Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Svedenborg:.
Svedenborg.
807
om, utan började |ala om andra ämnen. Under
1756 års riksdag spatserade Svedenborg en gång
med nägra vänner i sin trädgård, då dit inträdde
en Tör dem alla okänd yngling, hvilken ander ett
« sjelfförnöjdt spelöje steg fram till Svedenborg och
anhöll att nr andarnas samfund erhålla
underrättelse om sin nyss atlidne faders tillstånd i andra
i verlden. Svedenborg svarade: "Beklagligen var er
fader af det stånd, derur ej många varda salige.
F.r fader var ju prest?" Som gissningen var
riktig, rodnade fremlingen och aflägsnade sig; men
drifven af barm återvände han snart i mordisk
afsigt. Vid hans inrusande genom porten
fastnade då kappan i låset och en nedfallande värja
blottades. Svedenborg Hit sedan under riksdagen
tillsluta porten för alla obekante. Vid andra
tillfällen förlitade ban sig mera tryggt på sina
öf-verjordiska vänners beskydd. En Strassburgare,
trovärdig man och Svedenborgs vän, bar berättat,
att då ban i Paris skafTat bonom en betjent,
denne sedermera beklagat sig deröfver, att hans
herre lemnade sina dörrar olästa, och yttrat fruktan,
att den stöld, som genom en sådan vårdslöshet ej
kunde undgås, möjligen skulle skyllas på
betjenter Då detta berättades för Svedenborg,
svarade ban småleende: "lian må vara lugn; ban vet
ej buru säker väktare jag bar vid mina dörrar."
Också stodo sedan dörrarna alltid olästa, utan att
något förlorades. Eburu Svedenborg, i anseende
, till en medelmåttig förmögenhet, inskränkte sig
till det blott nödvändiga, vet man att ban dock
haft betydliga utgifter, och det är mycket väl
kändt, att ban uppbjelpt flera handelshus, som
varit nära att ramla. Det påstås, att sjökaptenerne
Harrison och Browell, med hvilka ban gjort
några resor, gerna önskade att bäfva bonom till
passagerare, äfven gratis, emedan de i hans
sällskap räknade på snabb och lycklig resa; ocksä
medgaf Svedenborg sjelf, att ban ofta gjort
förundransvärdt lyckliga resor. Om en hans resa
med kapten Dixon berättas följande sällsamma
händelse: Då han 1758 skulle från London
återvända till Stockholm och betingat sig öfverfart
med nämnde kapten, var kommerserådet Springer,
aftonen före afseglingen, anländ till bans boning
för att hesöka bonom. I afsigt att i rättan tid
kunna vara färdig till resan, gick Svedenborg
bittida till sängs, men Springer stannade qvar i
rummet utanföre, fortsättande ett samtal med värden.
Det dröjde dock icke länge, förrän de märkte ett
buller inuti kammaren, och då de tittade in, sågo
de Svedenborg ined armarna högt lyftade mot
himmelen och under häftiga rörelser med kroppen
tala fort och lifligt, likväl utan att de deraf hörde
mera än slutet, som bestod i utropet: "Min Gud!"
i detsamma ban nedfällde armarna. Nu inträdde
de båda, frågande om han vore illamående. "Långt
derifrån", svarade ban, "jag har endast haft ett
lifligt samtal med några himmelska vänner, och
detta har gjort mig belt våt af svett, så att jag
behöfver ömsa linne." Då alla bans saker redan
voro förda om bord på skeppet, måste värden
låna bonom en skjorta, och sedan ban pådragit sig
den, inslumrade ban och sof godt bela natten.
Då ban om morgonen nedkom på skeppet, visade
kaptenen sig bekymrad deröfver, att Svedenborg
icke medtagit tillräcklig resekost, ty ban
fruktade, att den ban bade om bord ej skulle hinna till;
men Svedenborg svarade: "Har ingen fara! ty i
dag åtta dagar till, kl. 2 på eftermiddagen,
skola vi med Guds hjelp välbehållna ankra vid
Stockholms brygga." Sjöfolket åhörde med ett
tviflande löje denna förutsägelse, som föreföll dem
temligen orimlig; men alla erforo snart att den till
alla delar inträffade. Dock skola andarna, enligt
hvad Tessin förmäler sig hafva bört af
Svedenborg, vanligen icke pläga förutsäga tillkommande
händelser, emedan hvad bända skall endast för
Herrans egen allvetenhet är bekant. Också
känner man efter Svedenborg blott ännu en besannad
profetia, nemligen då ban år 1768 i sitt S0:de
år företog en af sina vanliga sjöresor till
England, och bans hemmavarande vänner voro oroliga
deröfver, att en gamma) man utsatte sig för
sådana besvär och farligheter; men han tröstade dem,
sägande: "Vi återse visserligen ännu hvarandra,
så mycket mera, som jag ännu en gång måste
göra en sådan resa, och jag icke dör förr än jag
utgifvit min bok oin den sanna kristna religionen."
Berättelsen om Svedenborgs synbara bedröfvelse,
under det alla andra voro bögst glada vid
firandet af Gustaf 111: s döpelseakt, och den orsak han
dertill skall hafva uppgifvit, att ban i andanom
såg att den unge prinsens tillkommande regering
i intet afseende skulle blifva lyckosam, är
troligen en af partihat uppfunnen dikt, som ingen af
hans närmare vänner eller anhängare åberopat.
Deremot påstod han sig äga eller lätteligen kunna
förvärfva en så mycket vidsträcktare kunskap om
det förflutna och det närvarande, så inom andliga
verlden, som inom bela området af den jordiska.
Bland de flera besynnerligheter, hvilka i detta
afseende efter bonom berättas, är det förnämligast
en, soin, i fall något dylikt kunde bestyrkas,
genom ojäfaktiga vittnesbörd är så bevisad, att de
flesta aldrig i tvifvel satta historiska fakta, hvart
för sig, pä långt når icke hafva en så stor
auktoritet för sig. Förhållandet var följande:
Drottning Lovisa Ulrika bade en bror, August Wilhelm,
hvilken hastigt afled 1758. F.n kort tid efter
sedan denna händelse blifvit bekant i Stockholm,
infann sig Svedenborg efter sin plägsed på couren,
och då drottningen fick se bonom, sade bon, med
erkänd afsigt att något roa sig med gubbens
underliga inbillning: "Apropos llr assessor! har ni
sett min bror?" Dä ban härvid gaf ett nekande
svar, tillade II. Maj:t: "I fall ni skulle råka
honom, så helsa honom ifrån mig!" hvarefter hon
vände sig med sitt samtal till någon annan. Åtta
dagar derefter infann sig Svedenborg åter på
couren, men så bittida, att drottningen ännu icke
lemnat hvita rummet. Ehuru inträde i detta rum
endast var förunnadt åt personer af en viss uppböjd
rang, afbidado Svedenborg icke drottningens
utkomst, utan trädde in, steg fram till II. Maj:t och
anhöll om ett särskildt företräde, emedan ban bade
DfX III. 102
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
