Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Stjernborg ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
742
Strokircli.
Stromberg»
ska Folkets historia jr An nldsla till nuvarande tider,
hvaraf hit|ills trenne band, gående till Sverker
den gamles död, lemnat pressen. Undfick år 1836
af Svenska akademien det då första gången
utdelade, af Kongl. Maj:t stiftade årliga pris af 300
H:dr lik» till belöning och uppmuntran för
litterära förtjenster, samt blef 1834 arbetande
ledamot i vilterhets-, historie- och
antiqvitetsakademien; 183? ledamot af Svenska akademien; 1842
hedersmagister i Upsala; 1843 R. af N. O. och
1845 ledamot af vetenskaps-akademien.
Strokircli, Lnureutz, son af borgaren och
handelsmannen i Stockholm Michael Strokarck, föddes
1644. Gjorde mångåriga, vidsträckta resor genom
de förnämsta länder i Europa orh blef sedan 1675
förordnad till öfver-krigs-kommissarie vid
defen-sionsverket mot Norrige. I samma beställning
adlad 1686. Han atled 1725. Brodern
Strokircli, Joban von, född d. 8 Juni 1645,
blef kamererare uti kammar-kollegium, och vid
många tillfällen brukad uti åtskilliga angelägna
sysslor, så väl vid kommissionen till öfverseende
af regeringens förvaltning, som vid militiæ-verkens
öfverseende och förfärdigande. Adlades 1691. Blef
sist assessor i kammar-revisionen, och dog d. 17
Mars 1719.
Strokircli, Faul von, en annan broder, blef
1675 kammarskrifvare i drottning Christinas
kontor i Stockholm, 1677 fältkassör vid Svenska
arméen i Preussen, 1679 fält-proviantmästare och
1680 ekonomie bokhållare vid
general-guverne-mcntet i Lifland, samt
general-guvernements-kame-rerare. I samma beställning adlad 1691. Var sitt
öfverinspektör vid stora sjötullen i Riga, och dog
der 17 10 i pesten tillika med alla sina barn.
Strokircli, Michael von, äfven en broder till
de föregående, född d. 7 Juni 1649, blef 167 5
sekreterare vid en beskickning till England och
1677 mililiæ-sekreterare vid Svenska hufvudarméen
i Norrige. Samma år af de Danske tillfångatagen,
och först efter femton veckors fångenskap
lösgif-ven. Förordnades 1681 till kommissarie och
sekreterare vid en kommission till Lifland. I samma
beställning adlad 1684, då han skref sig till
Ostro-minsky och ßlombergshåf. Utnämndes 1684 äfven
till reduktions-kommissarie i Lifland och blef 1690
ekonomie-ståthällare derstädes. Afled d. 26 Maj
1723. Under det han, för Ryssarnes öfvervälde
i Lifland, med sin familj flyttat öfver till Sverige,
sammanskref och utgaf ban 1721 sina
Lucubra-liones Sundliyrnses de Moralitate, sive scientia
semet-ipsum atiosqne reyendi. Ätten upphöjdes 1756 i
friherrligt stånd.
Strokircli, Cnrl Michael von, konduktör vid
fortifikationen, lemnade till presteståndet vid 1734
års riksdag en skrift, hvaruti ban, pä anförda
skäl, offentligen undandrog sig presterskapets
lärokall. Följande året bildade han, i ett hus, af
nio personer utaf begge könen, en särskild
församling. Tvenne fröknar och tre studenter ökade
ytterligare hans anhang. De förkastade den yttre
gudstjensten, sakramenternas bruk och
ministerium ecclesiasticuin, samt erkände blott Gnds
omedelbara styrelse, och sökte öfvertala andra att
hvarken låta döpa sina barn eller gå i kyrkan.
Seklen bade intet bestånd, och en af de»3
ifrigaste medlemmar, studenten Sven Rosén, blef genom
bofrättens utslag 1741 drifven i landsflykt.
Stromberg. Nil*, son af postmästaren i
Jönköping Jöns Gudmunssou Braltman, föddes d. 25 Mars
164K. Han var major i Holländsk tjenst, när ban,
tillika med fyra sina bröder 1674 upphöjdes i
adligt stånd, och general-major samt öfverste för
Skaraborgs regemente, då han 1699 förklarades
för friherre. Sistnämnda år öfverförde ban några
regementen ifrån Sverige till Pommern och
besatte 1700 staden Reinbeck med Svenska trupper.
Sedermera utnämnd till general-löjtnant,
bevistade ban Thorns belägring och intog sjelf Elbingen
med sitt manskap. Är 1705 hade han sin ställning
vid Krakau, der hans armée betydligt ökades af
sjelfve Polackarne, hvilka talrikt antogo tjenst
under honom, emedan ban förstått att göra sig i
hög grad älskad af dem. Följande året följde ban
konung Carl till Sachsen, då ban upphöjdes till
grefve, samt utnämndes till riksråd och
generalguvernör i Reval. Då Ryssarne 1707 inföllo i
Lifland, sökte han på allt sätt hämma deras
våldsamma framfart och uppmanade, genom utfärdade
bref, Lifländarne på det kraftigaste att icke svika
uti sin trohet emot Svenska konungen eller
öfvergifva landet; försvarade äfven länge Riga einot de
belägrande Ryssarne, till dess ban 1710 måste
genom kapitulation uppgifva staden. Tvärt emot de
öfverenskomna kapitulationsvillkoren, blef ban dä
qvarbållen såsom krigsfånge; men baus fångenskap
varade dock icke länge innan han åter utvexlades.
Hemkommen till Sverige utnämndes ban 1711 till
president uti kammar- och statskontoret. Atled
1723. Sonen,
Stromberg, Clas, född 1698, egnade sig åt
hofljensten. Uti sina yngre år var han
kammarjunkare bos landtgrefven af Ilessen, konung
Fredrik I:s fader. En kärlekshandel med konungens
syster nödgade bonom att hastigt resa från Kassel.
Prinsessan dog af sorg; men Stromberg återvann
konung Fredriks nåd och blef dess
kabinetts-kammarherre. Han var hofmarskalk samt Kom. af N.
O., då han 1751 utnämndes till riksråd. Följande
året blef han Seraf.-riddare, och då Tessin afgick,
förordnades ban 1754 till prinsarnes guvernör.
Detta klandrades dock af 1756 års ständer,
emedan rådets tanka derom ej blifvit officielt
inhem-tad, hvarföre äfven grefve Stromberg förklarades
entledigad från sin befattning, till kronprinsen
Gustafs stora grämelse. Vid samma års riksdag
undertecknade Stromberg, jemte de öfrige riksråden
ett memorial till ständerna, hvari tillkännagafs,
att sedan föregående riksdag i många mål ett
olika förstånd af fundamental-lagarna, och
följaktligen af sjelfva riksstyrelsen, emellan Hans Maj:t
konungen och rådet sig yppat, bestående deri, att
Kongl. Maj:t ej ansåge rädets tillstyrkan vidarp
för sig bindande, än så vida han dertill, efler skedd
pröfning, kunde gifva sitt samtycke. Under de
första ären af vetenskaps-akademiens inrättning var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
