Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Springskatten ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Stennsa.
Sternburg.
087
och bebyggd, som fordom varit domprostens i Skara
prehendebemman. Adr. Skara.
Stenåsa socken, annex till Hulterstads
moderförsamling på Öland, 3 I mil från Kalmar och 5 mil
från ßorgholm, består af 23 J hemman,
uppskattade till 63,758 R:dr, med en folkmängd af 685
personer och en areal af 9,141 tonni., hvaraf
endast 10 äro kärr eller oländig mark. Kyrkan är
af hög ålder, byggd af sten, liten och oansenlig,
men ganska fast, emedan dess murar äro
oformligt tjocka. På kyrkogården träffas några
runstenar, men som äro sönderslagna. Jätten Tanne
skall ba uppbyggt kyrkan, och bans grafhög visas
vid Qvinneby bro. Vid nämnda ställe har man i
jorden funnit silfvermynt och en malmgryta med
penningar samt brända ben. Detta Qvinneby
skänktes 1256 till Wreta kloster af Svantepolk, dä
bans dotter skulle inlagas der. Hela Stenäsa
socken härjades 1677 af Holländarne
Stensö, ett litet näs utanför Kalmar stad, der
Gustaf Wasa landsteg i Maj månad 1520, då han
återkom från sin fångenskap i Danmark. När
Ludvig XVIII besökte Kalmar, följde honom d. v.
landshöfdingen Anckarsvärd till stället. Här stod
Ludvig en stund tyst, föll sedan ned och kysste
jorden och den stora granithällen, log derefter
fram sin knif, hvarmed ban uppskar en stor
torfva, den han invecklade i sin näsduk och lemnade
sin betjent. Han tog äfven upp sin plånbok och
blyertspenna, samt författade en Latinsk inskrift
på ett papper och öfverlemnade den vid afresan,
tillika med 100 R:dr IJ:ko ål landshöfdingen och
biskop Wallenstråle, ined begäran att den måtte
på stenen inristas. Delta skedde med Gustaf Adolfs
tillåtelse. (Se: Ludvig XVIII.)
Stensö, i Östkinds bärad af Östergölhland, var
uli fordna tider ett säle för flera småkonungar och
Göthajarlar.
Stensö eller Stenskors, på en holme i
Rråvi-ken vid inloppet till Norrköping, bar varit ett
forntida fäste, hvars ålder ej kan uppgifvas, och
hvaraf lemningar ännu synas.
Stentryck. Se: f.ilhogrnfi.
Stephanus, en munk frän Alvastra kloster,
föreslogs af konung Carl VII Sverkersson till Sveriges
förste erkebiskop, och blef, med påfven Alexander
III:s bifall samt i dennes egen närvaro, högtidligen
invigd härtill It64 i staden Sens i Frankrike af
erkebiskopen Eskil i Lund, hvarvid han bekläddes
med Pallium och den öfriga biskopliga skruden.
Påfven begåfvade bonom dä sjelf med en
evangeliibok och två små kors, öfverdragna med guld,
hvaruti några små stycken af frälsarens kors sades
vara inneslutna. Den nye erkebiskopen i Upsala
skulle framdeles slå i en underordnad ställning till
erkebiskopen i Lund, hvilken förklarades för hela
nordens primas, men deremot skulle ban bäfva
under sig fyra andra lydbiskopar, nemligen
biskoparne i Skara, Linköping, Strengnäs och
Westerås. Erkebiskop Stephanus beskrifves såsom en
mycket from och gudfruktig man. Han lät på en
sin gård Wiby, nära Sigtuna , anlägga ett kloster,
som dock sedan förflyttades till Säby i Söderman-
land , der det med tiden s. k. Saba eller Juleta
kloster uppstod. Han dog i konung Knut
Erikssons tid och fick sin lägerstad hos sina fordne
kamrater, klosterbröderne i Alvastra.
Sterbhusafgift kallades en skatt, som erlades af
död mans qvarlåtenskap inom vissa stånd och
orter. Den betalades af adel och prester både i
städerna och på landet, af ståndspersonsklassen i
städerna och af borgare i städerna, utom Stockholm
och Götheborg. I dessa båda städer erlades i
stället en vis3 ärlig afgift, nnder namn af
matlags-penningar af hvarje matlag, utom de fatliga.
Sterb-husafgiften var af bevillningsnatur, och
disponerades af statskontoret såsom en statsinkomst. Den
bestod utaf eo fjerdedels procent af den behållna
qvarlåtenskapen. Den upphäfdes vid 1840 — 1841
årens riksdag, sedan vid den föregående riksdagen
1834—1835 Stockholm och Götheborg blifvit
underkastade samma reglor som de öfriga städerna.
Sternbach, Henrik, son af Rramlenburgiska
hofrådet Christoffer Coeleslinos, föddes i Herlin
1613. Blef 1643 magister i Wittenberg, samt
juris professor i Stettin och juris doklor i
Frankfurt. Sedermera assessor i Slettinska hofrätten.
Adlades 1649, samt skref sig till Scbillersdorff
och Schöninge. Utnämndes 1652 till assessor i
Wismarska tribnnalet, och utförde 1656 en
beskickning till fursten i Siebenbiirgen. Blef 1658
kansler i Pommern. År 1661 skickades ban såsom
sändebud lill Chnr-Brandenburg. Förordnades
slutligen 1671 till vice president i Wismarska
tribunalet. Afled i Lybeck 1679. Var en utmärkt
skicklig embetsmän ined djupa juridiska kunskaper.
Steruburg, Jolinn, före sitt adlande kallad
Steffen*, född i Lifland, gick 1644 i Venetiansk
tjenst såsom fänrik, och deltog i 1645 års fälttåg
emot Turkarne på ön Korfu, Morea och andra
Grekiska orter. Följde derpå under generalen
Marina Capella* befäl med på en expedition till
Kandia och sedan till Dalmalien. Tog afsked 1648
och ingick då i Spansk krigstjenst, såsom
volontär vid den armé, som slod i Piemont. Afskedad
pä begäran 1649, ingick ban kort derefter i Fransk
krigstjenst och deltog derunder i belägringen af
Pavia. Efter erhållet afsked 1656 kom ban till
Lifland, och blef anställd såsom adjutant vid den
der stående Svenska arméen. Bivislade tvenne års
fälttåg derstädes, och gick 1658 med Svenska
arméen in i Danmark, der ban bland annat gjorde
tjenst vid artilleriet på Kroneborg. År 1659
följde ban tncd Svenska ambassaden till
fredstraktaten i Oliva, hvarifrån ban åtskilliga gånger
afsändes med bref till konung Carl X Gustaf, som
dà stod lör Köpenhamn. Deltog härunder i
stormningen på denna stad 1660. Efter fredslulet blef
ban hofmästare bos riksdrotset grefve Magnus
Gabriel de la Gardie, ifrån hvilken befattning ban
1668 transporterades till en kaptensbeställning vid
artilleriet i Tyskland. Åtföljde 1669 riksrådet
grefve Clas Tott på ambassaden till Polen, orh
befordrades 1670 lill major. Förordnades samm»
år till kommendant på Kåkenbusen, i hvilken
befallning ban 1683 adlades.
Del. III. 87
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
