Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tabellverket ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
T||orbern ■■«.
Thorborg.
35
för konnng Ilerröd, som genast lät nllysa ett
allmänt ting, på hvilket Ragnar innfann sig, sade
sig vara urinens haneman, och styrkte detta
genom uppvisandet al’ det afbrutna spjutskaftet. Han
begärde äfven den sköna Thora till sin drottning,
hvilket genast blef honom beviljadt, hvarpå deras
bröllop firades med ett ståtligt gästahud. Thora
Borgarhjort födde sedan med Ragnar, som af delta
äfventyr lick namnet Lodbrok (de ludna byxorna),
tvenne söner, Erik och Agnar; men dog snarl och
sörjdes högeligen af sin man, som alllid innerligt
älskat henne.
Tliorberiina eller ThorbjJirii, en lärd och
myndig man af den gamla adliga danska
ßildeät-ten, bytte 1532 tjenst med erkebiskop Åke i
Lund; |y samma dag som Åke afsade sig
erke-biskopsenibelel och emottog ell dekanat i stället,
blef Thorbernus i domkapitlet ifrån sitt då
innehafvande dekanat enhälligt kallad till
erkebiskops-värdighelen. Danske konungen Fredrik gaf sitt
sa m|ycke lill delta val och byte, men förbjöd den
nye erkebiskopen att fara till Rom, för att
anhålla om påfvens konfiimation och köpa sitt
pal-lium , samt befallte honom åtnöja sig med kunglig
konfirmation och till konungens skattkammare
betala de 2000 gyllen, som pallium den tiden
kostade i Rom. Fastän denne erkebiskop således
icke bade all lacka påfven för sitt embete, gjorde
han sig dock all möda och flit alt förfakta
påf-vedömet med alla dess läror och stadgar. Alen
när han uti fyra år dermed fortfarit, lät konung
Kristian 111, på det alt de påflige biskoparnes makt
och myndighet icke måtte blifva honom hinderlig
vid reformalionens införande, om hösten I53K
gripa och i fängelse insätta rikets alla biskopar,
hvilket öde äfven öfvergick erkebiskopen, såsom
den förnämste, och blef ban säll i förvar pä
Wor-dingborgs slott. Der satt ban någon tid, lill dess
ban, tillika med alla de andra biskoparna
lössläptes, sedan de med en dyr ed, inför rikets
ständer på en allmän riksdag i Köpenhamn,
högtidligen förbundit sig lill lydnad och underdånighet
emot konungen för all sin lid. Erkebiskop
Thorbernus fick då, af konungens synnerliga nåd,
hi-behalla alla de förmåner hans företrädare innehaft,
och härmed lefde han förnöjd i öfver tolf ar,
till dess att han afled Hen 27 December 1552.
Tliorli.fllriiMun, Otto, var under Karl
Knutssons sednaste regeringstid, en ärlig och frisinnad
man i Westergötland, hvilken pä ett modigt sätt
uppträdde alt hämnat den ständiga ofrid och de
många väldsgerningar, Danskarne då lör lidén
utöfvade i bans hembygd. Året efter Karl
Knutssons återkomst hade Axevalla sloll på förrädiskt
sålt blifvit öfverlemnadt i Danskarnes händer och
följande året skedde ett allmänt anfall på bela
landet med stor förödelse; men vid
Pehrsmessoli-den lät Ollo Thorbjörnsson utsända en hudkafle,
hvarigenom hela Westergötland* allmoge
uppbådades till ett befrielsetåg emot Axevalla. En
oräknelig hop af folk hvimlade snart kring slottet, så
at| besättningen icke vågade sig utom murarne.
Bränsle uppstaplades rundtomkring samt itändes,
och en sägen är, att när Axevalla slott
försfördes, brändes alla der varande Danskar inne.
Bönderne nedbrölo då i grunden murarne af detta
gamla danska röfvarenäste och alltsedan har
löfskog vuxit öfver dess lemningar, hvilka finnas pä
en liten holme uti den lilla insjön, och en
ovanligt stor en står nu midt uli den fordna horgens
ruiner. Som ofta brukligt var alt gifva den gård,
der någon utmärkt man varit född eller bott,
dennes namn, kan det väl hända, alt Thorhjörnstorp,
icke langl ifrån denna ort, är ett minne efter
folkvännen Otto Thorbjörnsson.
Thorborg helte en forntida konungadotter här i
Sverige, om hvilken sagan har mycket att
förmäla. ||ennes fader skall hafva hetat Erik.
Somliga antaga, alt ban varit en underkonung i
Yngvar Herras lid, andra se i honom den
Upsalako-nung Erik, Agne Skeppsbos son, hvilken var
samkonung med sin broder Alrik. Thorborg var sin
faders enda barn och prisas mycket, icke allenast
för sin skönhet och vishet, utan ock för den
stora käckhet och hurtighet hon alltid visade i sitt
uppförande. Alt rida ystra hästar, alt fäkta med
svärd och sköld, samt flere dylika idrotter,
utgjorde hennes förnämsta nöje. Hennes (ader fann
väl föga behag uti delta hennes karlakliga
väsende, och had henne ofta sitta stilla i
jungfrukammaren, såsom andra konungadöttrar plägade;
men bon sade sig väl behöfva en dylik öfning, ty
då hon skulle ärfva riket efter sin fader, kom den
till godo, då hon borde försvara delsamina mot
främmande våldsmän. Slutligen had hon sin
fader, alt ban ville lemna henne något land att
styra, på det hon, medan fadren ännu lefde, måtte
få vänja sig vid att råda för land och folk.
Körning Erik skall då hafva gifvit henne kungsgården
Ulleråker med trakten deromkring, der hon genast
tog sill hof, klädde sig i karlkläder och ville icke
anses för qvinna, utan belä||te sitt folk at| kalla
henne kung Tharbtiy. Flere Iriare, som lid efter
annan anmälde sig, blefvo hånfullt afvisade af den
stolta konungadottern. Slutligen kom den käcke
Ro|f liötrekssun från Westergötland. Äfven han
fick afslag och blef ined tolf sina följeslagare
fördrifver Då samlade ban följande sommaren en
hop utvaldl krigsfolk och for dermed på sex goda
skepp upp lill Ulleråker, der ban förelade
Thorborg det vilkor, alt antingen genast jaka till hans
frieri, eller ock skulle lian intaga stället och
nedhugga hvarenda man, som der fanns. "Förr skall
du blifva en gelaherde i Westergötland, än du
får någon makt öfver oss," svarade hnnom den
oförskräckla från borgmuren, der hon slod, vände
sig om och ville ej böra mera. Rolf med sina
män sökte då storma borgen; men rönte ell
kraf-ligt motstånd. De belägrade hällde sjudande
vatten och beck öfver dem, kastade stenar och
stockar på deras hufvuden och g jorde stor s|^da ibland
dem. När del så hade lidit f|orlon dagar fiamåt,
började (iötherne knota och ville draga derifrån.
Slutligen lät Rolf bygga staika stormlak,
hvarunder hans folk trängde ända lill borgmuren,
hvilken de lyckades att efter mycket besvär genom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
