Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Slagsvärdet ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
616
Sperllngliolin,
Sporven.
germanland, Härjedalen, Jemtland och Lappmarken,
af hvilka alla provinser det ansågs nyttigt att bilda
ett guvernement, hvars guvernör skulle föra
befälet öfver all den Svenska krigsmakt, som der var
förlagd till gränsens försvar. Följande året 16S0
utförde ban en angelägen beskickning till Pommern
och Bremen, hvarefter han 1683 blef general af
infanteriet samt förordnades till guvernör öfver
Ingermanland och Kexbolms län. Ar 1687 blef
ban kongl, råd samt uppböjdes samma år till grefve,
dä han skref sig till Sperlingsbolm och Attorp.
Slutligen utnämndes ban 1690 till fältmarskalk.
Han dog i Narva d. 22 Sept. 1691. Hans ätt
utgick med sonsonen grefve Jöran Kasper Sperling,
hvilken 1769 dog som kapten.
Sperlingsliolitis säteri i Öfra by socken i
Halmstads län, är ett af de betydligaste gods i
Halland. Det består af 5 hemman säteri, 29 J
in-sockne och 58 j hemman utsockne frälse.
Egendomen utgöres af de fordna godsen Snid/.terup,
Klackerup och Fränoarp. Är 1539 var en Johan
Falster, "konungens Månd, Tjenare och
Embets-mand", ägare af Snidzlerup, och efter att ha gält
igenom flera bänder, koin det slutligen till
generalguvernören friherre Casper Otto Sperling, hvars
son, fältmarskalken grefve Göran Sperling,
flyttade säteriet från Snidzterup till Klackerup, och
gaf det sitt nuvarande namn. Det tillföll sedan,
genom giften, familjen Wrangel af Adinal. Den
äldre byggnaden är uppförd år 1651, men den
nuvarande, som är ett smakfullt tvåvåningars bus,
1811. Egendomen bar en vacker belägenhet vid
Nissa-ån och godt Aske deri, samt andel i
Halmstads laxegärd. Icke långt derifrån ligger
SperliiiKskolms hälsobrunn, j mil nära
Halmstad i Snöstorps socken. Källan, som varit känd
och begagnad i nära 100 år, framspringer ur en
sandbacke med en temligen stark stråle, så att
17 till 18 glas kunna fyllas på en minut.
Pro-vincial-medikus doktor Montin var den förste, som
fäste behörig uppmärksamhet dervid, och förmådde
fällmarskalkinnan Wrangel att bär uppföra ett
litet brunnsbus. Stället foll dock efter hand i
förgätenhet, till dess prov.-medikos professor Lorentz
Wessberg åter tog befattning dermed. Ar 1818
upptäcktes en annan källa, 170 alnar från den
gamla och närmare ån. Ett badhus är äfven bär
anlagdt af ett bolag. Vattnet är kristallklart, af
en icke obehaglig jernsmak och luktar något
he-pathiskt vid omsqvalpning. Det rekommenderas
isynnerhet emot gikt, hufvudvärk, rheumatismer
(hvarvid det visat sig fördelaktigare i ringa
qvantitet, än drucket till större mängd),
skörbjuggs-ntslag, nervösa åkommor, såsom svindel,
bypo-kondri, kramp i underlifvet, svag måge och
hysteri, samt vidare emot sten och ödematösa
bensvullnader. — Brunnsbyggnaderna äro både vackra
och beqväma.
Spets utgjorde, i de gamla krigen, under de
Gustavianska konungarne, ett vanligt vapen jemte
Hillebår ilen. Spetsen var af två slag: lång eller A alf
spets, den förra ända till 10 alnar lång.
Spett, Jolian, troligen en ut]andning, var
orgelbyggare i Fahlun, Örebro och annorstädes ifrån
1630 till 1660.
Spiksten, en stor oformlig sten på Kolmorden,
som fått sitt namn af en deri inslagen
kopparnagel eller spik, hvilken likväl icke numera synes
till. Den är märkvärdig deraf, alt den otgör
gränsskillnaden mellan 2 landskap, Södermanland
och Östergöthland, 3 härader och 4 socknar.
Spiktunuan. Bland de många grymma och
ohyggliga uppfinningar, hvarpå den bämdgiriga och
blodtörstiga menniskans tankegåfva varit så rik, för att
pläga och förderfva sina olyckliga likar, är
spik-tunnestraflfet visserligen en bland de omenskligas’e.
Spiktunnan var en större tunna, invändigt
beslagen med spikar, hvilkas spetsar voro rigtade mot
tunnans medelpunkt. Den till döden dömde inlades
deri, ett lock päslogs, hvarefter tunnan
kringrul-lades och den olyckliga deruti inneslutna, efter
grufliga plågor, småningom bragtes om lifvet.
Man bar inga bestämda uppgifter, att detta rysliga
straff någonsin blifvit brukadt bär i Sverige, mca
flera hafva velat göra sådant troligt. Säkert år
åtminstone att konung Gustaf I.s kansler, den
r\kt-bara von Phybv, i förening med den förste
Lutherske biskopen i Westerås, Ilenricus .Johannis
försökte att införa användandet af delta grs mma
nfrättningssätt på visse missgerningsmän, mea att
konung Gustaf I, genast då han fick underrättelse
härom, strängeligen förbjöd detsamma.
Spillkråkan (Pines martius) kallas äfven Svart
Hackspett, se: Hackspett; hörer till Klättrarne
(första underordningen af Sparffoglarna). Hon är
ungefär så stor som en vanlig kråka, svart orh
röd på hufvudet. Hon uppehåller sig
företrädesvis i barrskogar, men äfven i löfskog, äter
insektlarver och myror, samt äfven allabanda slags frön
och nötter. Hon plägar ock hacka på murkna
träd, för att uppsöka insekter. Hon flyttar icke,
utan stannar i den trakt hon en gång valt till sin
vistelseort.
Spjela betydde i gamla Svenskan äfven tala,
berätta.
Spjiithärks bruk i Warnums socken i Wermland,
ett gammalt jernbruk, anlagdt redan i början af
1600-talet. Här smidas vid 2 härdar af köpt
tackjern, 600 skepp:d stång jern, hvarföre 6 skepp-.d
erläggas i hammarskatt. Afsättningsort är
Götheborg. Bruksstämpeln är O. P. S. Ägare herr C.
D. Lötbner.
Spjutstorps socken, annex till Tryde
moderförsamling i Christianstads län, 2 J mil från
Cimbrishamn, består af 8 J- bemman, uppskattade till
39,026 R:dr, med en folkmängd af 677 personer
och en areal af 3,425 tunnl., hvaraf 125 äro sjöar
och kärr. Socknen har medelmåttig åker, men
bättre äng och någon torfjord. Adr. Christianstad.
Splitsa, en sjömansterm, som betecknar trenne
tågs sammanflätning, för att kunna begagnas som
ett enda. Det sker på flera sätt, genom
korl-splits, långsplits, ögonsplits och ankartågs-splits.
||lofven (Numenius) är en fogel af Vadarnes
ordning, har lång näbb, smala näsborrar och temli-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
