Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Svecia ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Sverker II den Unge.
S vet.
grafven i Alvastra. Sverker var förmäld först
med Ulfhild, enka efter Danske konungen Nils,
och sedan med Bikissa, en Polsk konungadotter
och enka efler Danske prinsen Magnus Nilsson.
Sverker II den Unge, en son till Carl VII
Sverkersson, var ännu i sin spädaste barndom, då
hans fader mördades pä Wisingsö. Han fördes då
till Danmark, och understödd derifrån uppsteg ban
på Svenska thronen 1195, efter Knut Erikssons
död. För att stödja sin vacklande thron, sökte
ban genom nära föreningar förbinda sig med den
mäktiga Folkungaätten, och vinna presterskapets
kraftiga bistånd medelst de andliges öfverdrifna
gynnande. Så förmälde ban sig, efter sin första
gemåls, Bengtas död, med Folkungen Birger
Bro-sas dotter Ingrid, lät. sin dotter Helena gifta sig
med Folkungen Sune Folkesson och gjorde tvenne
Folkungar, hvar efter annan, till sina jarlar. Ar
1200 befriade denne konong de andlige från all
skyldighet att stå till rätta för verldslig domstol,
samt kyrkans jord och gårdar från all skatt och
tunga. Hans företrädares, Knut Erikssons barn
uppreste sig någon lid derefter emot bonom, men
tre af dem stupade i en drabbning vid Eljarås år
1205, och den fjerde, Erik Knutsson, måste fly
till Danmark. Några gamla uppgifter tala om
"dråpet vid Eljarås", och enligt deras
framställning skulle konung Sverker der hafva låtit mörda
de trenne prinsarne, hvarvid den äldste af
bröderne, genom en trogen tjenares, Fale Bnres,
åtgärd lyckades att undkomma till Norrige. Med en
fremmande krigshär återkom Erik Knutsson några
’år derefter till Sverige, för att eröfra sin faders
thron, och Sverker II måste då fly till Danmark.
Sedan han der värfvat en betydlig mängd krigare,
korn ban tillbaka, men led ett stort nederlag d.
21 Jan. 1208 vid Lena i Westergöt|l|and, och
måste åter flykta till Danmark. Slaget vid Lena,
der segern hufvudsakligast tillskrefs
Uplandsbön-dernes visade tapperhet, var en af de hårdaste
strider, som bär i norden blifvit hållna. Minnet
af denna blodiga dag bibehöll sig länge öfver all
nordlanden och har ännu på sjelfva stället ej
slocknat. Barnbarnsbarn talade derom, säga Svenska
krönikor; en Norsk berättelse påstår att i detta slag
den gamle Odin för sista gången visat sig för sina
Svear, och en Dansk sägen omförmäler, att af
8,000 från Danmark utgångna män, blott 55
kommit äter. En gammal munkvers på blandad Latin
och Svenska sjunger härom:
Contigit in Lenum,
Duo Danske lupo för enom,
Af Svenskom Svenum
Togo dorsum verbere plenum.
Och en annan forntida folkvisa qväder, hurusom:
Imellan Berg och Dala, der ligga de krigsmän
döda,
I Dannemark efter dem barnen små de gråta fast
efter sin föda.
Der de Danska fruarna de vänta sina män bem-
koinma,
Hästarna komma blodiga hem och sadlarna de
äro tomma.
Konung Sverker II sökte, med Danskt bistånd,
ännu en gång återtaga sin krona, men förlorade
dervid lifvet i en ny drabbning vid Gestilren, ej långt
ifrån Lena, 1210. lians egna slägtingar
Folkungarne sägas der hafva fällt honom. En Svensk
krönika påstår alt Uppsvearne fattat ett djupt bat
till bonom, för det öde, som öfvergick konung
Knul Erikssons söner. Bland Götherne deremot skall
ban hafva efterlemnat ett kärt och aktadt minne.
Sverre, Norske konungen Sigurd Haraldssons son,
som lefde i tolfte århundradet och slutligen äfven
lyckades att göra sig till konung i Norrige, bade
många äfventyr i Sverige, dit han flera gånger
måste taga sin tillflykt. Okänd af alla, 8nkom han
först till Liodhus, det sedermera s. k. Lödöse, och
der beslöt ban, styrkt af en dröm, alt försöka
Norriges eröfring. Af sin frände, Folkuiigen
Birger Brosa och sin svåger, lagman Thorivider i
Wermland, väntade ban bistånd. Hos denne
senare vistades ban, då tidningen kom om Norske
konungen Östens fall, och de Norske
Birkebenar-ne, som nu saknade höfding, samlades i
Wermland till Sverre och uppmanade honom lill hämd,
ut lofvande sig vilja blifva bonom trogne, säsom
de varit bans frände konung Östen Sverre, sjelf
fattig och ulan hopp att, som det höfves en
anförare, kunna försörja och uppkläda desse trasige,
fast oförskrärkte krigare , vägrade länge, men
slutligen gingo Birkebenarne inför honom och
förelade honom tvenne villkor, antingen att blifva
deras höfding och gifva dem ed derpå, "eller ock",
sade de, "vilja vi nu dräpa dig och dermed vinna
oss kost och kläder af konung Magnus saml tjena
honom." Sverre blef så Birkebenarnes höfding.
Med sina trogne anhängare begaf ban sig, om
våren vid islossningstiden, under många
besvärligbeter, genom skogar och ödemarker, öfver Iràsk
och mörns, från Wi ken upp till norra delen af
landet. Genom Tolfmilaskogen kom ban in i
Wermland, derpå genom en ännu längre skog in i
NVe-sterdalarne, och sedan genom en femton raster bred
skog till Österdalarna. Der mötte ban en skog,
som var aderton raster djup, genom hvilken ban
kom in till Herjedalen. Inbyggarne uti dessa
aflägsna trakter bade aldrig sett någon konung och
voro mycket förundrade öfver hans tåg. Slutligen
drog han in i Norrige, besegrade Tronderne, och
blef i staden Trondbem hyllad såsom konung.
Sedan drog han ned till Wiken, för att möta konung
Magnus, och någon tid derefter drog ban återigen
genom norra Sverige med sitt folk, hvilket
mycket misshagade inbyggarne i dessa trakter, som
sade sig icke vara vana vid slika kungsfarder. I
fem år bade Sverre sedan att strida mot konung
Magnus, till dess denne slutligen 1184 besegrades
och drunknade i sjöslaget vid Fimbreid, då Sverre
blef ensam Norriges konung. Han var gift med
Svenske konungen Erik den Heliges dotter
Margaretha.
Svet, i gamla Svenskan delsamma som samling,
äfven riksmöte. Ihre tror ordet vara af
fremmande ursprung och ett lån från Fransyska suite, som
äfven betyder samling.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
