lifgeding och 1667
lagman i Östergötbland. Afled d. 1 Dec. 1679
Soop, Carl, en broder till den föregående,
föddes 1621. Företog 1641 vidlyftiga utrikes resor
och blef, efter återkomsten till fäderneslandet,
drottning Christinas kammarherre 1645, samt fick
följande året åtfölja grefve Magnus Gabriel De la
Gardie pä dess ambassad till Frankrike.
Ulnämn-des 1651 till drottningens öfver-kainmarherre, och
1652 till enkedrottningens marskalk, samt blef
1654 riksråd. Vid drottning Christinas afresa frän
Sverige beledsagade ban henne till Hamburg, oih
förordnades, efter hemkomsten, af konung Carl X
Gustaf alt, såsom särskild ledamot i
kammar-kollegium, bevaka kronans rätt derstädes. Afled 1655
uti en ålder af blott 64 år.
Soop, Krik, utmärkte sig vid flera tillfällen
under Gustaf II Adolfs krig uti Polen och Tyskland,
i spetsen för Westgötha regemente. Ar 1627 vid
Dirschau, då vid ott tillfälle Polackarne gjorde ett
så häftigt anfall, att alla Svenska ryllareboparna
veko tillbaka, hejdade Soop med sina Westgölliar
fienden, och gaf derigenom de andra tid att sansa
sig och förnya striden Till belöning för denna
tappra bedrift, slog konungen honom om hösten
samma år pä riksdagen, i ständernas närvaro, till
riddare. Unns märkvärdigaste bragd var dock, när
lian, i,Juni månad 1621, lyckades att rädda
Gustaf II Adolfs lif. Konungen hade, under en
mindre träffning vid Weissenburg, råkat alt blifva
omringad af fienderne, och var nära att erhålla
dödshugget af en kroat, som med ena banden höll
fast konungens högra band och med den andra
böjde sin sabel öfver bans hufvud, då den tappre
öfverste Soop framsprängde på sin häst, sköt
kroaten genom bröstet, och befriade konungen.
Soop, Carl (»ustaf, friherre till Limingo, en
son af riksrådet Gustaf Maltsson Soop, var
drottning Hedvig Eleonoras kammarherre, och blef 1707
landshöfding öfver Skaraborgs län. Afled 17! I,
och med honom utslocknade den friberrliga
Soo-piska ätten. En annan friherrlig ätt börjades och
slöts med general-majoren och guvernören uti
Riga, Krik Soop, som blef friherre 16S7 och dog
är 1700, och var en son af landshöfdingen öfver
Jönköpings län, Knut Hansson Soop till Bronäs.
Soop, ,Åke, en son af kapitenen Hans Åkesson
Soop, föddes d. 26 April 1682. Skref sig herre
till Intorp, Attarp, Rustorp, Jerstorp, Björneberg
och Olshammar. Blef 17 10 häradshöfding på
Gottland; 1718 häradshöfding i Jönköpings län; 1721
assessor i Götha hofrätt och 1732 lagman i
Skåne och Blekinge. Erhöll 1747, på begäran,
afsked, och dog d. 14 Nov. 1 748.
Sor eller Saur på Håga, eller at Ilangi, nämnes
såsom en forntida Svensk småkonung, om hvilken
en gammal skald, vid namn F.rpur Lutande,
hvilken för ett begånget dråp blifvit förklarad frid-
lös, säges hafva författat ett qväde, som ansågs
så förträffligt, att ban derför erhöll nåd och
såmedelst räddade sitt lif.
Sorg betalar ingen skuld, ett forntida
ordspråk åsyftande att varna för det modlösa
öfverlemnandet åt sorgen ulan verksamhet, utan
bemödande att godtgöra den lidna förlusten. Att de
gamle äfven förstodo den verkliga djupt gripande
sorgens betydelse, visar emellertid ett annat
ordspråk : Sorgfullt hjerta lider inlet skämt.
Sork, i gamla Svenskan detsamma som mullvad,
kallades äfven mullsork. I Skåne och på Gottland
betyder ordet: gosse.
Sorsele socken, ett s. k. Lappmarks-pastorat i
Umeå län och Hernösands stift, Lappmarkens
fögderi och Westerbottens första kontrakt, 20 mil
N.V. från Piteå, består af 8hemman, men
hvilka hos Forsell icke hafva något
uppskattnings-värde. Folkmängden uppgifves till 905 personer
och arealen till 1,270,427 tunnl., hvaraf 98,000
äro sjöar och kärr. Församlingen var fordom ett
annex under Lycksele, men har i senare tider
blifvit skiljd derifrån. Sorseles kyrka, byggd 1742
och reparerad 1791, ligger på en ö i
Windel-elfven. Den förste presten i socknen var en Lapp,
kallad Herr Henrik, som tillträdde 1691, men dog
redan följande året. Hans efterträdare. Lars
Ran-gius, var äfven en Lapp, som öfversatte Nya
Testamentet på Lappska. Hans manuskript förvaras
på Upsala bibliothek. Schubert berättar, att då
ban besökte orten, voro kornministerns lönevillkor
30 tunnor spanmål och 23 R:dr 16 sk. B:ko i
penningar, utom 8 R:dr för sina båda fjällresor.
De lära dock i senare tider blifvit förbättrade.
Pastoratet räknas af Laestadius till de- belt och
hållet Lappska, d. v. s. till dem, der
kyrkoherden, fur att förrätta sitt embete, måste grundligt
förslå och tala Lnppska språket. Adr. Umeå.
Sorunda moderförsamling med Tliorö annex, elt
regalt pastorat af 1 kl. i Stockholms län och
Upsala stift, Sotbolms biirad och Södertorns
kontrakt, 5 J. mil från Stockholm vid saltsjön, består
af 87 J hemman, uppskattade till 418,507 R:dr,
med en folkmängd af 2,438 personer och en areal
af 34,460 tunnl., hvaraf 1,550 äro sjöar och kärr.
Kyrkan tros ursprungligen vara byggd af
Folknnge-släglen, som bott på Folloäs eller Folkuaganä*,
och sedan 1410 förbättrad af riddaren Johan
Halfvarsson, samt derefter af Bååt-slägten. Hon
skadades illa af åskan d. 12 Maj 16b9, men
återställdes genast Här bar riksrådet Erik Fleming
till Lais ett präktigt grafcbor, och
riksskattmä-staren Seved Bååt ett annat. I socknen ligga
Fituna, Follnäs (se dessa ord), Aska, £ mtl ,
Bill-sia, ti-mtl., Fogelsta, 2 mtl., Harhamia, mtl.,
samt Hera andra större och mindre egendomar.
Folket i denna socken bar icke det bästa namn
om sig, åtminstone i Stockholm, hvartill likväl
torde få anses som en väsendtlig orsak, att det
gjort till sitt hufvudsakliga näringsfång oloflig
skogshuggning på allmänningarna och
timmerhandel pä stadens torg med alla de olater, som
kun-na åtfölja både åtkomsten och sjelfva handeln.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
