Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
18
Tertiai.
Tessin.
nier och regementen, hvaraf de bildades, voro
äfven ganska s|ora, de förra 300, de senare 3,000
man, bälflen pikenerare, bälflen musketerare,
vanligen uppställda tio man bögt, hvarigenom de
ef-tersta blefvo alldeles overksamma. Gustaf II Adolf
införde en fullkomlig förändring uti bela detta
stridssätt. Uti hvarje trupp minskades
pikenerar-ne, hvaremot musketerames antal ökades, för att
derigenom också öka elden. Kompanier och
regementen minskades, de förra till 144, de senare till
1,008 man, hvarigenom trupperna blefvo rörligare
samt genom ökadt befäl buttre anförda. Linieo
blef blott 6 man hög; stundom stodo
muskete-rarne till och med endast på tre led. I stället
för de gamla tertierna uppfann Gustaf Adolf de
sä kallade brigaderna, der regementets
mnsketerare och pikenerare voro uppställde uti smärre
hopar, med mellanvarande luckor, för att
dymedelst lättare kunna röra sig och bispringa
hvarandra. De voro antingen belbrigader af 2,016
eller balfbrigader af 1,008 man.
Tertiai kallas den tionde, som Svenska
presterskapet uppbär af församlingarna till sitt
underhäll. ßa nemligen konung Gustaf I företog sin
kyrko-reformation indrog han efter Westerås
recess, år 1527, utaf tionden j- till kronan; men
den tredje tredjedelen lät han presterskapet
behälla till att lefva af. Deraf kallas denna för
tertiai eller presletionden i motsats emot
krono-tionden, som uppkommit genom de andra två
tredjedelarnes indragning till stålen.
Teaniii, Xilicxleiiiim, il. H., född i Stralsund
d. 7 Dec. 1615. Inkallades till Sverige som
arkitekt af drottning Christina, och fick af henne
godset Goderon i Pommern till förläning 1649.
Blef rådman i Stockholm och stads-arkilekt, samt
adlades 167 4. Död i Stockholm d. 24 Maj 16»!
och ligger begrafven i S:t Nikolai kyrka. Sonen,
TeftNiii, Hiikoiieimi*, <1. y. Sveriges ryktharasle
arkitekt, föddes d. 23 Maj 1654, och erhöll en
ganska vårdad uppfostran, så att ban redan vid
femton års ålder kunde hälla elt lyckönskningstal
till konung Carl XI, vid det tillfälle dä denne fått
sig strumpebands-orden tillskickad ifrån konungen
i England. Vid nitton års ålder företog han sina
utrikes resor, då ban fick åtfölja drottning
Christinas minister, den gamle mai kisen Del-Monte, till
Rom. lian var försedd med rekommendalionsbref
frän så väl konung Carl XI som enkedrottningen
Hedvig Eleonora , samt tillbragte fem månader på
vägen, hvarunder ban hade tillfälle att vid alla
bol, der ban med synnerlig gunst bemöttes för
sitt sällskaps skull, bese och studera de lärorika
konstsamlingarna Drottning Christina emottog i
Rom den unge Svenske konstnären med sådan
ynnest, som kunde väntas af hennes smak för de
fria konsterna. Bernini och Fonlana voro den
tidens mest lysande namn i byggnadskonsten,
hvarföre dronningen, som bade mycket inflytande på
så väl konstnärerne som de lärde, rekommenderade
den unge Tessin hos dessa båda, så alt ban fick
den särileles stora lyckan att njuta desse båda
berömde mästares undervisning. Utom sitt egentliga
studium, arkitekturen, sysselsatte han sig äfven
med ritkonsten i allmänhet; äfven anatomien
sta-derade ban Oiligt, så att ban med ölvadt öga och
säker hand förenade grundlig underbyggnad i de
förberedande kunskaperna, hvartill äfven kom
fortifikationen, hvilken isynnerhet den tiden fordrade
mycken smak och konslhildning. Konung Carl XI
bade emellertid icke lemnat den unge mannen med
sina lofvande anlag ur sigte. Han utnämnde
bonom, under vistandet i Rom, till bofarkilekt med
900 dalers lön. F.fler sex års vistande i Italien ,
begaf ban sig till Paris 1678, der ban i nära två
år studerade ornamentsrilning och
landskapsteckning. Så snart ban hemkommit till Sverige, fick
ban det uppdraget, att föranstalta om
högtidligheterna vid drottning Ulrika Eleonoras kröning,
och sedan hans fader 1681 aflidit, erhöll ban
fullmakt att blifva dennes efterträdare såsom
slottsarkitekt med 1,200 daler sion. Både i Stockholm och
på landet, på kungsgårdarna och enskildas
egendomar byggdes denna tiden mycket, så att äona
talrika byggnader vittna om bans fina smak och
goda insigter. Hans förnamsta sysselsättning var
dock för enkedrottningen Hedvig Eleonoras räkning.
Han dels utvidgade, dels nybyggde och fulländade
hennes slott Ulriksdal, Strömsholm och
Drottningholm. Delta sistnämnda hade efter faderns ritning
blifvit uppfördt ända till taklisten, då sonen
emottog och fullbordade det, tillika med
innanrednin-gen och trädgärden. Då konungen sedan fattade
beslut att oinbygga Stockholms slott, skulle
Tessin utföra det; inen innan ban företog delta sitt
odödliga verk, gjorde ban likväl först en utrikes
resa, för att utvidga sina kunskaper i
byggnadskonsten. Både konungen och drottningen försågo
bonom derföre med rekommendalionsbref och
respenningar; hvarjemte enkedrottningen utnämnde
bonom till sio kammarherre, lian ställde sin resa
först till Danmark, Tyskland och Holland. 1
Itoe-skild bade ban tillfälle att draga en lycklig
fördel af sina kunskaper i de sköna konsterna. På
värdshuset derstädes blef ban bland en hop
smutsiga I a llor varse en, som hans kännareblick snart
igenkände för en helig familj af Correggio.
Värden fordrade af den nyfikne resanden en summa
af tolf dukater och trodde sig sålunda göra en
ganska god bandel; men Tessin sålde sedan det
dyrbara fyndet ät konung Ludvig XIV i Frankrike,
som fick betala det efter silt rätta värde med liera
tusen livrés. Derefter besökte han Paris, och kom
slutligen för andra gången till Italien, hvarest
drottning Christina åter använde sitt inflytande hus
de förnämste konstnärer till befrämjande af lians
studier. Efter vidlyftiga arbeten i sin konst,
återvände Tessin till fäderneslandet öfver Venedig,
Wien, Prag, Dresden och Berlin, lian hade
således selt de vigtigaste hufvudstäder, som för hans
konst hade värde, och hans dagböcker under
resan, förda dels på Tyska, dels på llalienska, äro
fulla med croquisW af de mästerverk ban
beskådat; äfven en mängd konstmacbiner hade ban
studerat och afritat. Vid hemkomsten uppgjorde
Tessin ritoingar till det nya kongl, slottet, hvilket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
