Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sparre.
Sparre.
633
d. 3 Dec. 170S och uppkallad efter sin morfader,
Fabian Wrede, blef 1731 löjtnant, 1744
ryttmästare, 1747 öfverstlöjtnant vid Westgötba
kavalleri, 1748 R. af S. O., 1749 öfverste för
Westgötba kavalleri, 1760 general-major, 1768
president i krigskollegium och K. af S. O., samt 17 70
öfverståthållare i Stockholm och riddarbusdirektör.
Dog d. 19 Jan. 1772. lian berömmes för
duglighet och belefvenhet.
Sparre, Clm, grefve till Söfdeborg, son af
amiralen friherre Gustaf Adolf Sparre och fru
Elisabeth Stjernscbjöld, föddes d. 6 Jan. 1673.
Förde redan ung, såsom kapten vid flottan, en Svensk
konvoj på Portugal och Spanien och afgick 1700,
såsom scboutbynacbt på skeppet Wenden om 80
kanoner med en del af flottan till Sundet. Blef
amiral 1712. Seglade 1715 med Svenska flottan
till Riigen, der ban med de Danska höll en skarp
träffning, hvilken konungen sjelf frän stranden
åskådade, och som förskaffade honom dennes
synnerliga loford. Vid 1719 års riksdag var ban en
ifrig förfäktare af flottans bästa och föreslog att
åtskilja amiralitetsstaterna i Stockholm,
Carlskro-na och Götheborg. Blef samma år utnämnd till
riksråd, öfver-amiral samt president i
amiralitets-kollegium. Den 24 Maj 1719 hölls under hans
öfverbefäl den för Svenska vapnen högst ärofulla
striden utanför Sandhamns-skären mot en
mångdubbel fiendtlig styrka. Med anledning af en
härunder uppkommen rangstrid med Engelske
amiralen Norris, blef Sparre rappellerad för visad
alltför stor eftergifvenhet, men förklarade sig och
återfick befälet följande året. Rappellerades
likväl snart på nytt. Dog d. 25 April 1733.
Sparre, Pelir Ceorg, grefve till Söfdeborg,
sonsonsson till den föregående och sonson af
amiralen och presidenten i amiralitets-kollegium
grefve Erik Arvid Sparre, föddes d. 4 Maj 1790. Blef
1807 fänrik vid Kronobergs regemente och deltog
åren 1808 och 1809 uti expeditionen till
Gottland samt flera smärre strider i Finland. Gjorde
vinterkampanjen pä Åland, reträtten isvägen öfver
hafvet till Sverige och expeditionen till
Wester-bolten, der ban vid Sävar blef svårt blesserad och
erböll tapperbetsmedaljen. När kriget 1813
utbröt, anställdes ban såsom brigad-adjutant hos
öfverste llederstjerna och bevistade i denna
egenskap Hamburgs bombardering. Blef sedan
adjutant bos general Boye, samt öfvervar bataljerna
vid Grossbeeren, Jüterbock och Leipzig, äfvensom
Gliickstadts belägring. Utnämndes 1814 till kapten
i arméen samt deltog i Norska fälttåget och
träffningen vid Trögstad. Blef 1816 kapten och 1820
major i generalstaben. Ridd. af S. O. 1819.
Utnämndes 1823 till kompanichef och
transporterades följande året, såsom öfverstlöjtnant i arméen,
till öfverstlöjtnant vid den då uppsatta flottans
sjö-artillerikorps, samt förordnades derjemte till
placemajor i Carlskrona. När
sjö-artilleri-rege-mentet (nu mera marin-regementet), år 1832
organiserades, utnämndes han till öfverste och
sekundchef för detsamma. Blef 1844 Kom. af S. O.
och kommendant i Carlskrona. Grefve Sparre har
vunnit ett välförtjent rykte såsom romanförfattare.
Bland de af honom utgifna arbeten må nämnas:
Thorn eller Grimshotms saga; Den siste Friseglaren
och Adolf Findhng, samt skådespelet
Kungstena-farden med flera mindre noveller.
Sparre, <àu«(af Adolf, en sonson af riksrådet
grefve Clas Sparre till Söfdeborg, är märkvärdig
såsom en af del förflutna århundradets störste
konstkännare och tafvelälskare bland alla Svenskar.
Under långvariga vidsträckta resor, genom Europas
mest bildade länder, samlade och uppköpte ban
med dryg kostnad alla större mästares arbeten,
som ban kunde öfverkomma, och lät hemföra dem
till Sverige, der ban sedan grundlade den rika
tafvelsamlingen på Kulla-Gunnarstorp, den
förnämsta enskilda, som finnes i vårt land. Han dog
1794, utan alt någonsin hafva haft någon titel
eller beställning i rikets tjenst.
Sparre, Julian, grefve till Söfdeborg, en son
af riksrådet och öfver-amiralen grefve Clas
Sparre, föddes d. 10 Jan. 1715. Blef 1733 fänrik
och deltog sedan såsom volontär i det Polska
suc-cessionskriget. Återkommen till fäderneslandet 1741,
utnämndes ban till öfver-adjutant i Finland, och
sändes sedan på en beskickning till Ryska
kejsarinnan. Blef 1747 stabskapten vid lifgardet, 1749
kompanichef och R. af S. O., samt 1752
öfverstlöjtnant vid Westgötba-Dals regemente. Under
Svenskarnes för öfrigt obetydliga dellagande i det
Tyska 7-åriga kriget, utmärkte ban sig vid flera
tillfallen såsom befälhafvare för en husarkorps,
med hvilken ban 1760 dellog i affären vid
Fried-land och anfallet på Tascbenberg. Fick afsked
1761, och var sedan utan all beställning till år
1772, då ban, efter alt hafva biträdt vid konung
Gustaf III:s regementsförändring, utnämndes till
general-adjutant, general-major och kommendant
på Sveaborg samt blef Kom. af S. O.
Befordrades sedan 1778 till general-löjtnant och blef 1781
Kom. med St. K. af S. O. Ilans sista värf var att
1788, då Gustaf III kom till Götheborg och
beslöt att försvara denna stad mot fienden, föra
befälet öfver den dit sammandragna krigsmagten.
Han afled d. 10 April 1789, ansedd såsom en af
Sveriges förnämste militärer på sin tid.
Sparre, Fredrik, son af landshöfdingen
friherre Fredrik Henrik Sparre och dess senare fru,
Ulrika Maria Tessin, föddes d. 2 Febr. 1731.
Denne siste "Sveriges Rikes Riks-Kansler" som ban
sjelf plägade skrifva sig, är föga märklig för sina
personliga egenskaper, men desto mera beryktad
för sina besynnerligheter och vissa förhållanden
inom hofvet, uti hvilka han bade del. Han
ingick 1745 i kongl, kansliet, blef 1747
kansli-jinikare, 1748 bof-inlendent, 1756 kavaljer bos
kronprinsen, 1770 kansliråd, 1772 R. af N. O ,
1773 hofkansler, 1776 Kom. af N. O. och 1781
riksråd. Under ären 1781 till 1787 var han
gu-vernör för den unge kronprinsen, och 1789, då
rådskammaren upphäfdes, förordnades ban till
ledamot af högsta domstolen. Efter Gnstaf III s död
blef ban, 1792, först öfverste hofmarskalk och
kort derpå rikskansler samt kansli-president, huf-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
