Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
gtochiiraffi
Stol.
729
År 1670 anbefaltes en ytterligare förstärkning af
stadsvakten; men då staden förklarade sig icke
äga några medel dertill, förklarade Kongl. Maj:t
genom brefvet d. 5 Apr. 1671 sig vilja befria
och förskona staden från det arrende, som förot
till kronan blifvit erlagdt för Norrström samt
desslikes lindra borgerskapets inqvartering. År 1741
bestod stadsvakten af 133 gemene, 2 trumslagare,
1 pipare och 2 profosser, med sina öfver- och
under-officerare, alla under stadsmajorens befäl.
Dess corps de garde bade ifrån längre tid
tillbaka varit i gamla rådhuset vid Stortorget, men
flyttades sedan till det nya eller nuvarande
rådhuset vid Riddarhustorget. År 1761 bestod
stadens militärkompani af 1 kapten, 1 löjtnant, 1
fänrik, 5 nnder-officerare, 1 mönsterskrifvare,
korporalen trumslagare, pipare, profosser samt 139
man gemene. Dessutom en s. k. extra- eller
se-parationsvakt. På 1740-talet bestod stadsvaktens
unieform af en blå jacka med lika reverer, med
hvita snören och uppslag, hvita underkläder, blått
och hvitt skärp; svarta stibletter, rund bält med
hvitt band omkring kullen; banderoller och
pa-trontaska, musköt med bajonett samt till
sidogevär en sabel. Stadsvakten lyder under
krigslagarna och d. 1 Okt. 1720 utkom en kungörelse
om deras straff, som förolämpade stadsvakten.
Uppå vederbörandes hemställan blef, genom kongl,
brefvet d. 30 Okt. 1809, en ny förändrad stat
fastställd för befälet och manskapet vid Stockholms
stads mililär-kompani, som på borgerskapets
bekostnad, genom bemedlings-kommissionens försorg,
skulle underhållas. Kompaniets styrka minskades
då från 168 till 136 man, af hvilket senare
antal endast 90 man i dagliga tjenstgöringen skulle
användas, och de öfriga 46 man ständigt och tur
vis inom kompaniet permitteras, samt gaget för
de permitter8de innehållas och fördelas på de 90
i tjenstgöring varande soldaterne.
Stockstrair. Alt sälta menniskor i stock
utanför kyrkodörren, sig till blygd inför bela
församlingen, var ett beslraffningssätt, som isynnerhet i
Carl XI:s tid infördes och lades i presterskapets
hand, såsom ett medel atl upprätthålla
kyrkotukten och bestraffa smärre förbrytelser, der den
fel-aktige ej ännu ansågs vara hemfallen under
verldslig kriminal-domstol. Sä skulle, enligt den kongl,
stadgan om eder och sabbatsbrott af år 1687,
svärmare och sådana, som sällan eller aldrig komma
till kyrkan, efter erhållna varningar genast böta,
eller om tillgångar saknades, sättas i stock. En
sådan stock skulle derföre vid hvarje kyrka
uppföras, "slikom ogudaktigom till skräck och straff."
Rättighet att efter meddelade varningar utöfva
denna bestraffning vid allabanda förbrytelser mot
god ordning, såsom vid fylleri och dryckenskap,
öfverflödigt tobaksrökande vid kyrkorna uppå
sam-manringningen, sqvaller och stim under
gudstjensten, prediko-embetels förakt m. m., inrymdes
presterskapet äfven genom kongl, resolutioner åren
1714, 1719 och 1723, och kyrkornas sexmän
samt vederbörande läns- och fjerdingsman skulle
dervid vara presterskapet bebjelplige. År 1735
ålades presterskapet att använda detta straff äfven
mot dem, som upprepade gånger afhöllo sig från
busförbören; äfven skulle på landsbygden i
sockenstämmorna ransakas om tjenste- och arbetshjon,
som uti logar, lador, rior, foder- och slöjdehus,
vindar, vedbodar och stall gingo med bart ljus
otan lyckta, eller ock eljest vårdslöst handterade
elden; sådana obetänksamma personer skulle, utom
böter till angifvaren, åläggas en eller två
söndagars stockstraff, äfven om ingen skada skett. —
I senare tider får 1813) bar denna bestraffning
äfven blifvit förordnad att jemte böter tillämpas
för 4:de resan fylleri, äfvensom (år 1815) mot
den, som trenne eller flere gånger blifvit beträdd
med att försälja brännvin å sön- eller beigedag
vid eller inom J mil ifrån en kyrka. Genom en
kongl, förordning af år 1841 har ändtligen
stockstraffet blifvit afskaffadt, och i dess ställe sättes
förbrytaren i häkte.
Stocksund, af det gamla ordet Stocka sig,
benämndes i äldre tider Norrström, eller Mälarens
utlopp i Östersjön, och af den deruti, emellan den
med tiden s. k. Helgeandsholmen samt norra
stranden belägna lilla Stockholmen har Sveriges
hufvudstad fått namn. Enligt en yngre, af okunnighet
om namnets ursprungliga betydelse uppkommen
sägen, skola Stocksund och Stockholmen hafva
bekommit sina namn deraf, att Sigtunas borgare,
efter deras stads ödeläggelse af Eslerne, uti en
urhålkad trädstam inlagt allt sitt guld och silfver,
samt sedan kastat stammen i sjön och låtit
bonom drifva för vind och våg, på det att ban
sålunda, der ban stannade, måtte utvisa, hvarest
ödet ville, att de skulle nedslå sina bopålar med
mera trefnad och lycka. Då skall den slutligen
hafva stannat vid Stockholmen i Stocksund och
der blifvit upptagen, hvarefter en stad, uppkallad
efter stocken, på samma ställe grundlades. Hela
denna dikt är allt för enfaldig, för att förtjena
någon uppmärksamhet. Flera ställen, så väl i
Mälaren, som i andra sjöar, der vattnet linnes
sam-manträngdt, eller stockadt, emellan trånga sund,
bära för öfrigt ännu i dag likaledes namn af
Stocksund.
Stocksunds fiirjn i Danderyds socken af
Stockholms län, £ mil från Stockholm på
Roslagsvägen. Färjan är nu mera förvandlad till en bro.
När de begge olycklige och oskicklige härförarne
i Finska kriget, generalen grefve Ch. Emil
Lewenhaupt och general-löjtnanten baron
Buddenbrock år 1742 i Augusti månad ankommo hit
ifrån Finland, blefvo de här, på konungens
befallning, tagne i fangsligt förvar af öfverste Saltza.
Stoil betydde i gamla Svenskan äfven hjelp, bistånd.
Likslod var således en betalning till presten, för
bans biträde med likets jordande.
Stol, af det Latinska ordet Stola, benämndes
nn-der katholska tiden den prydliga messklädning, de
andlige vid högtidligare religionsförrättningar
iklädde sig. Med Stol förstods äfven det bögsäte, som
företrädesvis tillhörde biskopen i stiftet, hvarföre
ock, emedan Staf och Stol voro biskoparnes at-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
