Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
806
Svedenborg:.
Svedenborg. 806
dock, att bon tror sig se dem atom sig och detta
under mensklig form. Andarnas språk är ett
omedelbart meddelande af idéer, men bar dock sken
af det språk, menniskan vanligen talar, och
föreställer sig såsom varande utom henne. Den
inbillade föreställningen vid en andeuppenbarelse
förorsakar en så klar och varaktig illusion, alt den
liknar de verkliga intryck föremål göra.
Svedenborg talar derföre om andarnas trädgårdar, om
stora landsträckor, boningar m. m., hvilka ban
med egna ögon sett i det klaraste ljus, och
försäkrar att ban, under samtal med sina döda
vänner, nästan alltid funnit det de, som nyligen
aflidit, knappt kunde öfvertygas, att de voro döda,
emedan de sågo en alldeles lika verld omkring sig;
äfvensom alt andesällskaper af samma inre
tillstånd syntes uppehålla sig i en lika trakt och
omgifvas af samma föremål; men alt med deras
sedan skeende förändring till sitt inre tillstånd
följde ställets skenbara omskapning. Eburu
Svedenborg plägade ett flitigt umgänge med andar, fann
ban sig dock ingalunda alltid väl i sådant sällskap
eller trodde ban på allt hvad ban af dem förnam.
Tvärtom varnade ban ofta för dem och sade, att
det nu för tiden är ganska farligt alt umgås med
andar; att deras illfundighet och sätt att bedraga
menniskor äro oräkneliga, samt att ofla bela
deras sysselsättning och nöje bestode i att förföra
och bedraga menniskan, med hvilken de söka att
identifiera sig. För öfrigt anmärker Svedenborg,
att invånarne i de lägre andegrader, som ännu
vistas emellan himmel och helvete samt äro stadda
i ett renings-, ovisshets- och förväntningstillständ,
bibehålla samma passioner och fördomar, som de
haft på jorden. I öfverensstämmelse härmed
skildrar ban t. ex. Luthers och Melancthons tillstånd,
hvilka personer han sade sig ofta hafva sett i
andeverlden. Då Luther hade ankommit till andra
verlden, beter det, befann han sig på ett ställe,
som fullkomligt liknade hans omgifningar i
Wittenberg. Med stor sjeltförnöjelse samlade ban här
omkring sig alla sina lärjungar och anhängare,
allt efter som de ankommo. Svedenborg såg
Me-lancthon en gång sysselsatt med en boks
författande, men ban kom ej ur stället dermed.
Oupphörligt nedskref ban orden: "tron allena gör
salig"; oupphörligt försvunno de åter, ty i andra
lifvet kan ingen villfarelse bestå. Äfven såg han
llelanctbon klädd i en tjock fårskinnspels och det
oaktadt darrande af köld, emedan ban yrkat, att
tro utan kärlek vore tillräcklig för saligheten.
Utom himlarna och helvetena funnos äfven, efter
Svedenborgs påstående, ett slags mellanrum,
hvilka ban benämnde förödelser (Vastationes) till
andarnas rening, ty menniskan införer med sig till
andra lifvet ifrån begångna synder oräkneliga
ondskor och falska meningar, hopar dem på
hvarandra och sammanknippar dem. De fromma kunna
icke heller upplyftas i himmelen, innan deras
ondskor och osannheter förskingrats, och denna
förskingring kallas förödelse. Af förödelser äro tlera
slag, och tiderna för förödelsen större eller
mindre. Några införas i himmelen efter en kort tid,
andra straxt efter döden. Det är flera, som,
medan de varit i verlden, inartat hos sig af enfald
och okunnighet falska meningar i afseende på tron
och icke haft elt slags samvete enligt deras tros
principer; men likväl icke, såsom andra, tillbragt
en lefnad i bat, hämd och lösaktighel. Så länge
dessa i andra lifvet ännu äro qvar i det falska,
kunna de icke insläppas i himmelska samfund, ty
de skulle smitta dem, hvarföre de någon tid
hållas i lägre regioner, att de der må afkläda sig
det falskas grundsatser. De tider, som de der
förblifva, äro längre eller kortare, aili efter
naturen af det falska och ett deraf förvärfvadt lif,
samt efter de bos dem 8ntagna principers
bestyrkelse. Några lida der nog hårda ling, andra icke
något särdeles svårt. Följande spridda drag ur
denne märkvärdige inans lefnad förtjena slutligeD
att anföras: lian bodde i Stockholm i en bonom
tillhörig egendom, N:o 43 vid Hornsgatan, der uti
en väl skött, men i gammalmodig smak anlagd
trädgård det fanns ett litet åttkantigt luslbus af
träd, hvilket ban oftast begagnade till arbetsrum,
och der han äfven hade sina Qesta syner. För
trädgårdsskötsel och botanik bade ban mycken last.
lians hushållning besörjdes af trädgårdsmästaren
och dess hustru. 1 början talade han utan
förbehåll med hvem som helst om sina syner; men dä
de flesta behandlade detta endast såsom ett
föremål för nyfikenhet eller ållöje, blef han mindre
meddelsam och yppade dem sedan blott för sina
förtroligaste vänner. Mest besöktes ban af
nyligen döda menniskors andar, isynnerhet inom ett
halft år efter aflidandet, ty sedermera förglömde
de allt mer och mer detta jordiska, och förblefvo
helst inom sina himmelska boningar. Af nyss
aflidna personer, som besökt Svedenborg, uppgifves
Polbem, hvilkens ande, då Svedenborg följde bans
lik till grafven, skall hafva trädt till dennes sida,
och af honom blifvit underrättad att det var ban
sjelf som begrofs. En dylik underrättelse säges
äfven kapellmästaren Koman under sin jordfästning
hafva erhållit. Ehrenpreus säges äfven straxt
efter sin död hafva besökt Svedenborg, dröjt hos
honom en hel dag och berättat, att ban, i andra
verlden, inom sin societet beklädde ett
domare-embete; men under förklaring af sin innerliga blygd
öfver sin nu först insedda ringa kunskap om det
verkligt rätta. En Finsk lärd, som hyste ganska
litet förtroende till Svedenborgs mycket omtalade
andesyner, men; som beundrade honom för hans
djupa lärdom, gjorde en gång, under en resa till
Stockholm, äfven ett besök bos den märkvärdige
mannen. Ditkommen anmodades ban att vänta uti
salen. Sittande der hörde ban Svedenborg samtala
uti ett inre rum pä en flytande Latin med någon,
hvars svar ban dock alldeles icke förnam.
Slutligen öppnades dörren, och Svedenborg ledsagade
en osynlig gäst till salsdörren, der ban med
mänga vördnadsbetygelser log afsked af honom. Helt
upprymd, som ban i början var, yttrade ban dä
till den besökande, som förvånad betraktade delta
uppträde, att ban baft ett besök af Virgilius; meo
straxt derpå ville ban ej vidare yttra något här-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
