Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Strömner ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sture.
Sture.
757
rad och häradshöfding i Bankekind, och så
uppkommo 3) Sturar med Natt och Dag i vapnet.
Möjligen i följd deraf, alt Bo Stenssons yngste
son, Kil* Boion Sture, ärfde sin moders
fädernegods, upptog hun hennes ätlnamn, men
bibehöll sin egen ätts vapenmärke; hans äldre
broder, riddaren Svante Boson, finnes deremot
ingenstädes kallad Sture. Nils Sture, som skref sig
till Eksjö och Penningby, lärer dock sedan äfven
hafva ärft broderns lott, och förenade således
både fäderne och möderne, lian var redan 1452
riddare, blef sedan riksråd samt ståthållare öfver
Weslmanland och Dalarna; död 1503. Gift med
Brita ßoode, Carl Thordssons dotter till
Penningby. De hade tvenne söner, Svante, hvilken
fortplantade den yngre Stureslägten, och Mauritz, som
dog 1493. 4) Sturar med Tre svarta sjohlad i
vapnet tillhörde en gammal Uppsvea-ätt, hvilken
ansetts kunna föra sina anor upp ända till Erik
den Heliges tid. Säkert känner man ättledningen
dock blott frän Tunne tiiiiinitasiin, som
lefde 1305. lians son, riddaren Anund Sture,
som dog 1361, var den förste af denna slägt,
som kallade sig Sture. 5) Njare Störar, med
vapnet Natt och Dag, uppstodo först elt århundrade
efter det den yngre Sture-ätten utdött. Denna
ännu fortlefvande Stureslägt uppkom, då öfversten
vid Kalmar regemente, general-majoren Sten Ar*
vidnooii, hvilken Ii20 blifvit uppböjd till
friherre, och som ansågs tillhöra ätten Natt och Dag,
eburn han ej förde denna ätts namn, 1723 lick
ridderskapets och adelns samtycke att upptaga del
gamla Sturenamnet.
Sture, Sten, deu äldre, som skref sig herre
till Gripsholm och förde i vapnet Ire svarta
sjöblad i gyldene fält. började redan under Carl VIII
Knutssons tid utmärka sig, och nämnes i
handlingarna såsom riddare redan 1462. Då konung
Christian I, 1463, drog upp till öfra Sverige, för att
kufva den upproriska allmogen, lade Sten Sture
och biskop Kettil sig i bakhåll med hela Svenska
bären vid llelleskogen nti Westmanland och
an-grepo bonom med stor bäflighet. Der blef då
den Danska krigshären slagen och led ett så stort
nederlag, att konung Christian med öfverlefvorna
deraf straxt flydde till Stockholm och icke ens
vågade stanna der, utan seglade tillbaka till
Danmark, hvarefter Carl VIII Knutsson åter uppsteg
på thronen. När Carl Knutsson sedan äter
afsattes, arbetade Hr Sten och andra af adeln på bans
återiukallande, härvid troget understödde af
Dalkarlarne. Då Carl Knutssons anförare Bo Dyre
Bonde öfverfölls och led ett nederlag af Erik
Carlsson Wase, korn Sten Sture med 300 hofmän
och 20,000 bönder frän Södermanland, Dalarna
och Roslagen. Erik Carlsson hade 30,000 bönder
och 800 hofmän. När krigshärarna möttes,
yppade sig ett häftigt uppror uti Sten Stures här
och många ropade, att de heldre borde slå ihjäl
Hr Sten, hvarföre denne med en del af
krigsfolket måsle lly undan till Dalarna. Den öfriga
de-len skingrade sig. Då Erik Carlsson hörde alt Hr
Sten jemte Nils Sture samlade trupper uppe i Da-
larna för att bistå Carl Knutsson, drog han dit
med 30,000 man. Två mil ifrån Falun mötte
honom Hr Sten med 500 man, och uppsatte der
Dala-baneret. Erik Carlsson gjorde flera häftiga anfall
deremot, men Mr Sten bade valt en så god
ställning och försvarade sig så tappert med sina
Dalkarlar, alt de anfallande slutligen, efter stora
förluster, måste draga sig tillbaka. Då sedermera
konung Christian inbröt med en krigsbär i
Westergö|tl|and och belägrade Oresten, ditsände Carl
Knutsson sitt förnämsta försvar, deri unge
riddaren Hr Sten Sture. Denne drabbade också
manligen tillsammans med Danskarne, och ehuru
Christian sjelf var en tapper man och bans folk
försvarade sig väl, så blefvo de dock slutligen
tvungna att vika, och Christian sjelf måste sårad flv
undan till Danmark, hvarefter IIr Sten, tillika med
Nils Sture, utdrefvo alla fiender i landet. På sin
dödsbädd utnämnde Carl VIII Knutsson Sten Sture
till riksföreståndare och antvardade honom
Stockholms slott; men tillika förmanade han honom att
icke eftersträfva konunganamnet och kronan. Den
ärelystnaden, sade den döende konungen, bar bräckt
min lycka och kostat mitt lif. Efter Carl
Knuts-sons död uppkom stor oenighet uli landet, emedan
Danskarnes anhängare, Erik Carlsson Wase, Ivar
Månsson Gren, Trötte Carlsson med flera andra,
sade att Carl Knutsson icke varit rätter konung
öfver Sverige, och således ej kunnat derom
förordna. Desse ville derföre ingalunda erkänna Hr
Sten såsom riksföreståndare, utan höllo konung
Christians parti, för hvilket de äfven sökte
uppegga allmogen. Sådant gick dock trögt, ty
bönderne voro af gammalt halske mot Danskarne och
Sturen tillgifne. Nu uppretades de dessutom så
mycket mera emot konung Christian, emedan ban
lät hindra all tillförsel af sill och salt, så att
allmogen kom i stor saknad af dessa
nödvändighetsvaror. Dalkarlarne och Stockholms borgerskap
voro isynnerhet llr Sten trogne, och han hade
äfven på sin sida den nyvalde erkebiskopen Jakob
Ulfsson, den tappre Nils Sture samt de genom
sina stora rikedomar mäktige bröderne Erik och Ivar
Axelssöner Toll. På delta sätt fick Sten Sture
slutligen öfverhanden Efter flera Modiga strider
i Upland, drefvos Christians anhängare nr landet,
och sedan flera möleri fåfängt blifvit hållna,
sammankallades en allmän riksdag i Arboga, der Sten
Sture d. I Maj 1471 af alla antogs och hyllades
till rikels föreståndare och höfvidsman. Det
berättas af somliga, att en läst Tyskt öl sändes från
Stockholm till Arboga, för att ytterligare
uppmuntra bönderne, hvilka redan förut voro llr Sten
tillgifne, hvadan desse också blefvo så högljudde
i sina rop för honom, alt de afiindsjuke herrarne
icke längre vågade sätta sig emot hans utnämning.
Då konung Christian såg, att hans anhängare i
Sverige ej förmådde ensamme hjelpa bonom,
utrustade han en stor krigshär och seglade dermed
till Stockholm. Slaget vid Brunkeberg d. 10 Okt.
1471 förstörde dock alla hans förhoppningar, och
stadgade Hr Stens välde. Efter denna strid fick
Sverige i mänga år åtnjuta fred och lugn. Dan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
