Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
A
Talman.
Tamm.
dem, finnes dock ej i grundlagarne; det är icke
en gång uttryckligen sagdt, att talmannen skall
tillhöra det stånd, hvars ordförande ban blifver.
Men delta är ett bäfdvunnet bruk, som aldrig
lemnas ä sido, och det visar sig äfven vid en
närmare granskning, att det är grundlagens mening.
Ty om konungen ägde alt nämna talman utom
ståndet, vore intet skäl, hvarföre ej utnämningen
kunde ske genast vid riksdagens sammanträde. Så
sker dock icke, utan lalmansutnämningen äger först
rum, sedan riksdagsmännen* fullmakter blifvit
granskade och det således är bekant, hvilka äro
riksdagsmän eller icke. Likasom talmän, sà utnämner
konungen äfven vice lalrnän. Men ehuru
talmännen alltid nämnas ibland riksdagsmännen, sà
upphöra de dock genast att vara riksdagsmän och
nytt val till riksdagsmän anställes efter dem. Detta
bar sin grund deruti att talmannen icke hafva röst
vid beslutens fattande, ej beller rättighet att
deltaga i öfverläggningarna. Talmännens befattning
består deremot i att föredraga ärenderna och leda
det formella af ståndens arbeten. Så äro ock
talmännen ståndens anförare vid de tillfallen, då
konungen möter rikets ständer i plenum plenorum.
Ständernas svar på konungens propositioner i
grundlags- och lagfrågor öfverlemnas af talmännen i
plenum plenorum ifall det innefattar bifall; och
enskildt, men dock alltid genom talmännen, ifall
det innefattar afslag. Äfven konungen å sin sida
kan genom talmännen gifva meddelanden ät
ständerna, dock ej formliga propositioner, ty dessa
lemnas genom någon statsrådets ledamot, som
afsändes dermed till ståndens plena. Talmännen,
såsom ordförande i plena, äga att tillse det
öfverläggningen sker i laglig ordning, att ingen
afbryter den andra och htar 01 b en talare håller sin
framställning inom ämnet, och inom de gränser
grundlagen föreskrifvit för yttranderätten.
Talmännen anmärka hvarje afsteg härifrån, som kan
äga rum, och vidmakthålla ordning. Det beror på
talmännen att, när de finna nödigt, sammankalla
plenum; men sedan plenum en gång blifvit
börjad!, äger talmannen icke alt upplösa det utan
ståndets bifall. Icke heller beror ordningen för
ärendernas föredragning på talmännen allena, ty
stånden kunna sjelfva besluta att företaga målen i
den ordning dem synes lämpligt, hvarvid
talmännen dock äga att tillse det grundlagens
föreskrifter för riksdagsgöromålens hebandling blifva
iakttagna. Talmännen äga nemligen att i allo bevaka
grundlagens belgd inom ståndet och alt neka hvarje
proposition, som kan föranleda några
grundlagsvidriga heilut. Om dervid inträffar alt talmannen
och ståndet äro af olika mening, om en sak bör
anses grundlagsstridig eller ej, sä bänskjntes
afgörandet af denna stridighet till
konstitutions-utskottet. Likasom talmännen ej hafva röst vid
ståndens beslut, så hafva de det icke beller i
utskott. De äga tillträde till alla utskott, men blott
för att se, buro ärenderna der behandlas; ledamöter
i utskott kunna de aldrig vara. Likasom
riksdagsmännen njula arfvoden af sina kommitlenter, sä
■ppbära talmännen underhäll af statsmedel. Tal-
mannen aflägga cd inför konongen att ställa sig
grundlagen till efterrättelse. Alla ståndens
expeditioner underskrifva* af dem.
Tnliii»imcoiiclav eller Talanannbercaliilai;
kallas den öfverläggning emellan talmannen, som
omtalas i 47 § Kiksd.-Ordn. Den bestar deruti,
alt talmännen sammanträda dagen förr än plenum
skall inträffa, för att öfverlägga om ordningen för
målens föredragning i stånden. Ändamålet är att
på detla sätt erbålla en i möjligaste måtto
liktidig föredragning af samma saker i alla fvra
stånden. Talmansconclave» bevistas af tvenne
ledamöter utaf hvarje ständ, som utses på det sätt hvarje
stånd besluter. Stundom hafva stånden uppdragit
åt sina talmän alt sjelfve utse dem. Utskottens
ordlörande pläga äfven understundom tillkallas i
talmansconclaven, för att gifva upplysningar om
ärendernas behandling i utskotten.
Tamm, l"elir %<lolf, son af direktören vid
Oslindiska kompaniet Gustaf Tham och Christina
Maria Grill, föddes i Götheborg d. 2 Jan. 1774.
Efter erhållen undervisning i föräldrahuset sändes
han i början af år 1787 till Upsala akademi, der
ban fortsatte sina studier inlilldess att han vid 16
års ålder, 1790, utkommenderades i Finska kriget.
Han hade neml. redan år 1781 , ännu ej 8 àr
gammal, blifvit utnämnd till korporal vid
lifregementet, och knappt 14 dagar derefter befordrats till
kornett. Öfverförd till Finland på en till
skärgårdsflottan börande kanonslup, deltog han i
sjö-träffningarna vid Fredrikshamn, vid Rjörkö och vid
Kopoisto, äfvensom i reträtten från Wiborg och
den derpå följande bataljen vid Svensksund, vid
hvilket sistnamnda tillfälle den kanonslup, pä
hvilken ban befann sig, af Ryssarne sköts i sänk. Kort
derefter erhöll han guldmedaljen för visad
tapper-het vid Fredrikshamn och Svensksund, saml
befordrades i Oktober 1792 till löjtnant vid
lifregementets knrassierer. Från år 1792 till 1800 var
ban stationerad i Upsala, der liden användes till
inhämtande dels af militära kunskaper, dels till
studeiande af kemi, fy sik och grunderna för
landtbruksskötsel. Ar 1800 bivistade hau såsom
representant riksdagen i Norrköping, der ban d. 29 Maj
jemte några andra missnöjde adelsmän, högtidligen
afsade sig adeUkapet, hvarefter ban förändrade
sitt förra namn Tham till Tamm. Till följd häraf
förklarades han afskedad från sin
löjtnanlshesläll-ning, hvarefter ban, såsom disponent och ägare af
Österby bruk, användt en mångårig verksamhet åt
bergshandteringen. Blef 1912 ledamot af
landtbruksakademien, 1816 R. af N. O., 1820
kommendör och 1829 kommendör med stora korset af
Wasa-orden, 1824 ledamot of
velenskaps-akade-mien och 1825 ledamot i direktionen öfver
Höganäs stenkolsverk. Ledamol i tullkommittén 1834.
Ar 1826 ånyo upphöjd i adligt stånd, blef han
1843 utnämnd till friherre. Allmänt känd för både
skicklighet och drift, har han lid efter annan
dessutom blifvit invald till hedersledamot uti
flerfaldiga för nyttiga ändamål inrättade samfund, och
ban bar städse i väsendtlig mån bidragit till
förbättringar sà af bergsbruket som af landthusbåll-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
