Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stag kallas om skeppsbord ett tåg, vid ena ändan
fästadt omkring hvarje mast- eller stängtopp, och
gående ned till undra delen af närmast förut
varande mast, stång eller bogspröt, i afsigt att
stötta masten eller stången för ifrån. Detta ord
användes ofta i sammansättning, såsom stagsegel,
staytakel, slagoanda, o. s. v.
Stagnelius, Erik Johan, son af prosten,
sedermera biskopen i Kalmar, Magnus Stagnelius,
föddes på Öland d. 14 Okt. 1793. Redan tidigt
utmärkte han sig genom ett starkt minne, en
snabb uppfattning och en eldig inbillningskraft, så
att han snart inhemtade ganska grundliga studier.
Sedan ban några terminer uppehållit sig vid Lunds
akademi, reste han upp till Upsala 1812, der han
inom tvenne ar fullbordade sin akademiska bana
och tog kansli-examen. Antagen 1815 till e. o.
kanslist i ecklesiaslik-expedilionen af konungens
kansli, befordrades hau 1819 till kopist och 1822
till kanslist derstädes. Få år voro tillräckliga för
detla unga snille, att frambringa en förvånande
stor mängd de skönaste poetiska skapelser, och
ådagalägga, att den dittills obemärkte, oftast
inom sig sjelf i enslig stillhet slutne ynglingen var
en af senare tiders störste och mest hänförande
skalder, lian var redan nära tjugufyra år
gammal, dä lians namn först 1817 blef kändt af
allmänheten, efler utgifvandet af den episka
skaldedikten Wladimir den Slore, hvilket arbete med skäl
berättigade lill stora förhoppningar. Året derpå
erhöll han Svenska akademiens pris för poemet
Qvinnorna i I\’oiden, dock var det först efter
utgifvandet af Liljor i Saron, 1821, som
nationelt förvissades om att i honom äga en skald af
första ordoingen. Detta hopp besannades snart
genom det antika sorgespelet Uncchanterna, ehuru
detla var allt för djupsinnigt alt blifva behörigen
uppskattadt, och slutligen genom bans Samlade
Skrifter, utgifna i tre band, sedan ban sjelf
bortgått ur lifvet. Med förvåning fann man deruti en
rikedom pä de dyrbaraste skaller af alla poesiens
arter, vinnande om en utomordentligt mäktig
ska-parförmäga, och en bildningsgåfvans Dödande
lätthet, som öfverraskade hvar och en så mycket
mera, som en stor del af författarens blott
30-åriga lefnad varit oroad af sinnesijval och
kroppsliga plågor, till hvilkas bedöfvande den olycklige
beklagligen alltför ofla flydde lill glasets
njutningar, så nit dessa rika olTer åt sänggudinnorna till
större delen kunde anses vara förrättade på
smärtans och rusets mellanstunder. Den olyckliges
lidande hade sitt ursprung från en missbildning af
några bland kroppens Gnaste iore delar, i följd
hvaraf också deo sköra lifstråden så tidigt brast.
Denne skald, en af de rikaste och mest älskliga
sångarnaturer, drifven af en inre oemotståndlig
kraft, sjöng oupphörligt, likasom fogeln, icke för
alt behaga andra eller förvärfva sig pris, utan af
en mäktig naturdrift, af en inre nödvändighet.
Mången gång, i dystra stunder, offrade ban liera
af sina skaldestycken åt elden, och på sådant sätt
hafva troligen ej så få äfven af hans skönare
skapelser gått för allmänheten förlorade. En
grundlig lärdom bidrog att fullkomna uttrycken hos
denne för öfrigt af känslans fullhet flödande
naturskald, och gaf åt hans språk en välklang, åt
bans rytmer en melodisk skärhet, hvaruti ganska
få af fosterlandets skalder med bonom kunna täfla.
Knappt finnes någon författare, hos hvilken vårt
modersmål framstår i större skönhet. En förtidig
död slutade d. 23 April 1823 detta ädla, åt
sånggudinnorna egnade lif.
Stake, Olof, till llönsesäler, var 1559 fogde i
Östersysslet; ar 1561 ryttmästare för Westgötba
rytteri; stupade 1563 under Danska fejden vid
Halmstads stadsport.
Stake, Mauritz Olofsson, till Råbeck, blef
1548 befallningsman på Dal, hvilket embete ban
ännu förvaltade 1565, då ban d. 25 Juli detta
år fick befallning att företaga ett fälttåg öfver
Norska gränsen.
Stake, Erik Olofsson, till Hönsesäter, Ökna
och Grennegàrd, hertig Carls ràd och marsk, blef
1595 ståthållare öfver Wadsbo härad i
Westergöthland och Dalsland, samt 1597 ståthållare
öfver Elfsborg. Dog om hösten 1598.
Stake, Olof Eriksson, född d. 24 Juli 1593,
blef l;i!3 kornett och 1623 ryttmäslare öfver ett
kompani Westgötba ryttare. Befordrades 1629
till öfverstlöjtnant och sedermera till öfverste.
Utnämndes 1639 till landshöfding i Wermland och
Dal, i hvilken egenskap ban d. 12 Apr. 1644 med
blott 100 ryttare utdref 2,000 Danskar, som
infallit i Wermland. Tog afsked 1648, och dog d.
21 Nov. 1664.
Stake, Harald, friherre till Wik, herre till
Höosesäter och Lilla Bjurum, eo soo af hertig
Carls råd och marsk Erik Stake samt fru
Ingeborg Posse, föddes d. 20 Juni 1598 på
Hönsesäter i Westergöthland. Blef 1614 kammarpage bos
hertig Johans gemål, och 1618 kammarjunkare.
Konung Gustaf Adolf, som hos honom fann en
synnerlig böjelse för krigsyrket, sände bonom att
stu-’ derå detla uti Holland, som dä kämpade mot
Spanien, och underslödde bonom härvid äfven med
penningar. Hemkommen lill fäderneslandet 1623,
befordrades ban efler band till fänrik, kornett,
häradshöfding, löjtnant 1627, och ryttmästare 1629.
Han bevistade Gustaf Adolfs fälltäg i Tyskland,
och råkade derunder i konungens synnerliga
ynnest, genom sin visade tapperhet vid ett vådligt
tillfälle. Konungen hade nemligen, år 1631, då
ban låg med silt bufvudläger vid Würben, en dag
ridit ut med en liten trupp kavalleri, och råkade
oförmodadt uti träffning med några kejserliga
regementen. lians följeslagare fäktade väl tappert,
men stupade till större delen för de vida
öfverlägsne fiendernes kulor, och konungen kom omsider
sjelf i lara, samt var ej mera säker om
återvägen. 1 detsamma visade sig ett nytt Gendtligt
regemente. Emot delta skickade konungen straxt
Slaken med blott ett kompani ryttare, jemte
order: "Att ingalunda studsa, vända eller komma
tillbaka." Stake lydde, fäktade manligen, ehurn
ban bärunder blef sårad, och öppnade dermed för
konungen en säker reträtt. Efter denna dag fick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
